Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: runsten

Runsten (Sö Fv1982;235), 1.55 m h, 1.17 m br (NNV-SSÖ) och intill 0.35 m tj. Runhöjd 7-10 cm. Ristningen vetter mot ÖNÖ. Inskriften svårt ytskadad men tolkas "Öger(?) och... ...de läto resa stenen efter Öpir, sin fader".
Påträffad av markägare Lennart Eriksson, Viby, 1981-03-31, och rest på platsen samma år av RAÄ. Vid arkeologisk undersökning framkom ett stenfundament, vilket visade att och hur stenen ursprungligen varit rest på platsen. (RAÄ nr 5330/81)

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

Tidigare registrerad under RAÄ-nr 3:1 men utbruten till eget L-nr vid migrering av FMIS 2018. Byråmässigt inprickad. /N B G

Grad av skada

Ej skadad

Undersökningsstatus

Delundersökt

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6532074, E 619797

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Annat underlag. Noggrannhet på underlag: Skärmdigitaliserad utifrån vektordata

Höjd över havet

Min: 35 m, Max: 35 m

Orientering

Ö om gravhög.

Datum för senaste fältbesök

1985-06-18

Terräng kring lämning

Svag ÖSÖ-sluttning av låg, flack berg- och moränhöjd N omsedimentdal. Hårdbetad hagmark intill åkermark.

Vegetation på lämning

–

Tradition

–

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Snaedal Brink, T. & Strid, J. P. 1982. Runfynd 1981. Fornvännen 77.
• Extern identitet: Ansvarig organisation: Runverket, Externt register: Sveriges runinskrifter, Extern identitet: Sö FV1982;235

Kartmaterial

–