21300000013268http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000013268Bebyggelse - anläggningUppsala kn, LENA-SALSTA 1:5 SALSTA SLOTTSALSTA SLOTTSalsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23. Salsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23. Salsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23. Salsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23. Salsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23. Salsta är känt sedan 1200-talets slut och ägdes under 13- och 1400-talen av ätten Oxenstierna. År 1550 kom det i ätten Bielkes ägo, på 1750-talet till ätten Brahe och 1904 till ätten von Essen. Omkring 1980 förvärvades Salsta av staten och förvaltas av Domänverket. Slottsbyggnaden är av sten och tegel i två våningar samt lägre markvåning med framspringande flyglar mot trädgårdssidan. Fasaderna är putsade och avfärgade i beige med grå lisener m.m. Den centrala byggnadskroppen har säteritak, trapphuset en karnissvängd huv och flyglarna valmtak, allt täckt med plåt. Slottet påbörjades på 1670-talet med Nils Bielke som byggherre och Mathias Spihler som ansvarig arkitekt; denne har dock följt Nicodemus Tessin d.ä:s intentioner. Delar av en äldre huvudbyggnad från 1613 som i sin tur kan ha innehållit medeltida delar ingår. Exteriören har inte undergått några större förändringar sedan byggnadstiden. På fastigheten finns två flygelbyggnader av sten i två våningar, putsade och avfärgade i likhet med slottet samt med plåttäckta pyramidtak. Övriga byggnader på fastigheten utgörs av ett f.d. stall, uthus, "Bläckhornet" (f.d. bostadshus av sten i en våning, uppfört under 1700-talet), bostadshus av timmer, samt smedja av slaggtegel. KÄLLA: Angående förslag till skyddsföreskrifter, Riksantikvarieämbetet, 1992-10-23.Län: Uppsala, Kommun: Uppsalahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000013268http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000013268http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000013268RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23