21400000439906http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21400000439906Bebyggelse - byggnadESLÖV KÄRNAN 5 - husnr 1Eslövs kyrkaDen ökade befolkningsmängden under 1800-talet ledde på många håll i landet, inte minst i Skåne, till att medeltida kyrkor kraftigt byggdes om eller revs till förmån för nyuppförda kyrkor. När Eslöv på endast några decennier växte från bondby till en av landets största köpingar kunde Västra Sallerups kyrka, belägen cirka 2 km sydväst om stationssamhället, inte längre rymma församlingens medlemmar. Planer på en ny kyrka, mer centralt belägen, började därför dras upp. 1867 ritade domkyrkoarkitekten och sedermera överintendenten Helgo Zettervall, som var fanbärare för den nygotiska kyrkoarkitekturen i Sverige, ett förslag för Westra Sallerups nya kyrka som den då kallades. 1875 utarbetades ytterligare ett förslag av malmöarkitekten Salomon Sörensen. Dessa byggprojekt kom dock inte längre än till ritbordet. Ostället blev det arkitekten Carl Möllers kyrka som kom att uppföras 188991. Möller sågs som den mest lovande av de unga arkitekter som följde i spåren efter Zettervall och hade 1881 vunnit tävlingen om uppförandet av Johannes kyrka i Stockholm, vilken stod färdig 1890 och tillsammans med Zettervalls Allhelgonakyrkan i Lund brukar lyftas fram som den svenska nygotikens flaggskepp. Den kyrka som invigdes i Eslöv första söndagen i advent 1891 bär tydliga likheter med såväl Johanneskyrkan som Allhelgonakyrkan, och är precis som dessa två ett typexempel på de för tiden rådande arkitekturidealen med en tydlig höjdsträvan och symmetri, utfört med moderna och exakta material som maskinslaget rött tegel och formgjuten betong. 1911 fick Eslöv sin första transformatorstation, vilket möjliggjorde installation av elektricitet i kyrkan samma år. 1915 införskaffades ett tornurverk av fabrikatet Linderoth som ytterligare en nymodighet. Redan några år efter att kyrkan stod färdig hade fuktproblem i murverket uppmärksammats. De första mer omfattande åtgärderna för att stävja problemen dröjde emellertid till 1924, då strävpelare, solbänkar och listverk som ursprungligen varit avtäckta med glaserat tegel istället försågs med kopparplåt. 1937 genomfördes under domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlins ledning en interiör restaurering, som förutom mer underhållsartade arbeten omfattade nya installationer och lösningar för uppvärmning, belysning och vattenledningar. Väggar och valv som tidigare varit målade med limfärg målades frånsett korvalvet och triumfbågen istället med oljefärg, och väggarnas ursprungligen olivgröna kvadermålningar utfördes nu i en gulgrön kulör. Tre år senare tillkom ringanordning för kyrkklockorna och 1951 installerades WC under trappan till norra läktaren. När Västra Sallerups församlings nya kyrka stod färdig 1891 blev den medeltida kyrkan övertalig. Ett rivningstillstånd hade utfärdats två år tidigare, men istället beslutades att kyrkan skulle lämnas som ödekyrka för det fall att det i framtiden skulle uppstå behov och/eller möjlighet att åter sätta den i stånd. I slutet av 1940-talet påbörjades så restaureringsarbeten under ledning av domkyrkoarkitekt Eilert Græbe, och när 1100-talskyrkan återinvigdes 1953 hade den nygotiska kyrkan året innan döpts om till Eslövs kyrka. Samtidigt gick Västra Sallerups och Remmarlövs församlingar samman med Eslövs Pastorat och bildade Eslövs församling. Efter arbetet med Västra Sallerups gamla kyrka övergick Græbe till ett omfattande restaureringsprojekt i Eslövs kyrka, som pågick 19531956. Exteriört var de påtagligaste förändringarna att skiffertaket ersattes av kopparplåt samt att tornet fick transparenta urtavlor och nya ljudluckor. I kyrkorummet skedde flera förändringar. Den medeltida dopfunten och predikstolen från 1600-talet som vid kyrkans uppförande hade överförts från medeltidskyrkan återfördes dit, och ny dopfunt och predikstol tillverkades till Eslövs kyrka. Den ursprungliga orgeln och dess läktare revs och ersattes av orgel och läktare i modernistiskt formspråk. Græbe eftersträvade i sina kyrkorestaureringar ett rent och enkelt uttryck, varför väggarnas och valvens dekorationsmålerier så när som på korets stjärnhimmel och små dekorativa band längs valvribborna övermålades i vitt. Kyrkan fick även ny oljeeldningsanläggning och under de närmast följande åren installerades elektrisk ringanordning, ljudanläggning och hörslinga. 1988 installerades en kororgel från A Mårtenssons orgelfabrik i Lund, vilket medförde att flera bänkrader avlägsnades i korsmitten. 1995 byggdes norra korsarmen in för att i anslutning till norrportalen skapa utrymmen för väntrum, WC och förråd. Nästa genomgripande restaurerings- och renoveringsprojekt genomfördes 1998. Utvändigt bestod arbetena till största del av underhåll som utbyte av tegel och putslagningar. Invändigt togs de äldre färglagren med kvader- och schablonmålningar fram och retuscherades. Den fasta inredningen målades om och kortakets stjärnhimmel konserverades. I södra korsarmen anordnades ett sidokapell med Mariaaltare. Under 2012 och 2013 försågs kyrkans tak som sedan 1956 varit avtäckta med kopparplåt återigen med mönsterlagd skiffer.Län: Skåne, Kommun: Eslöv, Landskap: Skåne, Socken: Eslöv , Stift: Lunds stift, Församling: Eslövs församlingNybyggnadsår: 1889 - 189113.298686765952384,55.83529879596809http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21400000439906http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21400000439906http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21400000439906RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret1.12024-10-17