Fornsök Riksantikvarieämbetet

Runristning

Belägenhet: runsten

För beskrivning av lämningen se Inventeringsbok under Dokument och bilder.

Antikvarisk bedömning

Fornlämning

Antikvarisk kommentar

–

Grad av skada

Ej skadad

Undersökningsstatus

Okänd

Centrumkoordinater (SWEREF 99 TM N,E)

N 6417571, E 408975

Mätmetod

Manuell inprickning, medelfel: 10 meter

Registreringsunderlag

Fastighetskartan/utskrivet ortofoto. Noggrannhet på underlag: Skala 1:10000

Höjd över havet

Min: 190 m, Max: 190 m

Orientering

1,5 m 388 gon om åkerkant och 5 m 156 gon om markväg (NÖ-SV).

Datum för senaste fältbesök

1984-01-01

Terräng kring lämning

Åkerkant vid kanten av gammalt grustag.

Vegetation på lämning

Runstenen 2,1 m hög 0,8 m bred och 0,3 m tjock. Ristningen vetter mot Ö runhöjden är 10-13 cm. Enligt Västergötlands runinskrifter har stenen stått på en och samma plats alltsedan slutet av 1600-talet, troligen den ursprungliga. Alla runor är djupt och väl huggna och inskriften lyder:"Gamle (?) reste denna sten efter Helge, sin son, som drunknade."

Uppmålad 1979..

Tradition

–

Namn på lämning

Skriftliga källor

• Junger och Svärdström, 1958-70, Västergötlands runinskrifter, Vg 174, s. 316 ff., samt där angiven litteratur.
• Extern identitet: Ansvarig organisation: Riksantikvarieämbetet, Externt register: Sveriges runinskrifter, Extern identitet: Vg 174

Kartmaterial

–