21400000441459http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000441459Bebyggelse - byggnadRONNEBY RONNEBY 25:7 - husnr 1HELIGA KORS KYRKAHeliga Kors kyrkas äldsta delar är sannolikt uppförda under 1100-talets andra hälft. Planformen var typisk för de romanska stenkyrkorna i Danmark, med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster. Den första utbyggnaden i form av korsarmar norr och söder om långhuset antas ha skett redan under 1200-talets början. Liknande utbyggnader är sällsynta för tiden och vittnar om en expansiv fas i stadens historia. Byggnadsarkeologiska spår tyder på att båda korsarmarna initialt var försedda med sidoabsider i öster. Vid 1300-talets början rivs den ursprungliga absiden och koret förlängs med en rakt avslutad travé i öster. Koret slås med gotiska valv vars treklöverformade ribbprofiler även återfinns i långhusets och södra korsarmens sekundära valv. Troligen genomgår alltså hela kyrkan en modernisering i samband med utbyggnaden av koret och valven förses med kalkmålningar. Senare under 1300-talet eller vid 1400-talets början tillkommer en sakristia norr om koret, vilket bör betyda att åtminstone norra korsarmens sidoabsid rivs senast vid denna utbyggnad. Det kraftiga västtornet tros på arkitekturhistorisk grund ha uppförts vid mitten av 1400-talet. Byggnadsarkeologiska tecken på att det kan ha föregåtts av ett tidigare torn finns men har inte kunnat bekräftas. Från tiden för tornbygget och fram till cirka år 1500 sker fler förändringar. Nya kalkmålningar utförs i kyrkorummet och södra korsarmens stjärnvalv slås, vilket sannolikt är anledningen till att korsarmen utvändigt förses med strävpelare. Exteriört tillkommer även sakristians trappstegsgavel. Efter svenskarnas härjningar under Nordiska sjuårskriget och inte minst Ronneby blodbad 1564 rustas kyrkan under 1570-och -80-talen på bekostnad av Fredrik II. Det mest framträdande tillskottet är de spektakulära renässansmålerierna i valv och på väggar. Vid samma tillfälle muras korets östfönster delvis igen. Under 1600-talet växer välståndet i Ronneby vilket gör avtryck i kyrkorummet genom tillkomsten av ny fast inredning, inte minst en mängd påkostade epitafier, men även predikstol, altaruppsats och ljusredskap. 1623 antas södra korsarmens östportal ha murats igen och enligt kyrkans räkenskaper uppförs ett vapenhus i korsvirkesteknik framför sydportalen 1647. 1653 muras resterande del av korets östfönster igen. 1715 muras tornets gavelrösten om, troligen till dagens utförande i korsvirkesteknik, och fasaderna vittas. 175860 höjs golvet i kyrkorummet, det medeltida korskranket avlägsnas och bänkinredningen byggs om. Dessutom får predikstolen ny placering på norra sidan om triumfbågen, troligen hade den tidigare varit placerad på södra sidan. 1772 kalkas merparten av kyrkorummets kalkmålningar över och draperimålningar av en målare Lundberg tillkommer bakom altaruppsats och predikstol. Från 1814 finns uppgifter om att en ny klockstol har satts upp i tornet och 1824 förses sakristian med en mindre utbyggnad i väster kallad arkivskåp. Året därpå putsas och fernissas altaruppsatsen av målaren Berg. Tornets stickbågiga fönster mot väster vidgas 1832 och tio år senare flyttas triumfkrucifixet från triumfbågen, eventuellt till dagens placering i norra korsarmen. Vid samma tillfälle avlägsnas ett antal epitafier och andra föremål från kyrkorummet som enligt ansökan till Domkapitlet ska ha varit förfallna och af föga märkvärdighet och värde. Ny kyrkorgel införskaffas 1843 och fler fönster på tornet förstoras, denna gång mot norr. 1850 förstoras valvbågen mellan långhusets västra travé och tornets bottenvåning, som på så vis inkorporeras i kyrkorummet. Altaruppsatsen restaureras kring 1880. 1902 installeras elektrisk kraft och belysning och under tidigt 1900-tal tillkommer även åskledare. 1911 genomförs en omfattande restaurering under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Korets golv höjs och beläggs med kalksten samtidigt som kortrappan flyttas fram till triumfbågen med bevarade trappsteg. Även långhusets golv, som tidigare utgjorts av äldre gravhällar, beläggs med kalksten. Ny uppgång till predikstolen från norra korsarmen tillkommer liksom ny altarring och bänkinredningen justeras för bättre komfort. 1700-talets draperimålningar avlägsnas och istället friläggs och konserveras kyrkans äldre, till stor del medeltida, kalkmålningar av konservator Allan Norblad som också konserverar altaruppsatsen. I vapenhuset ersätts det plana innertaket av ett panelklätt tredingstak så att den ursprungliga sydportalen återigen blir synlig i sin helhet. De tidigare värmekaminerna i kyrkorummet ersätts av nytt värmesystem för vilket ett pannrum uppförs i utrymmet mellan sakristian och norra korsarmen. Den mindre tillbyggnaden från 1824 rivs därmed och ingången från sakristian muras igen. Exteriört utförs även reparations- och dräneringsarbeten på korets murverk och de båda korsarmarnas romanska östfönster förses med blyspröjsat glas. Två år efter Wåhlins restaurering, 1913, elektrifieras klockringningen. 1929 ersätts varmluftssystemet från 1911 av vattenburet system med radiatorer i kyrkorummet, vilket föranleder mindre ombyggnader av bänkkvarteren. Året därpå genomförs en exteriör restaurering där all puts knackas ner och ersätts av cementhaltig puts. Vid arbetena friläggs äldre igensatta öppningars omfattningar alternativt markeras dess placering med ritsningar och blinderingar. I samband med arbetena upptäcks att tornvalvet och tornets strävpelare är i behov av skyndsam reparation då krafterna från tornet är feldimensionerade. Orgelläktaren utvidgas mot öster då nytt orgelverk bakom den befintliga fasaden tillkommer. 1941 friläggs en kalkmålning framställande Dödsdansen av konservator Sven Wahlgren och 1944 restaureras sakristian efter förslag av arkitekt Ragnar Hjorth. Fönstren förses med antikglas, ny inredning tillkommer och det äldre brädgolvet av ersätts av rött tegel. Vid golvbytet påträffas fyra äldre gravhällar med underliggande murade gravkammare. 1950 förnyas elanläggningen och fem år senare förses korets fönster med glasmosaiker av Erik Olson, Halmstad. 1969 får kyrkan åter nytt orgelverk bakom den äldre fasaden och i början av 1970-talet sker ombyggnationer för att ge plats åt wc och väntrum i tornets bottenvåning där vindfång, brädväggar och innerdörrar från 1800-talet ersätts av laserade paneler och dörrar. Vid en utvändig restaurering 1980 genomförs byggnadsarkeologiska undersökningar av puts och murverk samt vissa grävande arkeologiska undersökningar. Undersökningarna kompletterar bilden av kyrkans omfattande ombyggnadshistoria. 1984 införskaffas en kororgel som under 2000-talet har sålts. 2003 delas det tidigare pannrummet mellan sakristia och norra korsarmen in i två delar. Den södra, med ny ingång från sakristian, inreds som textilförråd medan den norra delen blir teknikrum. Under 2007 genomförs en interiör renovering och ombyggnad efter programhandlingar upprättade av Ponnert Arkitekter AB. Långhusets två östra bänkrader med anslutande väggpaneler demonteras, utrymmena under läktaren byggs om med nya mellanväggar och omdisponering av wc, vattenburet intermittent värmesystem, konvektorer under bänkar samt kompletterande väggradiatorer installeras och kalkstensgolvet läggs om i långhuset och delar av koret. Dessutom förnyas el- och teletekniska anläggningar. 2010 konserveras fast inredning och inventarier av Conservator J.T.F. Petéus AB.Län: Blekinge, Kommun: Ronneby, Landskap: Blekinge, Socken: Ronneby , Stift: Lunds stift, Församling: Ronneby församlingNybyggnadsår: 1170 - 119915.278627001690971,56.21184644560321http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000441459http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000441459http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000441459RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17