Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: runsten

Runsten (Vg 39), grå granit, 1,7 m hög, ca 0,8 m bred (NV-SÖ) och 0,2 - 0,3 m tjock. Runhöjd 14 cm. Inskrift på den mot NÖ vettande sidan. Stenen, som räddades av framlidne skollärare Berg, påträffades 1900 och låg i en åker. Runorna har varit fyllda med rött. Enligt folkskollärare Otto Andersson låg stenen i åkern NÖ om nuvarande platsen. Enligt Västergötlands runinskrifter lyder inskriften: "Trase satte denna sten efter Halvdan, sin son"

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

–

Grad av skada

Åverkan

Skadebeskrivning: Restaurerad

Undersökningsstatus

Ej undersökt

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6493490, E 384704

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Fastighetskartan/utskrivet ortofoto. Noggrannhet på underlag: Skala 1:10000

Höjd över havet

Min: 55 m, Max: 60 m

Orientering

32 m SSÖ om dike (VSV-ÖNÖ), 5 m SV om åkerkant (NV-SÖ).

Datum för senaste fältbesök

1983-06-02

Terräng kring lämning

Svagt N-sluttande moränmark, intill moränbacke, svag sluttning mot NÖ (blandskog, betesmark). Hagmark.

Vegetation på lämning

–

Tradition

–

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Västergötlands runinskrifter, sid 58. Sjögren m.fl, Sverige, del IV, sid 330. Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, 2+3, 1903. GA Bohlin, Två nyupptäckta runstenar. Skara tidning, 10/7, 1901. Skaraborgsbygden, Del V, 1933. ATA, dnr 2724/38. ATA, dnr 4915/36.
• Extern identitet: Ansvarig organisation: Riksantikvarieämbetet, Externt register: Sveriges runinskrifter, Extern identitet: Vg 39

Kartmaterial

–