21400000443005http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000443005Bebyggelse - byggnadVETLANDA NÄSHULTS PRÄSTGÅRD 3:1 - husnr 1NÄSHULTS KYRKANuvarande kyrka hade en medeltida föregångare av timmer, om vilken föga är känt. Kvar står dock den murade sakristian med järndörr liksom några medeltida inventarier. Det har spekulerats i om nuvarande kor helt eller delvis kan vara från denna föregångare, men någon klarhet har ej kunnat nås. Märkligt är i alla fall det förhållande att norra fönstret placerats så det till stor del skyms av sakristians vind. Om man ändå byggde nytt borde det ha kunnat lösts på ett bättre vis. 1942 upptäckte Hallands landsantikvarie Erik Salvén ett antal bemålade bräder som återanvänts som undertak till yttertaket. Dessa har utgjort delar av medeltidskyrkans dekorerade tak. Dekoren med figurskildringar inom rundlar och de stiliserade växterna talar liksom färgskalan talar för att upphovsmannen är mäster Amund eller någon i hans skola, vilken var verksam i Småland och Västergötland under 1400-talets andra hälft. Bräderna togs ned 1975 och konserverades 1980 på Jönköpings läns museum i vars samlingar de införlivades. 1729 kunde konstateras att den gamla kyrkan var mycket bofällig och församlingen ansökte om rikskollekt för nybyggnad. En inspektion konstaterade att väggarna lutade och taket var förruttnat. En takryttare hade blåst ned ca 40 år tidigare och orsakat avsevärda skador. Vidare saknade kyrkan stenfot och norra sidan stod utan spån sedan lång tid till följd av bristande ekonomi. 1732 blev kyrkan ånyo upbygd. Eventuellt sparades därvidlag altarväggen. Byggmästare var Johan Sandahl från Eksjö som även byggt den likartade kyrkan i Frödinge. Drivande kraft bakom bygget var kapten Lars Fixenhielm. Inredningen nygjordes till stor del. Triumfkrucifix och madonna renoverades av Sven Segerwall från Växjö, vilken fyra år senare byggde om och smyckade predikstolen. Han skall även ha målat korets drapering. 1744 färdigställdes en niostämmig orgel, byggd av Jonas Wistenius i Linköping. 1765 dekorerades tak och läktarbröst av Magnus Wicander från Västervik. 1828 inlades nytt golv och två år senare ommålades exteriören och taken tjärades. 1864 väcktes frågan om ny kyrka på annan plats. Dåvarande kyrkoherden försvarade dock den gamla kyrkan, vilken följande år ommålades invändigt. Samma år om- och tillbyggdes orgeln av Johannes Magnusson så att den kom att omfatta 13 ¼ stämmor med en ytterligare manual och pedal. Fasaden utökades och fick nya ornament. 1904 genomgick kyrkan en grundlig restaurering. Takmålningarna rengjordes och fernissades. Innerväggarna målades, varvid kordraperingen doldes. Vid denna tid torde kyrkan ha försetts med uppvärmning genom järnkaminer, vars rör kan ses på fotografier. 1908 inlades nytt golv. 1909 byggdes ett nytt orgelverk av Eskil Lundén, Göteborg. 14 stämmor var fördelade på två manualer och en pedal. Verket hade en senromantisk karaktär och pneumatiskt system. 1912 omtäcktes taken och väggarna lappades med sågade granspån. 1924 konserverades altarskåpet av konservator Alfred Nilsson, Stockholm. Flagnande färg fästes, ytan rengjordes och skador retuscherades. Vid en inspektion 1938 kunde det konstateras att kyrkans grund var bristfällig och marken vattensjuk. Stommen var till följd av detta kraftigt deformerad och i behov av förstärkning. Åtgärder dröjde dock till den stora restaurering som ägde rum 1953-54. För ritningar och program svarade arkitekt Johannes Dahl, Tranås, byggmästare var Gunnar Asklund från socknen. 1953-54 års restaurering blev genomgripande. Hela grunden förstärktes med cement och lades om med återbruk av den gamla stenen. Dränering lades runt hela kyrkan. Spånklädseln på väggarna reparerades och taken omtäcktes i söder med sågad ekspån. Väggarna försträvades på flera ställen. De svårt skadade fönstren reparerades i söder och nygjordes i norr. De försågs med innanbågar med antikglas och gjordes öppningsbara. Invändigt så lades nytt golv och kaminerna slopades för att ersättas med elektrisk värme. Även belysningen elektrifierades. Läktaren utökades och försågs med en underbyggnad för ny läktartrappa, elcentral m.m. varvid de bakre bänkarna fick slopas. Även den främsta bänken avlägsnades för att ge mer plats vid begravningar. Avståndet mellan raderna ökades genom pålimning på gavlarna. Vidare byggdes ny sitsar och ryggar med bekvämare mått. Nya bänkar byggdes på läktaren. Nya golv och bänkar gjordes i vapenhusen och korporten. Sakristian fick likaså nytt golv och en separat ingång. Omfattande konservatorsarbeten utfördes av konservator Sven Wahlgren vid Jönköpings läns museum. Den nedsotade takmålningen rengjordes och draperingen på altarväggen framtogs. Dock tycks väggarnas indelning med målade pilastrar ha försvunnit vid detta tillfälle. Omständigheterna är oklara. Altarskåpet rengjordes efter fästning av flagnande färg. Ursprunglig färg togs fram på bänkinredningen, läktarbröst och triumfkrucifix. Epitafier och huvudbanér rengjordes efter fästning av lös färg. Triumfkrucifixet som hängde över altarskåpet flyttades till långhusets nordvägg där en dopplats anordnades. Dopfunt nytillverkades eftersom det saknades. Kyrkans innerväggar ommålades med limfärg. Orgelfasaden gavs ny färgsättning i anslutning till framtagen färg på bänkarna. Ytterväggarna rödfärgades och taken tjärades. 1975 försågs norra takfallet med ny spåntäckning. 1982 ersattes Lundéns orgelverk med ett nytt från Nye orgelbyggeri. Det nya verket gavs samma stämantal men blev delvis en återgång till den ursprungliga 1700-talskaraktären. Lundéns pneumatik var i behov av reparation, något som man ej ville bekosta eftersom verket upplevdes som hopplöst distanserat. Riksantikvarieämbetet hade dock förordat ett bevarande p.g.a. att verket var tidstypiskt, men då var beställningen redan gjord. Församlingen ålades istället att svara för en trygg magasinering av Lundéns verk. Sedan installationen av elektrisk värme 1954 uppträdde efter hand allvarliga uttorkningsskador på inventarierna. Allvarligast drabbat var altarskåpet, vilket uppmärksammades 1975. Åtgärder vidtogs dock först 1987 i samband med mätning av luftfuktigheten i rummet. Konservator Ola Westerudd på Jönköpings läns museum svarade för fästning av den lösa färgen samt viss rengöring och retuschering. 1987 utbyttes dåliga tak- och väggspån. Fasadernas ommålades och taken tjärades. Sakristian fick ny hängrännor och stuprör. Mariaskåpet konserverades 1991 och triumfkrucifixet följande år. Nya fixeringsåtgärder fick på nytt göras på altarskåpet 1998. 1992 ommålades inner-väggarna med limfärg. Kordraperiet rengjordes och bättrades av länsmuseets konservatorer. 2000 konser-verades predikstolen av länsmuseet, likaså med anledning av svåra uttork-ningsskador. Lös färg fästes, därpå följde rengöring och retuschering. 2004 repare-rades spåntaket hjälpligt och tjärades. Fönstren på södra sidan ommålades. Samtidigt gjordes en ombyggnad av dräneringen kring kyrkan. Sakristian försågs med textilförvaring. För arbetena svarade Byggnadsbyrån i Vetlanda.Län: Jönköping, Kommun: Vetlanda, Landskap: Småland, Socken: Näshult , Stift: Växjö stift, Församling: Nye, Näshults och Stenberga församlingNybyggnadsår: 1732 - 173215.39252584748699,57.271387326831785http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000443005http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000443005http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000443005RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17