21300000002919http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/21300000002919Bebyggelse - anläggningHultsfred kn, MÅLILLA 21:1 MÅLILLA KYRKAMÅLILLA KYRKAHISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Redan vid en biskopsvisitation 1768 blev de båda träkyrkorna i Gårdveda (medeltida) och Målilla (byggår 1614) utdömda. Först 1800 kunde församlingarna dock enas om att tillsammans bygga en ny stenkyrka. Den nya kyrkan uppfördes i Målilla1820-22 av stiftsbyggmästaren och direktören Johan Holmberg från Linköping efter ritningar från 1818, utförda av Per Wilhelm Palmroth. Invigning förrättades 16 maj 1824 av biskop Marcus Wallenberg. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Huvudingångar genom torn och mittportal på sydfasaden. Separat ingång till sakristian i norr. EXTERIÖR - En nyklassicistisk exteriör utförd enligt 1818 års ritning med vissa förändringar. Den palladianska utformningen av ljudöppningarna, rusticeringen kring sydportalen samt hörnpilastrarna förekommer ej på den approberade ritningen, som avsåg en enklare fasadutformning. Förutom att lanterninen har försetts med tornur och förstorats något har sannolikt ingen större förändring senare skett av exteriören. INTERIÖR - Kyrkorummet domineras nu i korpartiet av den stora altartavlan, målad av Einar Forseth 1953. Predellan därunder är utförd av Axel Wallenberg samma år. Ursprunglig altarring med grisaillemålningar av en okänd 1800-talskonstnär. Från början var predilstolen placerad på väggen ovanför altaret med direktuppgång från sakristian men flyttades 1953 till nordväggen. Bänkinredningen är delvis ursprunglig liksom läktaren. Orgelfasaden ritad av Carl Gustaf Blom Carlsson 1847. Den dominerande och med fönster försedda läktarunderbyggnaden har tillkommit under senare år. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Sockenbeskrivning Målilla ligger idag i Hultsfreds kommun utmed det som långt fram i tiden var vägen mellan Kalmar och Stockholm. Inom socknen finns kuperad skogsbygd och jordbruksslätt. Den sistnämnda finns framförallt i anslutning till Emån som rinner i nordvästlig riktning genom hela socknen. Den största gården Hagelsrum är känd sedan 1200-talet. Den ägdes då av medlemmar av Folkungaätten. Den Heliga Birgitta ärvde Hagelsrum av sin morfar och gården kom att hamna i Vadstena klosters ägo fram till Gustav Vasas indragning av kyrkogods. Därefter har gården ägts av bl.a. familjen Drake, Pilefelt, Pauli och Pechlin. Senare tiders ägare har varit Verner Eklund, Nobelstiftelsen och Södra Skogsägarna. Nuvarande ägare är Anders Johansson som bedriver mjölkproduktion. Under major Paulis tid anlades en masugn 1748. Järnbruk har funnits i Rosenfors. Därutöver har möbeltillverkning och mekaniska verkstäder varit viktiga näringar för socknen. Under 1900-talet blev orten känd för sitt sanatorium där många som insjuknat i TBC vårdades. Idag förknippas Målilla med företaget Luxo Sverige AB som tillverkar belysningar och ortens duktiga speedwayåkare i Dackarna f d Luxo-Stars. Kyrkogårdens historik Den gamla kyrkan i Målilla ska ha legat väster om dagens kyrka vilket innebär att de äldsta delarna av kyrkogården troligen finns sydväst om dagens kyrka. Av den gamla kyrkogården går idag inte att se några spår men ett svartmålat gjutjärnskors visar var Hans Drake af Hagelsrums gravhäll tidigare låg. Denna häll står idag i kyrkans vapenhus. Hällen låg ursprungligen över familjen Drakes gravkor som ska ha varit placerat i den gamla kyrkans kor. I samband med att den nya kyrkan byggdes 1820-22 bör också kyrkogården har påverkats. Eftersom Målilla och Gårdveda församlingar slogs samman förefaller det mycket troligt att kyrkogården utvidgades. Områdena söder om kyrkan, kvarteren C och D bör ha tillkommit vid den här tiden. Gränsen för kyrkogården i söder var troligen då liksom idag landsvägen mellan Målilla och Vetlanda. År 1921 gjordes den första dokumenterade utvidgningen av kyrkogården. Församlingen köpte då mark av Gottfrid Thurén, Målilla kyrkby. Ritningarna gjordes av trädgårdskonsulent Sigurd Ohlsson, Kalmar. Sigurd Ohlssons förslag förkastades av Kungliga byggnadsstyrelsen. Man ansåg det vara för oroligt och alltför dyrt. Ritningarna omarbetades av Kungliga byggnadsstyrelsens medarbetare arkitekt Frej Klemming. Det nya området låg nordväst om kyrkan. De raka gångarna möttes i räta vinklar och gravkvarteren var noga avgränsade enligt de principer för kyrkogårdsanläggningar som var moderna vid den här tiden. I fonden av den gång som gick från kyrkans västra ingång och norrut skulle ett gravkapell byggas. Det tillkom dock först några år senare. Utmed flera av gångarna planterades alléer. I gravkvarterens ytterkanter placerades köpta gravplatser och i mitten allmänna gravplatser. År 1928 uppfördes ett gravkapell. Ritningarna gjordes av arkitekt Edv. Andersson, Stockholm. Av okänd anledning valde man dock att inte genomföra hela ritningen. Byggnaden var tänkt att uppföras i trä med tak av spån. Under kapellet skulle en källare inredas. I själva verket var det bara källaren som kom att byggas. Denna verkar dock ha byggts efter Edv. Anderssons ritningar. Byggnaden uppfördes på den del av kyrkogården som tillkom 1921 men istället för att förlägga byggnaden helt innanför kyrkogårdsmuren förlade man den i liv med kyrkogårdsmuren. De äldsta daterade bilderna över Målilla kyrka och kyrkogård i Kalmar läns museums arkiv är två flygfotografier från 1933 och 1935. Båda bilderna visar kyrkan och kyrkogården från söder. Kyrkogårdens äldre delar är omgivna av en lummig trädkrans. Här förefaller också växa någon typ av häck, möjligen syren. På den nya delen i nordväst är unga träd planterade. Kyrkogården är i det närmaste helt belagd med grus. Det gäller även de gravplatser som tagits i bruk på utvidgningen från 1921. Majoriteten av gravplatserna är omgärdade av låga häckar men man kan också urskilja stenramar och staket. Söder om kyrkan finns flera gravkullar som är överväxta, troligen av murgröna. På flygfotografiet från 1935 skymtar gravkapellets tak bakom tornet. Gravhällen över Hans Drake af Hagelsrums och hans maka Helena Snakenborg (Bååt) hade när den gamla kyrkan revs fått ligga kvar på sin plats. 1940-41 genomfördes reparationer och konservering av hällen. Det trasiga fundamentet lagades av lokal arbetskraft medan hällens sprickor togs om hand av konservator från Statens Historiska Museums konserveringsanstalt. År 1943 börjar man planera för en ny utvidgning av kyrkogården. Ritningarna gjordes av arkitekt Arre Essén. Projektet stötte dock på problem. Det område norr om kyrkogården som man tänkt sig att använda krävde omfattande dräneringar vilket inte gick att göra vid den här tidpunkten. Istället fick man använda ett mindre område i norr och i väster. Trots att förslaget bantats skulle kostnaderna bli så omfattande att man valde att utföra arbetet i etapper. Förslaget till första etappens utformning kritiserades av länsarkitekt Gunnar Lindsten men verkar trots det ha genomförts. Markdjupet till berggrunden var på delar av området för grunt och man var därför tvungen att fylla på området för att gravarna skulle få lagstadgat djup. I den nordvästra delen av området gick berget i dagen och här skulle lämpliga växter planteras. I anslutning till platsen skulle också urngravplatser kunna anläggas i framtiden om behovet fanns. Gravkapellets tak gjordes om till en ceremoniplats. En trappa, som förefaller vara av kalksten byggdes, liksom en hög barriär i norr. I öster och väster sattes ett smidesstaket upp Mitt på platsen placerades ett stort kors av trä. Ett flygfotografi från 1950 visar att man då var klar med arbetet och hade tagit området i bruk. På flygfotografiet kan man se att de äldre delarna av kyrkogården var omgärdade av en trädkrans men denna verkar ha glesats ur sedan 1930-talet. Den yviga häcken i söder var också borta liksom flera träd på kyrkogården. En allé med vad som troligen var pyramidalmar som kantade gången söderut från kyrkans ingång i väster var nu borta. Fortfarande var kyrkogården till största delen belagd med grus. Det var bara de två nordligaste kvarteren på området från 1921 som var insådda med gräs. Många av de häckar som omgav gravplatserna verkar dock ha bytts mot stenramar. Gravkullarna söder om kyrkan var också borta. Ceremoniplatsen på gravkapellets tak togs bort och taket återställdes någon gång mellan 1959 och 1961 enligt fotografier i museets samling. Till Gårdveda flyttades en mindre bod av trä, täckt med spåntak och krönt av en kula i kopparplåt. Den stod tidigare norr om Målilla kyrka i det som idag är kvarter Z. Den andra etappen påbörjades 1963. Även denna gång gjordes ritningarna av Arre Essén. Utformningen gjordes lik den första etappen. Arbetet drog ut på tiden men 1966 skickades förslaget på remiss till berörda instanser. Efter smärre justeringar på begäran av Väg- och vattenbyggnadsverket påbörjades arbetet. I östra delen av området ordnades urngravplatser. I väster där berg gick i dagen planerade man att ordna en plats för äldre gravvårdar. Efter denna utvidgning var behovet av gravplatser fyllt för en tid. 1983 utvidgades dock kyrkogården på nytt. Den nya utvidgningen ligger öster om utvidgningarna från 1940- och 60-talen. Ritningarna gjordes av Britt-Marie och Lars Landin, Lund. Samma år flyttades också Drakes af Hagelsrums gravhäll in i kyrkan. I början av 1960-talet hade stenen eventuellt konserverats på nytt. Man hade också lutat den så att avrinningen skulle underlättas. För att undvika fler skador på hällen valde man nu att placera den i vapenhuset. Nya lokaler för vaktmästeri och församlingshem byggdes 1984. I samband med den stora renoveringen av kyrkan 1988 grävdes nya ledningar för vatten och avlopp ner på kyrkogården. I samband med det gjordes en arkeologisk förundersökning som dock inte gav några nya intressanta uppgifter. Under 1990-talet har de putsade portstolparna vid kyrkogårdens ingångar renoverats vid två tillfällen.Län: Kalmar, Kommun: Hultsfredhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbra/rdf/21300000002919http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/xml/21300000002919http://kulturarvsdata.se/raa/bbra/html/21300000002919RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23