| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- WALTHER VON HALLWYL, 26-årig, i officersuniform. Originalporträtt af Édouard Boutibonne (år 1865), Ungern.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1933
- Text
- Knäbild; stående vänd halft åt vänster, hufvudet i halfprofil åt vänster, högra handen vid lifremmen, den vänstra å sabelfastet. Bruna ögon, blicken åt åskådaren; vågigt mörkbrunt hår, benadt vid vänstra sidan, samt något ljusare mustascher och pipskägg; å vänstra kinden två födelsemärken. Uniform premierlöjtnants vid schweiziska generalstaben: tvåradig, mörkt grågrön vapenrock med blanka gula knappar, låg ståndkrage af svart sammet, innanför hvilken låg hvit krage, samt ärmslag af dylik sammet med två knappar, kring krage och ärm-slag röd passpoil. Å vänstra axeln brungul epålett med röd matta och tät gul frans. Rödkantadt svart sabelkoppel, bestående af lifrem och bärrem, den förra med gul kantstickning och gult knäppe af S-formad koppelhake mellan två runda skifvor, hvardera i midten med en maskaron; remmen vid vänstra sidan trädd genom en hälla, å hvilken bärremmen är fäst i en gul ring. Å högra handen hvit handske, den vänstra hållande handsken, å ringfingret två släta guldringar. Värjfästet gult med svart kafvel, glest spirallindad med gul metalltråd; bågformig handbygel med två S-formade sidobyglar, hvarå något synligt af svart portepé. Öfver högra axeln en rödfodrad gråblå kappa. Till vänster å ett otydligt brunt föremål en mörk trekantig hatt med vid ena sidan uppviket brätte, hvarå gula galoner samt rund hvit kokard med bred röd kant, där-öfver en gul ståndare. I bakgrunden till höger en gråbrun grof trädstam, upptill å denna skott i flere färger samt nedanför densamma otydligt gröngult gräs. Himlen blågrå, synlig endast upptill å två små fläckar, för öfrigt täckt af brungråa moln, nedtill med en rodnad. Ljuset framifrån höger. Å trädstammen i svart och brunt namn och signering (orig. s/i): På duk. Pendang till C.a.2. Å baksidan upptill till vänster i svart (orig. Vi): Duken på stående oval kilram af furu, med korskryss. Höjd: i.n m.; bredd: 0.815 m. Walther von Hallwyl f. 26 Januari 1839 i huset Kramgasse 19 i Bern, Schweiz, d. 27 Februari 1921 i sitt hem i Stockholm, jordfast 3 Mars i Tyska (S:t Gertruds-) kyrkan, ligger begrafven i Hallwylska mausoleet å Västerljungs kyrkogård, Södermanland; grefve, af denna uradliga ätts i Schweiz bosatta gren, på hvilken den år 1671 af kejsar Leopold I åt friherre Jakob Leopold von Hallwyl (1629—1691) — af österrikiska grenen — förlänade grefvevärdigheten genom denna grens sista ättling, Franziska Romana von Hallwyl (se A.19), farfars mor till Walther von Hallwyl, öfvergick (se »Schweizerisches Geschlechterbuch», Jahrgang 1905, Basel 1904, sid. 192); son till Theodor von Hallwyl (se A.24) och hans maka, Cecilie (Cécile) von Im Hoff (se A.26); gift i:a gången 9 September 1861 i München med grefvinnan Isabella Adelheid (Adèle) von Stackelberg från Pappau, Livland, f. 15 Januari 1836 (döpt 23 Februari i Estland), d. 4 Januari 1863; 2:a gången 10 Juni 1865 i Stockholm med Anna Fridrica Wilhelmina Kempe (förlofningen ingå Efter studier i födelsestaden Bern fullbordade Walther von Hallwyl sin uppfostran vid universiteten i Berlin 1857—1858, i Edinburgh 1858—1859, i Paris 1860 och i Florens 1860—1861. Därefter inträdde han i schweizisk militärtjänst, blef underlöjtnant 1861 och två år senare anställd vid generalstaben, där han 15 Mars 1867 utnämndes till kapten och i denna egenskap under fransk-tyska kriget deltog i gränsbevakningen. Efter sitt bröllop med Wilhelmina Kempe reste Walther von Hallwyl med sin maka till Schweiz och vistades bland annat i Interlaken, där de nygiftas porträtt målades af Édouard Boutibonne. I Juni 1867 bosatte sig makarna på Wilhelm Kempes föregående år för deras räkning inköpta egendom, säteriet Ericslund i Västerljungs socken, Södermanland, hvars skötsel Walther von Hallwyl öfvertog och som 1870 blef Wilhelmina von Hallwyls enskilda egendom. Efter att ha tagit afsked ur schweizisk militärtjänst öfverflyttade Walther von Hallwyl 1874 definitivt till Sverige, där han efter bevis, utfärdadt af schweiziska staten 5 Maj nämnda år för »Graf Walther von Hallwyl», erhöll medborgarrätt 31 Juli samma år. Efter svärfaderns död 1883 öfvertog han i egenskap af verkställande direktör för Ljusne-Woxna Aktiebolag ledningen af bolagets verksamhet, omfattande sågverksrörelse, grufdrift, kätting- och järntillverkning m. m., och kvarstod på denna post till 1909. Utom Ljusne-Woxna ägde han säteriet Äs i Julita socken, Södermanland, godset Hildesborg (inköpt 8 November 1908) i Herslöfs socken, Skåne, samt ett flertal fastigheter i Stockholm, utom huset Hamngatan 4, som han och hans maka läto uppföra åren 1893—1898 (inflyttningen skedde 16 Maj 1898), bland andra följande: Strandvägen 23 och 25, Humlegårdsgatan 20 (Brahegatan 1), Floragatan 17 samt Vasagatan 8 och 12. Stamgodset med Schloss Hallwil i kantonen Aargau, Schweiz, hvilket sedan urminnes tider gått i arf inom ätten von Ha Hösten 1896 valdes Walther von Hallwyl af Gäfleborgs läns landsting till ledamot af riksdagens Första kammare för perioden 1897—1905 och satt därunder som suppleant i bankoutskottet 1898—1900 och 1902 samt i särskilda och tillfälliga utskott. Bland större donationer, genom hvilka han och hans maka hugfäst sitt minne, må nämnas: huset Hamngatan 4 i Stockholm jämte tillhörande lösegendom samt ett kapitalbelopp af 1128660 kronor, skänkt till Svenska staten genom gåfvobref 20 December 1920; 300000 kronor till Nordiska museet 30 November 1918 för inrättande där af en professur i nordisk och jämförande folklifsforskning. Upprepade gånger understödde han professor Gerard De Geers Spetsbergsexpeditioner, till erkännande hvarför en bergstopp på Spetsbergen döpts till Mount Hallwyl; äfven till etnografiska forskningar i Sydamerika och svenska arkeologiska gräfningar i Grekland lämnade han bidrag. Walther von Hallwyl blef riddare af Nordstjärneorden i:a kl. 16 Maj 1890, kommendör af samma orden 2:a kl. 1 December i8g8 och af i:a kl. 6 Juni 1911; hedersriddare (Ehrenritter) af preussiska Johanniterorden 15 Februari 1873, rätts-riddare (Rechtsritter) af samma orden 24 Juni 1890 samt hösten 1920 den förste kommendatorn för det nygrundade svenska Genossenschaftet af orden; var borgare i födelsestaden Bern samt hedersborgare i kommunen Niederhallwil, distriktet Lenz-burg, kantonen Aargau, Schweiz (kallelsebref 12 Oktober 1915); hedersledamot af Samfundet för Nordiska museets främjande sedan 25 Februari 1890, ledamot af styrelsen för Dala —Hälsinglands Järnvägs Aktiebolag och ordförande i styrelsen för Woxna—Lobonäs Järnvägs Aktiebolag, hedersledamot af Föreningen Södermanlands länsmuseum sedan 1 December 1917 samt stiftande ledamot af Vetenskaps-Societeten i Lund sedan 6 Maj 1920; tillhörde dessutom ett flertal sällskap för filantropisk verksamhet. (Se vidare bland annat »Sveriges ointroducerade Adels Kalender 1928», Sjunde årgången, utgifven af Tage von Gerber, Malmö 1927, samt Nils Lithberg: »Walther von Hallwyl, Minnesord» [i Vetenökaps-Societetens i Lund årsbok 1921].) Jmfr C.a.13 och 25, C.c.i, C.d.i och 2 samt K.B.a.2. Charles Édouard Boutibonne f. 8 Juli 1816 i Pest, Ungern, d. 7 Februari 1897 i Wilderswil vid Interlaken, Schweiz; porträtt- och genremålare, lärjunge af porträtt-målaren F. Ammerling i Wien, sedermera af Achille Devéria och F. Winter-halter i Paris, var sedan 1836 verksam som mycket anlitad porträttmålare, utställde sedan 1837 på Parissalongen och erhöll guldmedalj 1847, for 1854 till London, dekorerade 1860 slottet i Stuttgart, sedan 1867 medlem af konstföreningen i Bern; bosatt i Wilderswil från 1885 till sin död. Enligt ULRICH Thieme und FELIX Becker: »Allgemeines Lexikon der bildenden Künstler von der Antike bis zur Gegenwart», IV. Band, Leipzig 1910, samt Prof. Dr. H. Lehmann: »Führer durch die Sammlung der von Hallwilschen Privataltertümer», Schweiz. Landesmuseum, Zürich 1929, sid. 94. — Jmfr A.27 och C.a.2—4. Ram (ny): Oval, af trä, med sirade orneringar samt förgylld i matt och blankt. Profil som figuren (orig. 8/i): I ^ Glas. Höjd: 1.18 m.; bredd: 0.875 m. Utfördt efter beställning af Walther och Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, af artisten Édouard Boutibonne, Interlaken, kantonen Bern, Schweiz, 4—15 Augusti 1865 under deras vistelse å nämnda plats 2—18 Augusti 1865. Ankom 6 December 1865, se Rescontra (Walther von Hallwyl). Pris: Frcs 2000. Originalramen ersatt med en ny. Ramen förfärdigad efter beställning af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, ii Juli 1924 af snickaren Linus Willehad Pettersson, Stockholm, se räkning 12 Juli 1924. Betald samma dag, se Hallwylska Museiföreningens räkenskaper. Pris: Kr. 35, se räkning. Förgyllningen utförd efter beställning af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, 20 September 1924 hos konservatorn Alfred Nilson, Kommendörsgatan 34, Stockholm, se räkning 13 Mars 1925. Betald 6 Maj 1925, se Hallwylska Museiföreningens räkenskaper. Pris: Kr. 138:50, se räkning.
|