21300000004154http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/21300000004154Bebyggelse - anläggningÅtvidaberg kn, LUNDBY 1:3 GREBO KYRKAGREBO KYRKAFÖRSAMLING 1995 - GREBO BEFOLKNINGSTAL - 1805: 946, 1900: 1145, 1995: 1421 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 10 km nordväst om Åtvidaberg på en höjd i lövskogslandskapet med utsikt över dalbygden, villasamhället Grebo och sjön Ärlången. Runt kyrkan finns församlingsgård, klockargård (nu hembygdsgård), skola samt dagis i en f.d. skola och ålderdomshem. Här finns välbevarade kyrkstallar samt en ödekyrkogård, med ruinerna av den gamla medeltidskyrkan. F.d. prästgården (Stentomta) ligger strax invid kyrkan. RASERAD KYRKA / RUIN - I: belägen på annan plats (GREBO KYRKORUIN). Medeltidskyrkan grävdes ut 1953-54. Kyrkan var uppförd huvudsakligen av gråsten, troligen under 1200-talet, och bestod av ett rektangulärt långhus och smalare absidkor. En sakristia på korets nordsida hade tillkommit senare under medeltiden, osäkert när. Kyrkan förlängdes i väster vid någon senare tidpunkt, även detta sannolikt under medeltiden. Den gamla sydportalen murades igen och en ny upptogs längre västerut. Ett liggtimrat vapenhus har funnits framför den senare portalen. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan i övergångsstil mellan rokoko och nyklassicism uppfördes i marksten 1772-73 av byggmästarna Måns Månsson och Petter Andersson. Ritning har ej påträffats. Den är en enskeppig salkyrka med rakt avslutad korvägg i öster, sakristia på korets nordsida och torn i väster. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - En välbevarade gustaviansk kyrka. Exteriören är vitputsad. Långhus, kor och sakristia har yttre mansardtak, tornet täcks av en huv med lanternin. Taktäckningsmaterialet är spån. Huvudingången i väster, via tornets bottenvåning. En sidoingång till koret finns på sydsidan. Innertaket är ett flackt trätunnvalv. Då kyrkan byggdes utrustades den med läktare. Kyrkorummet har inte förändrats nämnvärt i senare tid bortsett från ändringar i färgsättning av vissa senare restaurerade inventarier, och framstår därför i ursprungligt skick även vad inredningen angår. Altaruppsatsen är gjord av Johan Stålbom 1773, predikstolen med nedgång direkt till sakristian tillverkades av målare Wickman 1779-80. Orgelfasaden är den ursprungliga som byggdes av Pehr Schiörlin från 1785 och ritades av Jakob Wulff, medan orgelverket förnyades av Olof Hammarberg 1926. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - En dopfunt från 1686 överfördes till den nya kyrkan. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Grebo kyrka Den äldsta kända kyrkan i Grebo var belägen ca 125 m SSV om den nuvarande i en kraftigt sluttande backe ned mot Erlången. Kyrkan var uppförd av gråsten med detaljer i tegel sannolikt under 1200-talet. Ruinen undersöktes av Åke Nisbeth och Ingrid Swartling 195354. Kyrkans dimensioner har varit små och den har blivit förlängd åtminstone en gång. I samband med uppförandet av en ny kyrka revs den gamla och en del byggnadsmaterial användes till den nya kyrkan. I samband med detta överfördes också en del av kyrkans medeltida inventarier och en del äldre gravstenar till den nya kyrkan. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. En annan viktig källa är Åke Nisbeths bok från 1963 som behandlar kyrkorna i Grebo, Björsäter och Värna. Nisbeth redovisar bland annat alla arkivhandlingar i kyrkans ägo som rör kyrkogårdens utveckling fram till 1963 och har dessutom låtit kartera både nya och gamla kyrkogården (Nisbeth 1963). Kyrkogården är sannolikt från början anlagd på byn Lundbys mark. Namn med inslaget Lund brukar ofta tolkas så att en hednisk offerlund funnits på platsen. I fallet Grebo är denna tolkning mycket trolig. Det rika inventariet av fornlämningar visar att Grebo varit en betydelsefull ort redan på järnåldern. Utgrävningar av ett gravfält där villasamhället idag ligger gav 1934 fynd av rika vapengravar med tre fulla uppsättningar. Både norr och söder om byn finns också omfattande stensträngssystem och en stor fornborg. Lämningarna är dock huvudsakligen från den äldre delen av järnåldern och någon kontinuitet mellan de hedniska begravningsplatserna i Grebo och kyrkogårdarna går inte att se. Grebos ursprungliga kyrkogård låg kring den medeltida kyrkan strax SSV om den nuvarande. Av denna anläggning finns idag stora delar av bogårdsmuren kvar i ruinskick, men fortfarande fullt synlig kring kyrkoruinen. Denna har varit murad med bruk och försedd med tak av trä. På kyrkogårdens sydvästra del har en klockstapel stått på en plats där Nisbeth 1953 hittade grundmursrester (Nisbeth 1963 s 196). Denna revs och en ny byggdes vid Klockaregården 1766. Vid flyttningen av kyrkogården togs de flesta gravhällar med till den nya kyrkan, undantaget 3 stycken. Dessa är idag knappast läsbara eller synliga ovan det höga gräset1. Stenarna, särskilt den ännu intakta så kallade brudstenen behöver rengöras och skyddas. Både den medeltida kyrkan och dess kyrkogård är belägna i en mycket kraftig sluttning mot nordväst och sjön Erlången. Grundförhållandena är sådana att knappast mer än en mindre del någonsin kunnat användas för begravningar. Nuvarande kyrkogården. Grebo nuvarande kyrkogård är en nyanläggning från 1700-talet, samtida med den nuvarande kyrkan. Arbetet med terrassmuren kring kyrkan påbörjades 1775 och hela anläggningen stod klar 1787. Kyrkogårdens utsträckning mot norr var ursprungligen mycket liten och kyrkogården har utvidgats åt detta håll flera gånger. Första gången 1858 och andra gången 1889. Resultatet av denna utvidgning är den som syns på Nisbeths karta ovan. Slutligen tillkom den nya kyrkogården 1972. Utifrån skarvar i murarna och motsvarande höjdförhållanden inne på kyrkogården har ett rekonstruktionsförsök av kyrkogårdens storlek i de olika utbyggnadsfaserna gjorts. Bild och text om muren i bifogat dokument! Vid utvidgningen 1889 framkom ett gravfynd från tidig järnålder. Fyndet bestod av en komplett vapengrav i ett bronskärl. Bland annat en sköld av vilken bucklan och en del beslag var bevarade samt ett tveeggat järnsvärd. Graven har daterats till mellan 100 och 200 e.Kr. Kyrkogårdens grindar anskaffades successivt. Den södra ingången är ursprunglig även om grindarna tillkom först 1815. Den östra ingången tillkom i samband med utvidgningen 1858 och den västra tillkom först 1925, sedan redskapsboden utanför muren uppförts. På den södra grindens stolpar finns runda stenklot och den ena kröns av en timsten med årtalet 1776, den andra med en väderhane av järn. Kyrkogården var redan från början planerad för trädkrans och planterad med lind, lönn och rönn enligt uppgift från 1782 (Nisbeth 1963 s 207). Sju nya träd planterades 1852. De äldre gravvårdarna i Grebo inventerades och ritades av, av Sune Ljungstedt 1987, materialet finns i Östergötlands länsmuseums arkiv och ligger som bilaga i denna rapport. Inga medeltida gravvårdar finns bevarade bland de gravvårdar som överfördes till den nya kyrkan. Däremot togs fem gravhällar från 1600- talet med och placerades i koret. Äldst av dessa är en kalkstenshäll över Kristin Nilsdotter, död 1600. De kompletteras av gravvården över porträttmålaren Johan Stålbom, död 1777. Denne har bland annat målat kyrkans altartavla. Den gravsten som ligger närmast i tid efter den nya kyrkans uppförande ligger märkligt nog på den gamla kyrkogården. Denna vars text nu nästan är utplånad var rest över änkepastorskan Cath Lindstedt, död 1786. Från tidigt 1800-tal finns ett flertal gravvårdar bevarade. Bland dessa de norr om kyrkan stående märkliga trekantsformade rosa kalkhällarna över prosten Scharff död 1826 och rusthållaren Molander död 1830. Från 1850 och framåt finns gravvårdar bevarade på ursprunglig plats. Äldst av dessa är ett gjutet kors rest över Johanna Flink död 1850. Ytterligare ett järnkors, denna gång av Åtvidabergstyp, finns till minnet av Petter Åstrand, död 1878. Vid västra ingången finns också ett par gravstenar från 1800-talet. Catharina Waernmark, död 1860 och prosten och kyrkoherden Johan Aimi? död 1865 (texten är mycket svårläst). Ytterligare ett par sena 1800-talssvårdar finns innan antalet bevarade vårdar blir större, efter sekelskiftet 1900. Närmast norr om tornet finns ett område där en del äldre vårdar bevarats. Här fanns 1935 ett par stora grusgravar som nu är borta. Den gällande gravkartan är odaterad men bör komma från den omläggning av kyrkogården som bör ha gjorts efter 1957. Istället för de system med grusgravar i utkanterna och mindre gravar i mitten på öppna gräsmattor har kyrkogården försetts med raka gravrader mellan rygghäckar i både kvarter C och D samt i viss mån i kvarter A medan det smalare kvarter B fortfarande består av en öppen gräsmatta. Förmodligen är det samtidigt med denna omändring som de flesta grusgravarna tagits bort. Sedan gravkartan kom till har grusgången inne i kvarter A såtts igen och öppningar gjorts i häcken och muren mot norr för att ansluta till den nya kyrkogården. Den nya kyrkogården tillkom 1972 då större delen av ängen mellan kyrkogården och skolan togs i anspråk. I östra delen ut mot vägen anlades en parkering. Innanför denna och på den östra halvan planterades också rygghäckar i nordsydlig riktning för att markera gravplatserna. Dessa har i begränsad utsträckning börjat tas i anspråk. Den västra halvan av nya kyrkogården består av en stor öppen gräsmatta i avvaktan på framtida användning. 1992 tillkom minneslunden i nya kyrkogårdens nordvästra hörn med utsikt över sjön.Län: Östergötland, Kommun: Åtvidaberghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbra/rdf/21300000004154http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/xml/21300000004154http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/html/21300000004154RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23