EBELLA och SINGOALLA under Sandhamnsregattan 6 augusti 1922.

Många myter existerar om Gustaf Estlanders 150 kvm. skärgårdsskryssare Singoalla, som för övrigt var hans andra båt med detta namn. En uppfattning råder att Singoalla förblev obesegrad tills hon brann upp vid en anlagd brand vid Pabst Verft i Cöpenick den 23 mars 1923. Singoalla besegrades vid ett par tillfällen av Ebella med John "Glas-Kalle" Carlsson till rors. Bland annat vid detta tillfälle på Kanholmfjärden den 6 aug. 1922.
De båda möttes vid en mängd tillfällen, så givetvis bjöds då chanser för Ebella att utnyttja. En annan myt är att Estlander skulle byggt båten till sig själv, även om det inte är fastslaget pekar mycket på att det var en beställning där köparen gjort konkurs. Detta stöds av en besökare ombord som frågat Estlander om den lyxiga inredningen och fått svaret. "Det är så här folk vill ha det nu för tiden".
Båten hade kostat 122 000 kronor i dåtidens penningvärde och var oförsäkrad, vilket inte alls var ovanligt då försäkringar var enormt dyra under efterkrigstiden. Samma år (1923) flyttade Estlander sin verksamhet till Stockholm från Cöpenick där han hade haft verksamhet. Även om Estlanders roll på det tyska varvet går uppfattningarna isär. 1. Att han var ägare till varvet. 2. Föreståndare. 3. Teknisk ledare. 4. Chefskonstruktör.
Samma sak med hur många segrar han tog. En vanlig uppgift 1000 stycken. En mer trovärdig finsk uppgift omkring hälften, då han gjorde ett långt uppehåll under sin aktiva tid i Helsingfors som arkitetkt då han ritade båtar men inte kappseglade särskilt mycket.
Antalet Estlander ritade båtar varierar liknande sätt, en mängd olika uppgifter finns. Estlander är legendomspunnen och är tyvärr dåligt dokumenterad vilket bäddar för att siffrorna byggs på med åren. Helt klart var Estlander mer än någon annan seglarfilosofen.
Eller som Henning Haglind och Erik Pallin, de erfarna seglingsskribenterna och båtvetarna skriver i KSSS- jub. bok 1830-1930: "En trollkarl"