21400000439907http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000439907Bebyggelse - byggnadESLÖV REMMARLÖV 13:2 - husnr 1Remmarlövs kyrkaRemmarlövs medeltida kyrka uppfördes troligen under sent 1100- eller tidigt 1200-tal i romansk stil, med endast långhus och kor. Kyrkan behöll genom århundradena i största utsträckning sin enkla ursprungsutformning, med undantag för ett senare adderat vapenhus i söder. Något torn blev aldrig uppfört, istället fanns en klockstapel nordväst om kyrkan. Efter de dansk-svenska krigen på 1600-talet var kyrkan mycket medfaren, närmast en ruin, men vid mitten av 1700-talet hade den åter iståndsatts. Den ökade befolkningsmängden under 1800-talet ledde på många håll i landet, inte minst i Skåne, till att små medeltida kyrkor kraftigt byggdes om eller revs till förmån för nyuppförda kyrkor. Remmarlövs församling ställdes inför samma problem, och det faktum att biskop Flensburg efter en visitation dömt ut kyrkan som den i alla avseenden stiftets sämsta hade alldeles säkert också betydelse för församlingens önskan att framskrida i frågan. Efter att såväl ombyggnadsförslag som en invit från Västra Sallerup om en gemensam kyrka förkastats beslutades i början av 1890-talet att rivning och nyuppförande var vägen att gå. Då en utvidgning av den befintliga kyrkogården ansågs problematisk på grund av de omgivande markförhållandena bestämdes att den nya kyrkan skulle uppföras på annan plats. Församlingen förvärvade därför ett markområde om ett tunnlands storlek cirka 300 meter väster om den medeltida kyrkan, vilket före utskiftningen 1817 utgjort gårdstomten i jordbruksfastigheten Remmarlöv 13. Uppdraget att rita den nya kyrkan gick till Salomon Sörensen, Malmös nyutnämnde stadsarkitekt. Sörensen hade tidigare ritat kyrkorna i Södra Rörum, Arrie och Mellan-Grevie, samt ett antaget men aldrig genomfört förslag till Västra Sallerups nya kyrka (nuvarande Eslövs kyrka). Under byggmästare Anders Sjunnessons ledning påbörjades byggnadsarbetena 1893 och den 30 juni två år senare kunde kyrkan invigas. Enligt muntlig tradition ska fönstrens höga placering ha sin förklaring i att byggmästaren glömde att sätta fönster i tid, varför de skulle hamnat ett murvarv högre än Sörensen tänkt. När församlingen på 1990-talet hittade originalritningar i tornet kunde man emellertid konstatera att fönstren satt på den höjd ritningarna angav. Däremot tycks valvbågarna runt fönstren blivit högre än vad som var tänkt, vilket resulterat i att kyrkan faktiskt är ett tegelvarv högre än i Sörensens ritningar. Gissningsvis har Sörensen, som också var kontrollant för bygget, diskuterat detta med byggmästaren på plats, vilket gett upphov till den lokala traditionen att fönstren sitter för högt. Sörensens kyrka, med torn i väster, långhus, korsarmar samt rakt avslutat kor, uppfördes vid en tid då den i Skåne så populära nygotiken nyligen nått sin höjdpunkt i och med uppförandet av Helgo Zettervalls Allhelgonakyrka i Lund 1890. Redan några år in på 1890-talet märktes dock en regress inom kyrkoarkitekturen, där inspirationen från 1200-talets franska vertikalsträvande höggotik avtog. Nygotiken började istället blandas upp med andra arkitekturstilar och kyrkorna fick ofta en tyngre och massivare karaktär. I Remmarlöv kan resultatet sägas vara en eklektisk komposition av nygotisk och nyromansk kyrkoarkitektur, med tydliga inslag av båda stilarterna. Nygotiken var på inga sätt en oomstridd arkitekturstil. Redan i sin samtid mötte Zettervall och hans gelikar stark kritik som skulle kvarstå många decennier. Stilen, med sina perfekta linjer, sitt maskintillverkade tegel och exakta cementornament, anklagades för att vara själlös och artificiell och kom för många att förknippas med industrialismens baksidor. Den nationalromantiska anda som vid tidpunkten växte i hela Europa gynnade inte heller nygotiken, som ju hade sina förebilder i 1200-talets Frankrike och därmed ansågs osvensk. Det nedlåtande begreppet Eslövs-gotik myntades och även Remmarlövs kyrka fick sin beskärda del av konstkritikersleven genom signaturen W.K. i Skånska Dagbladet 1934: Den kyrka som 1893 ersatte det lilla romanska templet, är uppförd av röd tegel i så kallad Eslövs-gotik. Benämningen innebär i sig själv karaktärisering nog av byggnaden utan att närmare behöva ingå på densamma. Vi få hoppas, att Remmarlövsborna liksom många sina gelikar erfarit den ånger och ruelse, som inte är mer än välförtjänt efter ett sådant raserande, då man inte kunnat åstadkomma mer än denna sockerbagargotik, som nu och för långa tider framåt bringar disharmoni i den vackra landskapsbilden. De kritiska rösterna till trots står de nygotiska kyrkorna kvar som en del av den skånska landskapsbilden, även om de ursprungliga interiörerna ofta genomgått större omdaningar, och stilartens skamfilade rykte har på senare decennier fått upprättelse. Remmarlövs kyrka har till sin exteriör inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden. Rengöring, konservering och utbyte av skadat fasadtegel och fogar skedde dels 19691971, dels 2001. Vid det senare tillfället fick kyrkan även ett nytt skiffertak och nya plåtavtäckningar, men i stort har Remmarlövs kyrka ännu samma utseende som vid uppförandet. De största omdaningarna har istället skett interiört, även om förändringstrycket måste sägas varit förhållandevis lågt jämfört med många andra kyrkor under samma period. 1937 ersatte vattenburen värme en tidigare järnkamin, medan elektricitet inte installerades förrän 1962. En kort notis i Regionmuseets arkiv tyder på att någon form av restaurering ska ha skett 1952, men några närmare detaljer om vilka arbeten som utförts saknas. Ett privat fotografi från 1955 visar emellertid att kyrkans innerväggar som ursprungligen var kvadermålade i två olika kulörer vid detta tillfälle har en monokromt bemålad bröstning, med kvadermålningen bevarad endast i de övre väggpartierna. Även den fasta inredningens har annan färgsättning än på ett fotografi från 1929. Möjligen kan denna förändrade färgsättning tillkommit 1952. Dagens enfärgade och ljusa färgsättning fick kyrkan 1971, då en restaurering under tidigare domkyrkoarkitekten Eiler Græbes ledning genomfördes. Sannolikt var Græbe även inblandad i arbetena 1952. Orgelläktaren som upptar södra korsarmen och endast kan nås från utsidan har stått obrukad med den gamla orgeln bevarad sedan 1976, då en fyrstämmig orgel installerades under läktaren i själva kyrkorummet. Ett förslag där läktaren skulle omvandlas till personalutrymmen upprättades 1980 men kom aldrig att realiseras.Län: Skåne, Kommun: Eslöv, Landskap: Skåne, Socken: Remmarlöv , Stift: Lunds stift, Församling: Eslövs församlingNybyggnadsår: 1893 - 189513.239026926416976,55.83905433795927http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000439907http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000439907http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000439907RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17