21400000440135http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000440135Bebyggelse - byggnadKRISTIANSTAD TROLLE LJUNGBY 9:1 - husnr 1TROLLE-LJUNGBY KYRKAKyrkan har idag olika karaktär exteriört och interiört. Exteriören berättar om flera tillbyggnader till den ursprungliga 1200-talskyrkan, medan kyrkans interiör främst vittnar om 1800-talets strävan att skapa ett sammanhållet, öppet och ljust kyrkorum. Historiken tydliggör också att olika ägare av godset har gjort avtryck i kyrkans byggnadshistoria. Kyrkan uppfördes under 1200-talet med murverk av gråsten. Hörnkedjorna utgörs av välhuggna kalkstenskvadrar som vilar på grundläggning av granithällar. Kyrkan bestod ursprungligen av ett kvadratiskt västtorn, långhus och ett smalare, rakt avslutat kor. Koret ska varit valvslaget från början, medan långhuset sannolikt hade ett plant innertak av trä. Bland de medeltida kyrkorna i Skåne har små, kvadratiska västtornen - likt det som byggdes i Trolle Ljungby - varit vanligast i västra och södra Skåne, vilket gör Trolle Ljungby kyrkas torn ovanligt. Det finns teorier om att västtornet aldrig byggdes högre än de två våningar det har idag, möjligtvis var det inte ens avsett att vara ett torn. Under 1300-talet och större delen av 1400-talet, var den danska släkten Bille ägare till godset med patronatsrätt till kyrkan. Under 1300-talet uppfördes en tillbyggnad i tegel med mönstermurad gavel, spetsbågiga fönster och port vänd mot slottet i norr. Tillbyggnaden kan ha fungerat som ett privat rum med egen ingång för sätesgårdens ägare. Sannolikt valvslogs långhuset under samma århundrade. Under Billes tid uppfördes även klocktornet mot kyrkans sydvästra sida. Tornet byggdes av gråsten, undantaget den norra gaveln som murades av tegel. Kyrkklockorna från mitten av 1400-talet har använts för att datera tornet. Den nedre våningen har fungerat som vapenhus till kyrkans sydport. Ingången till tornets övre våningar gick via en trappa på västra fasaden, till en bevarad muröppning ungefär fem meter över marknivå. På 1500-talet ägde släkten Ulfstand sätesgården. Under denna tid inreddes den nordvästra tillbyggnaden med bänkinredning. År 1606 bygger de dåvarande innehavarna av sätesgården, en gren av släkten Gyllenstierna, ett gravkor av tegel på långhusets sydöstra sida. De låter även bygga de herrskapsbänkar som än idag finns i långhuset. Bänkarna försågs med vapensköldar som visade det dåvarande ägarparets härkomst, på såväl möderne som faderne. Under 1600-talet inreddes kyrkan även med en läktarpredikstol, altaruppsats och altarring. Sätesgården gick över i släkten Coyets ägo år 1662. Gyllenstiernas relativt nybyggda gravkor sattes igen och öppnades istället upp mot vapenhuset, tillika klocktornets bottenvåning i väster, genom en rundbågig öppning i muren. Rummet inreddes med bänkar åt invånarna i den närliggande byn Vanneberga och kom att kallas Vannebergakyrkan. Släkten Coyet byggde ett eget gravkor mot kyrkans nordöstra sida år 1695 vilket blev den sista av de stora tillbyggnaderna till kyrkan. Över Coyets dubbelvälvda gravkammare byggdes ett förhöjt och privat rum från vilket familjen kunde följa gudstjänsten. Rummet kom senare att användas som sakristia. Herrskapsbänkarna försågs med ytterligare åtta snidade vapensköldar, redogörande för släkten Coyets ursprung. Under 1700-talet fortsatte kyrkans olika rum att öppnas upp och kopplas samman. Väggarna mellan tillbyggnaderna i norr öppnades upp mot varandra. Västtornet sammankopplades med långhuset och inreddes med bänkar. Huvudingången till kyrkan gick fortfarande genom klocktornets södra ingång. Över tornrummets andra våning slogs ett kryssvalv. Läktare uppfördes längs norra väggen och längs klocktornets väggar. Kyrkans fönster förstorades och försågs med spröjsade bågar. Orgel kom till kyrkan 1790 och sannolikt byggdes orgelläktaren i väster vid detta tillfälle. Från släkten Coyets tid finns idag ett stort epitafium på kyrkans östra vägg, över gravkammaren. År 1804 gifte sig Ulrika Lovisa Maria Coyet med riksdrotsen Carl Axel Wachtmeister. Paret tog namnet Trolle-Wachtmeister, tillägget Trolle kom sedermera att namnge såväl slott som socken. Under 1840-talet inledde familjen en ombyggnad av kyrkan som gav den särpräglade karaktär interiören har än idag. De olika rum-men i kyrkan förenades till ett stort, likt en salkyrka. I processen togs de sista resterna av de ursprungliga långhusväggarna bort, vilket även raserade valven över långhuset. De norra utbyggnadernas väggar mot långhuset revs. Sakristian flytta-des till korets östra del och den nordöstra tillbyggnaden fick bänkinredning för invånarna i Östra Ljungby. Även triumfbågen revs för att inkorporera koret i kyrkorummet. En rest av triumfbågen är idag synlig i hörnet vid predikstolen. Det sista av kyrkans gotiska spetsbågiga fönster i korets södra vägg murades igen. En kraftig, murad pelare i mitten av långhusets norra del bär sedan ombyggnaden upp ett asymmetriskt, putsat och vitmålat trävalv. Sydportalen i klocktornet ersattes med ett fönster och dörren flyttades till den nya huvudingången i väster. Läktarpredikstolen byggdes om till en ny predikstol som placerades mellan långhuset och Vannebergakyrkan i sydost. En ny baldakin byggdes till predikstolen och de båda målades i vitt och guld. Två av tavlorna från altarpredikstolen användes till präst-bänken i korets nordöstra hörn. I långhuset sattes bänkar in bakom herrskapsbänkarna, troligtvis handlade det om att äldre befintliga ersattes med nya. Mellan åren 1917 och 1922 genomförde domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin undersökningar av kyrkan inför en förestående restaurering. Wåhlins fotografier visar att kyrkan i stort sett hade samma utseende som idag, med undantag för att tegeltaket var understruket med kalkbruk och sockeln i norr samt delvis i sydost verkar ha varit avfärgad i en mörkare kulör, alternativt varit mycket hårt smutsad. Invändigt var kyrkan målad i ljus kulör, sannolikt vitt eller ljust grått. Tornets bottenrum var helt öppet mot kyrkorummet och inrett med bänkar. I gränsen mellan sydvästra långhuset och klocktornet fanns en trappa upp till orgelläktaren. Kyrkans golv var täckt med oregelbundet lagda, olikstora stenplattor. Vannebergakyrkan i sydost var helt inredd med bänkar, utan anslutande gång mot koret. År 1922 upphörde patronatssystemet och därmed den omedelbara kopplingen mellan kyrkan och godset. Vid slutet av 1920-talet renoverades kyrkan under ledning av länsarkitekten Nils A. Blank. Gravkammaren under Vannebergakyrkan och koret grävdes ut, mittgången breddades, bänkarnas sitsar och ryggstöd moderniserades och klocktornets bottenrum gjordes om till dopkapell. Äldre färgskikt togs fram på herrskapsbänkarna och predikstolen. Övriga bänkar målades i grå och gröna kulörer. Under 1960-talet avskärmades bottenvåningen i västtornet återigen från kyrkorummet. Bänkinredningen i utrymmet fick ge plats åt WC, förvaring och en ny trappa längs norra väggen upp till orgelläktaren. 1980 fick kyrkan en ny orgel som placerades i Vannebergakyrkans sydvästra hörn vilket medförde att bänkar fick tas bort även där. 1990 återbördades en del medeltida träskulpturer till kyrkan. De sattes upp i dopkapellet och under den norra läktaren.Län: Skåne, Kommun: Kristianstad, Landskap: Skåne, Socken: Trolle-Ljungby , Stift: Lunds stift, Församling: Fjälkinge församlingNybyggnadsår: 1100 - 134914.370056640312992,56.021317009108095http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000440135http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000440135http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000440135RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17