Med nutida teknik finns möjlighet att datera en timrad byggnad med hjälp av virkets
årsringar. Genom att mäta bredden på varje årsring i ett borrprov, och jämföra denna
serie med mätserier från andra träd kan man avgöra vilket år trädet slutade växa, dvs
fälldes. Det ar naturligtvis inte samma sak som att huset byggdes samma år ofta fick
virket ligga under något år för att torka och minska i vikt, så det blev mer hanterligt.
Byggnaden kan alltså vara något yngre än vad proverna visar, men man kan med
säkerhet säga att den inte kan vara äldre.
Hösten 2020 togs prover av virket i parstugan som förmodats vara från 1650/60-talet,
för analys. Med resultatet i hand kan vi konstatera att husets äldsta del –parstugan–
inte kan vara äldre än från 1800-talets första år, då träden som den byggts av är fällda
1791–1801 de flesta 1799. Det är dock värt att notera att virke i källaren och på
vindsplanet fällts i mitten av 1820-talet. Huset är alltså närmare 150 år yngre än man
utgått ifrån. Då den sista nedsmältningen i Masugnsbyns skedde 1804, är det tveksamt
att byggnaden någonsin varit ”bruksgård”. Möjligen kan den välvda stenkällaren vara
länken till 1600-talets bruksgård.
