21320000040277http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/21320000040277Bebyggelse - anläggningMörbylånga kn, SANDBY 1:16 SANDBY KYRKASandby kyrkaHISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Sandby kyrka består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Ingångar genom tornet och mittportal på sydsidan. 1860 uppfördes kyrkan på platsen för en medeltida klövsadelskyrka, vars grundmurar ligger kvar under den nya kyrkan. Exteriört är kyrkan oförändrad sedan byggnadstiden. Långhuset har ett tegeltäckt valmat sadeltak. Tornet kröns av en åttkantig lanternin med en spånklädd spira. Rundbågiga fönsteröppningar genombryter de vitputsade murarna. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv; västpartiet med vackert arbetad läktare och orgelfasad är välbevarade. Läktarunderbyggnad installerad 1990. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Från och med 1832 hade man i församlingen diskuterat en med Gårdby församling gemensam kyrka. 1858 avvisades dock förslaget slutgiltigt och två år senare uppfördes en ny kyrka av byggmästaren Peter Isberg efter egna ritningar, vilka omarbetats något vid granskningen på ÖIÄ av Johan Fredrik Åbom. Grundmurarna till den medeltida klövsadelskyrkan ligger under den nya kyrkans golv. Kyrkan invigdes 29 november 1863 av prosten Zacharias Segrell. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia i norr samt torn i väster. Ingång genom tornet samt mittportal på sydsidan. Separat, ursprunglig ingång till sakristian från väster. Murarna är uppförda i kalksten, spritputsade och avfärgade i vitt med slätputsade pilastrar och omfattningar. Portalomfattningarna av finhuggen eller slipad grå och röd kalksten. Nedanför kyrkans taklist löper en i kalkbruk formad fris medan tornet pryds av en skulptural konsolfris av grå och röd kalksten. Enkupigt tegeltak på kyrkobyggnaden, kopparplåt på torntaket, spån på spiran. EXTERIÖR - Avviker något från godkänd ritning från 1858, främst beträffande portalomfattningarna som Åbom avsåg skulle bli rundbågiga. Tornets gördellist och hörnlisener kom aldrig till utförande. Däremot tillkom putsmarkeringar över fönstren samt takfriser. Tornets fris med omväxlande konsoler och horisontala lister är typisk för Isbergs senare torn alltsedan Kastlösa, uppförd efter J A Hawermans ritning 1854. I stället för öppen gjordes lanterninen sluten. Över sakristians portal en inskriftstavla från 1782, övertagen från den gamla kyrkans sydportal. Exteriören oförändrad sedan byggnadstiden. INTERIÖR - Interiören är delvis förändrad, främst i och med renoveringen 1898, då den nuvarande altaruppställningen med de flankerande golvljusstakarna tillkom. Desamma återgår dock på en ritning av Åbom från 1865. Altartavlan, "låten barnen komma till mig", är målad av Gustaf Lundqvist 1892. Den äldre altarprydnaden med altartavlan, "Jesu bön i örtagården", utförd av Jonas Berggren 1794, finns uppsatt på sydväggen. Predikstolen är samtida med denna och även utförd av Berggren. Från den äldre kyrkan övertogs också två nummertavlor, som troligen är utförda av Anders G Wadsten 1794. Den öppna bänkinredningen härstammar från 1961. Orgelläktaren är från kyrkans byggnadstid, medan orgel tillkom först 1876. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogårdens historik Redan då kyrkan i Sandby byggdes på 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts på platsen. Kanske var kyrkplatsen äldre än klövsadelskyrkan. På kyrkogården finns två runstenar från kristen tid. Man tror att dessa stenar en gång har utgjort gavlarna i en sk eskilstunakista. Enligt runslingorna på stenarna är det Sven och hans dotter Åfrid som har begravts. Stenarna har Helgunn, Svens maka, och Gudfast och Nenne som var hans söner låtit resa. Stenarna avbildades av Rhezelius 1634 och när Linné besökte Öland 1741 iakttog han runstenarna på kyrkogården. När klövsadelkyrkan revs och den nuvarande kyrkan byggdes 1861 användes de båda runstenarna i kyrkans golv. Idag är de återförda till kyrkogården och står uppställda i kvarter A. Stenarna har daterats till 1060. På kyrkogården finns också en trapetsformad gravvård prydd med ett ringformat stavkors. Denna sten har daterats till tolvhundratalet. Flera personer som i äldre tider besökt kyrkogården har ritat av den och uttytt den latinska texten. Den lyder: Hic iacet sacerdos bone memorie nomine siggo filivs Viberni de Brvby. Här vilar en präst i god åminnelse vid namn Sigge Vibjörnsson i Brunnby. Stenen ligger idag i kyrkans vapenhus. Ytterligare en gravvård från 1200-talet ligger idag som trappflisa vid kyrkans västra ingång. Stenen är sliten men ännu kan en del av dekoren skönjas. Den förste av äldre tiders besökare i Sandby vars bilder visar en större del av kyrkogården var Petrus Frigelius. Hans ritningar från 1749 visar kyrkan och kyrkogården från såväl norr som söder. På Frigelius bilder är kyrkogården i det närmaste rektangulär till formen. Såväl norr som söder om kyrkan finns stora ytor men Frigelius har bara ritat in gravvårdar söder om kyrkan. Ingångar med någon form av enkla stigluckor fanns i öster, väster, norr och sydväst. Ingången i norr förefaller dock vara mindre. Rakt söder om kyrkans ingång i söder står två stora träd. Tre träd finns också utmed den södra kyrkogårdsmuren. Eftersom det inte var så vanligt med växtlighet på kyrkogårdarna vid den här tiden kan man nog utgå ifrån att träden verkligen funnits. De var så speciella att Frigelius valde att ta med dem i sin bild. Söder om kyrkan ligger också en bod. Parallellt med den östra muren, söder om kyrkan, kan man se två större stående vårdar som troligen är de båda runstenarna. På Frigelius bilder kan man också se att kyrkogården är omgärdad av en stenmur. Under 1800-talets första år, 1802-05, lades denna om av murläggare Ehrenberg. Att kyrkogården i Sandby, som på så många andra ställen, vid den här tiden inte var särskilt välordnade vittnar utdrag ur kyrkostämmoprotokollen från 1824. Då kom man överens om att snygga upp kyrkogården. Alla likflisor skulle jämnas till samma höjd och läggas i raka linjer. De stenbrutar som var uppresta vid de flesta gravplatserna ansågs fula och skulle tas bort liksom andra fula stenar och sönderslagna likflisor. Arbetet genomfördes den 21 maj samma år. När man lade vårdarna i raka rader eftersträvade man att varje hemman skulle få plats så nära sin gamla gravplats som möjligt. Man röjde även upp ett område 7 alnar ut från kyrkans södra lånhusvägg. Det gjorde att de som bodde på gården nr 5 Södra Sandby förlorade två av sina fyra gravplatser mitt för södra ingången. Som kompensation fick de istället två nya platser väster om de två kvarvarande gravplatserna. När man var klar med arbetet fanns 35 stenar som ingen gjorde anspråk på. De såldes därför på allmän auktion den 19 juni för 31 rdr, 9 skg och 9 rst. Utdraget ur sockenprotokollet togs fram av Jur. kand. Sigurd Rydström i Norra Möckleby och publicerades i Ölandsbladet den 22/2 1949. På Frigelius bilder kan man också se att kyrkogården är omgärdad av en stenmur. Under 1800-talets första år, 1802-05, lades denna om av murläggare Ehrenberg. Att kyrkogården i Sandby, som på så många andra ställen, vid den här tiden inte var särskilt välordnade vittnar utdrag ur kyrkostämmoprotokollen från 1824. Då kom man överens om att snygga upp kyrkogården. Alla likflisor skulle jämnas till samma höjd och läggas i raka linjer. De stenbrutar som var uppresta vid de flesta gravplatserna ansågs fula och skulle tas bort liksom andra fula stenar och sönderslagna likflisor. Arbetet genomfördes den 21 maj samma år. När man lade vårdarna i raka rader eftersträvade man att varje hemman skulle få plats så nära sin gamla gravplats som möjligt. Man röjde även upp ett område 7 alnar ut från kyrkans södra lånhusvägg. Det gjorde att de som bodde på gården nr 5 Södra Sandby förlorade två av sina fyra gravplatser mitt för södra ingången. Som kompensation fick de istället två nya platser väster om de två kvarvarande gravplatserna. När man var klar med arbetet fanns 35 stenar som ingen gjorde anspråk på. De såldes därför på allmän auktion den 19 juni för 31 rdr, 9 skg och 9 rst. Utdraget ur sockenprotokollet togs fram av Jur. kand. Sigurd Rydström i Norra Möckleby och publicerades i Ölandsbladet den 22/2 1949. Under 1800-talets första hälft byggdes fler av de öländska kyrkorna om. De medeltida kyrkorna var mörka och omoderna. En del var i behov av så omfattande reparationer att man inte ansåg det mödan värt utan valde att bygga nytt. I Sandby och Gårdby lades ett förslag om att slå samman socknarna och bygga en gemensam kyrka fram. Det uppskattades inte. Istället valde båda församlingarna att bygga nytt. Den nya kyrkan i Sandby stod klar 1861 efter stora insatser från sockenborna. Man valde att placera den nya kyrkan söder om den gamla och kom därför inte att använda sig av någon av den gamla kyrkans murar. Det gjorde att nya ytor frigjordes i norr medan den nya kyrkan placerade på mark som tidigare bör ha använts för gravsättningar. För att bygga kyrkan gick det åt en hel del smidesarbeten t.ex. spik. Därför byggdes en tillfällig smedja i kyrkogårdens sydöstra hörn. Platsen syns idag som en lite kulle. I smedjan arbetade smeden August Klinth. Han och andra släktingar av familjen Klinth begravdes i Klinth-kullen i kyrkogårdens sydvästra del. I Kalmar läns museums samlingar finns två äldre bilder över Sandby kyrkogård. Båda saknar tyvärr datering men av deras kvalite att döma bör de vara från tiden kring sekelskiftet 1900. Båda bilderna visar kyrkan från söder och visar en för tiden typisk kyrkogård. Området kan närmast beskrivas som en äng. Ett fåtal gravvårdar, bl.a. runstenarna, kan urskiljas liksom ett antal yviga buskar, solvisaren vid kyrkans södra ingång och ett smidesstaket. I gräset skymtar också flera gravkullar överväxta med murgröna. Vid dessa gravkullar finns ingen gravvård som utmärker gravplatsen. Båda bilderna ger intryck av att det vid den här tiden fanns stora fria ytor på kyrkogården. För att försköna kyrkogården lät man 1928 trädgårdskonsulenten Sigurd Olsson, Kalmar, göra en plan för kyrkogården. På hans förslag anlades ett antal gångar och träd planterades runt kyrkogården och utmed gångarna. Det förefaller som att inte alla gånganläggningar som Sigurd Olsson tänkt sig förvekligades och därmed inte heller alla planteringar. Arbetena utfördes 1929-30. Vid en gravöppning 1930 hittades en börs med 62 silvermynt från 1700- talet samt en silverdosa med tobaksflätor. År 1944 flyttades en gravhäll ut ur kyrkan. Den ska under perioden 1860-1926 ha använts som trappsten vid den södra ingången. Därefter placerades den i vapenhuset. Gravhällen ligger idag söder om kyrkan. Den höggs ursprungligen för Kunglige hovpredikanten, prosten och kyrkoherden för Sandby och Gårdby församlingar Esaias Elea Hultberg, död 1815, och hans maka Sophia Dor. Lindvwall, död 1837. Ett märkligt fynd gjordes 1957. Kyrkvaktmästaren hade under en tid lagt märke till ett antal stenar som stack upp ur marken öster om kyrkan. Eftersom de var i vägen då han skulle klippa gräset kontaktades antikvariska myndigheter för att hjälpa till att ta bort stenarna. Det visade sig då att de var delar av ett Patriarkerkors som ligger utlagt i marken, pekande mot kyrkan. Ingen har idag någon förklaring till vad detta är för något. Experterna lutar dock åt att det inte är någon ålderdomlig lämning. Den borde i så fall ha omtalats tidigare. En tanke har varit att korset är ett minnesmärke över en massgrav i samband med en epidemi. Vid en undersökning av platsen påträffades dock varken några föremål eller kvarlevor. Korsets stenar är av kalksten. Det är 5,6 meter långt och placerat ca 20 meter öster om kyrkans kor. På 1970-talet såddes flera av grusgångarna igen. Troligen var det också då som flera av de gravplatser som tidigare varit omgärdade och grusbelagda såddes in. År 1999 förklarades en barngravvård från 1852 ha så stort kulturhistoriskt värde att den borde upptas på församlingens inventarieförteckning. Det är en stående kalkstensvård över åldermannen L. Anderssons nioårige son Lars Gustaf som drunknade i Östersjön 1852. Gravvården står nära kyrkans södra ingång. En minnelund anlades år 2000. Platsen ritades av Karin Lundberg. Åren därefter har runstenarna besiktigats, ett trappräcke satts upp vid den sydöstra klivstättan och två gravhällar renoverats. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Sandby-Gårdby hembygdsförening, Boken om Sandby-Gårdby, 1972 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Stefan WestLän: Kalmar, Kommun: Mörbylångahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbra/rdf/21320000040277http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/xml/21320000040277http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/html/21320000040277RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23