Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: runsten

Runsten, grå granit, 0,95 m hög, 0,65 m bred (NNV-SSÖ) och 0,25 m tjock. Enligt Västmanlands runinskrifter har stenen ursprungligen varit avsevärt större, men ristningen är djup och tydlig och linjerna är jämna och vackert ristade. Runhöjd 7-8 cm. Inskrift på den mot SSÖ vettande sidan. Enligt Västmanlands runinskrifter lyder inskriften:"...efter Runfast, sin broder. Han blev död på utfärd ... (den bäste av) unga män(?)"

Uppmålad 1983.

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

–

Grad av skada

Åverkan

Skadebeskrivning: Enligt Västmanlands runinskrifter saknas stenens nedre del och inskriftens början och stora delar av dess slut finns inte längre kvar.

Undersökningsstatus

Okänd

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6627522, E 577460

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Fastighetskartan/utskrivet ortofoto. Noggrannhet på underlag: Skala 1:10000

Höjd över havet

Min: 50 m, Max: 50 m

Orientering

–

Datum för senaste fältbesök

1988-01-01

Terräng kring lämning

Vägkant.

Vegetation på lämning

–

Tradition

Stenen skall ursprungligen ha stått vid Ulvsta, flyttades på initiativav en von Friesen.

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Jansson, SBF, 1964, Västmanlands runinskrifter, Vs 22, s. 65 ff.; Lars Ersson i Klasbo: Fornminnen i Wästmanland; Hans Spaak:Västerås län 1682, nr.21; O.Grau: Beskrivning öfver Wästmanland,1754, 2 uppl, 1904, s.175; H.Hofberg: Westmanlands fornlemningaroch minnesmärken IV, VFÅ III, 1884, s.25; uppg. i ATA. Harakerssocken, Ulvsta; Västeråsbygden, KMV-program del 1, 1987, s.112, 115; ErikTuneld: Geografi öfver konungariket Sverige, II, 8:de uppl,s.185. Sthlm 1828.
• Extern identitet: Ansvarig organisation: Riksantikvarieämbetet, Externt register: Sveriges runinskrifter, Extern identitet: Vs 22

Kartmaterial

–