Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: runsten

Runsten, sedimenterad bergart, 2 m h, 0.7-1 m br (Ö-V) och 0.12 mtj. Stenen är tidigare avslagen och hopfogad tvärs över påmitten. Inristningen är mycket nedsliten och svårtydd. Stenen ärfästad vid sakristiväggen med järnkrampor och står på ett 0.1 mh betongfundament. Sv. runinskrifter, Sö 89.Runstenen framtogs vid kyrkans restaurering 1954. Dessförinnanvar den delvis dold i sakristian. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad. Information kan saknas, vara felaktig eller inaktuell. Se även Inventeringsbok.

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

–

Grad av skada

Okänd

Skadebeskrivning: Ev. i beskrivning

Undersökningsstatus

Okänd

Kommentar till undersökningsstatus: Ev. i beskrivning

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6586344, E 590536

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Fastighetskartan/utskrivet ortofoto. Noggrannhet på underlag: Skala 1:10000

Höjd över havet

Min: 10 m, Max: 10 m

Orientering

–

Datum för senaste fältbesök

1986-01-01

Terräng kring lämning

Fäst mot mitten av N sakristian, med järnkrampor.

Vegetation på lämning

–

Tradition

–

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Sv. runinskrifter, Sö 89.
• ATA dnr 5633/55.
• ATA dnr6022/66.
• Hermelin, Olof.: Ö. Rekarne hd, sid. 151.
• Brate.: Reseber. 1897.
• Lindqvist, I.: ATS 22:1, sid. 33.
• Ahlenius & Kempe.: Sverige. IV. 1909, sid. 304.

Kartmaterial

–