Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: i gravkontext

Runsten (Vg 44), sandsten, 1,05 m hög, intill 1,15 m bred (NV-SÖ) och intill 0,3 m tjock. Runhöjd 14 cm. Inskrift på den mot NÖ vettande sidan. Uttogs 1869 ur Skalunda kyrkas golv. Enligt Västergötlands runinskrifter lyder inskriften: "... reste stenen efter sina söner, Sven ..."

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

–

Grad av skada

Åverkan

Skadebeskrivning: Stenen är avslagen på mitten och den nedre delen saknas. Några runor är delvis bortvittrade. Mindre sprickor har tätats med stenkitt.

Undersökningsstatus

Ej undersökt

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6491793, E 384012

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Fastighetskartan/utskrivet ortofoto. Noggrannhet på underlag: Skala 1:10000

Höjd över havet

Min: 75 m, Max: 75 m

Orientering

13 m SÖ om tomthörn och 9 m NÖ om kyrkogårdsmur vid ingång och 1,5 m SSV om gång, 35 m V om kyrkan.

Datum för senaste fältbesök

1983-05-24

Terräng kring lämning

Moränkrön. Kyrkogård.

Vegetation på lämning

–

Tradition

–

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Västergötlands runinskrifter, sid 62 f. Sjögren m fl, Sverige IV, sid 329. J Högman, Beskrifning över Rackeby och Skalunda (1972, serie Västergötland), 1787. PA Säves berättelse för år 1863, ATA. Kinnefjerdings och Kållands härader samt staden Lidköping beskrifven af CJ Ljungström, 1871. Sjöberg, Reseberättelse, Brevserie I, 1816, ATA. ATA dnr 3342/46. CJ Ljungström, ATA, 1869. Skaraborgsbygden: Vänerstranden. Selinge, Med arkeologen Sverige runt, 1980. Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, häfte 3, 1877. K Torin, Västergötlands runinskrifter. Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, häfte 10, 1899.
• Extern identitet: Ansvarig organisation: Riksantikvarieämbetet, Externt register: Sveriges runinskrifter, Extern identitet: Vg 44

Kartmaterial

–