21300000004737http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004737Bebyggelse - anläggningHeby kn, NORA PRÄSTGÅRD 4:1 NORA KYRKANORA KYRKANora kyrka i Uppland ligger i landskapets västra del och nära järnvägen i Tärnsjö industrisamhälle. På denna plats byggdes under medeltiden en landsortskyrka av sten med sakristia i norr och vapenhus i söder. Av denna kyrka är delar av östra och södra murarna bevarade och ingår i nuvarande kyrkan. Den är helt präglad av en ombyggnad på 1780-talet. Då revs sakristian och vapenhuset och de gamla västra och norra murarna. Kyrkan förlängdes mot väster och breddades mot norr och blev därigenom mer än dubbelt så stor som tidigare. I väster uppfördes ett kraftigt torn med huvudingång och i öster en låg sakristia. Koret och långhuset har samma höjd och bredd och täcks av ett gemensamt brutet tak med en liten takryttare i öster. Tornhuven har mjukt rundad karnisform och kröns av en lanternin. Ritningar till ombyggnaden utarbetades 1772 av murmästaren Daniel Lundquist, Gävle. 1778 stadfästes de efter bearbetning av någon arkitekt vid Överintendentsämbetet. Kanske har ändringarna utförts av överintendenten, den välkände arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz. Kyrkan togs åter i bruk 1786. Över kyrkorummet murades ett tunnvalv av tegel. Utmed västmuren byggdes dubbla läktare av vilka den nedre är bevarad. Här ingår delar av en läktare med målningar från 1751 av Johan Winge, Gävle. De är nu i dåligt skick och övertäckta. År 1911 upptäcktes och konserverades figurativa kalkmålningar i korets sydöstra hörn, utförda av Tierpsskolan vid 1400-talets slut eller under 1500-talets början. Samtida målningar av samma typ har påträffats i hela kyrkan. Dessa är överkalkade. Redan 1788 förelåg planer på en altarpredikstol. Efter provisoriska arrangemang utformades koret mer definitivt 1806. Altartavlan utgörs av en oljemålning från 1729 av Olof Arenius. Den har ingått i gamla kyrkans altaruppsats. Under tavlan ställdes en predikstol, troligen snickrad i samband med kyrkans ombyggnad, med baldakin snidad 1806. Snickaren och schatullmakaren Georg Svanström, Uppsala, snidade altaruppsatsens magnifika inramning med pilastrar i nyklassisk stil. Dess färgsättning utfördes av målaren David Sundbäck. Han är även mästare till den omgivande fresken på kormuren med skenperspektiv och draperimålning. Vid en restaurering 1966 efter ritningar av slottsarkitekten Ragnar Jonsson flyttades predikstolen och baldakinen till sin nuvarande plats vid korets nordmur. Nytt räcke och ny trappa byggdes. Altartavlan sänktes och erhöll ett överstycke. Vid restaureringen 1911 erhöll tunnvalvet dekorativ stuckornamentik i jugendstil. Övre läktaren revs. 1966 ombyggdes bänkinredningen. En glasmålning utförd av Per Lindblad, Gävle, insattes i korets rundfönster. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1999 Nora kyrka har medeltida ursprung och den medeltida kyrkans syd- och östmurar återfinns i den nuvarande kyrkans sydöstra hörn. Litet är känt kring den medeltida kyrkans historia men några inventarier från 1200-talet, såsom dopfunt och ett krucifix, tyder på att en kyrka bör ha funnits i socknen under 1200-talets senare hälft. Vid renoveringen av kyrkan 1966 återfanns en vindskiva, som troligtvis härrör till den medeltida kyrkan och vars ornamentik tyder på det samma. Dendrokronologiska prover fastställer vindskivan till 1300-tal. Likaså blottades vid 1911 års och 1966 års restaureringar medeltidskyrkans grundmurar under den nuvarande kyrkans golv, vilken bekräftar att kyrkan överensstämmer med den bild som Olof Graus tecknat av kyrkan 1754 i texten Beskrifningar öfwer Wästmanland. Denna teckning visar en sten-kyrka av för ärkestiftet vanlig typ, bestående av långhus och kor av samma bredd samt en sakristia vid korets nordvägg samt ett vapenhus utanför ingången i långhusets sydvägg. Taket var ett högt spånbelagt sadeltak. Klockstapeln som avbildas av Grau är troligtvis uppförd under 1600-talets första del. Troligt är även att kyrkan under Jakob Ulfsons tid, 1470-1514, försågs med tegelvalv, ett över koret och ett över långhuset. Ungefär samtidigt bör kyrkan ha försetts med kalkmålningar, vars rester framtagits vid 1911 års restaurering. Fragmenten visar valvens form samt storlek på de pilastrar som bar upp valven samt en fönsternisch. Målningarna dateras till 1400-tal och tillägnas den så kallade Tierps-skolan. Kalkmålningarna konserverades 1911 av konservator C L Lundin och 2003 av Misa Asp. Vid slutet av 1400-talet inköptes ett altarskåp med skulpturer samt ett triumfkrucifix. Under 1500-talet monterades fasta bänkar. I början av 1700-talet förstorades några fönster i kyrkan för att 1758 bytas helt. 1734 togs en ingång upp i västgaveln. 1768 konstaterades att klockstapeln var i så dåligt skick att den togs ned och renoverades och återuppfördes på annan plats samma år. Under 1700-talet ökade befolkningen i Nora och behovet av en större kyrka blev påtagligt. Då kyrkans underhåll dessutom var kraftigt eftersatt ökade kraven på en ombyggnation. 1762 beslutades på sockenstämman om en nybyggnation och utvidgning av kyrkan skall genomföras. Ombyggnationen av Nora kyrka genomfördes 1783. Merparten av medeltidskyrkan revs och endast det sydöstra hörnet bevarades i den mer än dubbelt så stora hallkyrka med västtorn som uppfördes. Kyrkan utvidgades till dubbla bredden och nästan till dubbla längden och försågs med ett tunnvalv av tegel. Ett torn uppfördes mot väster och en sakristia öster om koret. Den uppförda kyrkan ligger rätt nära Överintendentsämbetets godkända ritning från 1778 och kyrkans nuvarande utseende härrör i stort från denna radikala ombyggnad. De stora förändringar som därefter skett av Nora kyrka kan härledas till fyra renoveringsperioder under 1900-talet; 1911, 1950-51, 1966 samt 1994. Nora kyrka har medeltida ursprung och den medeltida kyrkans syd- och östmurar återfinns i den nuvarande kyrkans sydöstra hörn. Litet är känt kring den medeltida kyrkans historia men några inventarier från 1200-talet, såsom dopfunt och ett krucifix, tyder på att en kyrka bör ha funnits i socknen under 1200-talets senare hälft. Vid renoveringen av kyrkan 1966 återfanns en vindskiva, som troligtvis härrör till den medeltida kyrkan och vars ornamentik tyder på det samma. Dendrokronologiska prover fastställer vindskivan till 1300-tal. Likaså blottades vid 1911 års och 1966 års restaureringar medeltidskyrkans grundmurar under den nuvarande kyrkans golv, vilken bekräftar att kyrkan överensstämmer med den bild som Olof Graus tecknat av kyrkan 1754 i texten Beskrifningar öfwer Wästmanland. Denna teckning visar en sten-kyrka av för ärkestiftet vanlig typ, bestående av långhus och kor av samma bredd samt en sakristia vid korets nordvägg samt ett vapenhus utanför ingången i långhusets sydvägg. Taket var ett högt spånbelagt sadeltak. Klockstapeln som avbildas av Grau är troligtvis uppförd under 1600-talets första del. Troligt är även att kyrkan under Jakob Ulfsons tid, 1470-1514, försågs med tegelvalv, ett över koret och ett över långhuset. Ungefär samtidigt bör kyrkan ha försetts med kalkmålningar, vars rester framtagits vid 1911 års restaurering. Fragmenten visar valvens form samt storlek på de pilastrar som bar upp valven samt en fönsternisch. Målningarna dateras till 1400-tal och tillägnas den så kallade Tierps-skolan. Kalkmålningarna konserverades 1911 av konservator C L Lundin och 2003 av Misa Asp. Vid slutet av 1400-talet inköptes ett altarskåp med skulpturer samt ett triumfkrucifix. Under 1500-talet monterades fasta bänkar. I början av 1700-talet förstorades några fönster i kyrkan för att 1758 bytas helt. 1734 togs en ingång upp i västgaveln. 1768 konstaterades att klockstapeln var i så dåligt skick att den togs ned och renoverades och återuppfördes på annan plats samma år. Under 1700-talet ökade befolkningen i Nora och behovet av en större kyrka blev påtagligt. Då kyrkans underhåll dessutom var kraftigt eftersatt ökade kraven på en ombyggnation. 1762 beslutades på sockenstämman om en nybyggnation och utvidgning av kyrkan skall genomföras. Ombyggnationen av Nora kyrka genomfördes 1783. Merparten av medeltidskyrkan revs och endast det sydöstra hörnet bevarades i den mer än dubbelt så stora hallkyrka med västtorn som uppfördes. Kyrkan utvidgades till dubbla bredden och nästan till dubbla längden och försågs med ett tunnvalv av tegel. Ett torn uppfördes mot väster och en sakristia öster om koret. Den uppförda kyrkan ligger rätt nära Överintendentsämbetets godkända ritning från 1778 och kyrkans nuvarande utseende härrör i stort från denna radikala ombyggnad. De stora förändringar som därefter skett av Nora kyrka kan härledas till fyra renoveringsperioder under 1900-talet; 1911, 1950-51, 1966 samt 1994.Län: Uppsala, Kommun: Hebyhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004737http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004737http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004737RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23