21300000004581http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004581Bebyggelse - anläggningFinspång kn, HAGEBY 1:6 M.FL. SKEDEVI KYRKASKEDEVI KYRKAFÖRSAMLING 1995 - SKEDEVI BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1992, 1900: 4089, 1995: 2174 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 25 km norr om Finspång uppe på en större höjd på sjöplatån med vid utsikt över bygden och sjön Tisnaren. Här möter en välbevarad miljö där kyrkan omges av bebyggelse med kyrklig anknytning, bl a kyrkstallar, församlingshus och klockaregård. Här låg också skolan och ålderdomshemmet. Kyrkogården är välskött med bogårdsmur och tuktade träd. Kyrkan med omgivande sammanhang ger en tidstrogen bild av svensk landsbygd före första världskriget. Skedevi prästgård ligger en dryg km norr om kyrkan. Miljön runt kyrkan är av riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - I den nuvarande stenkyrkan har en syllstensrad och en bemålad stock till en timmerkyrka påträffats. Fynd av mynt talar för en datering av träkyrkan till 1200-talets början. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan har en ovanlig planform, bestående av ett rektangulärt långhus med korsarmar i öster (invändigt rundade, utvändigt tresidigt brutna), ett segmentformat korutsprång, en sakristia i hörnet mellan norra korsarmen och långhuset, samt ett torn i väster. Kärnan i den befintliga kyrkan utgörs av en salkyrka, sannolikt från senmedeltiden. Av notiser från 1600-talet framgår att kyrkan då var försedd med ett plant innertak av trä, understött av två rader träpelare. Sannolikt efter en ombyggnad under 1600-talet erhöll korpartiet en tresidig östmur (Broocman uppger att denna ombyggnad skedde 1688, men kyrkan avbildas i denna skepnad redan på 1670-talet). Den befintliga sakristian är troligen av medeltida datum. Framför långhusportalen i söder fanns enligt 1670-talets teckning också ett murat vapenhus, sedermera rivet. Tornet ritades av An-ders Sundström och uppfördes av Måns Månsson och Petter Andersson 1775-77. Det befintliga koret och korsar-mar-na tillkom vid en om- och tillbyggnad 1803-07 efter ritningar av arkitekt Olof Tempel-man. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den vitputsade kyrkan har sadel-tak, över korsmitten en oktogonal, genombruten lanternin. Tornet kröns av en karnissvängd huv med åttkantig lanternin. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Det medeltida kyrkorummet, som till sin bredd återstår intakt i väster, har genomgripande förändrats i takt med de byggnadshistoriska åtgärderna. Kyrkan behöll sitt gamla trätak fram till 1701, då det ersattes med ett nytt som målades av Måns Griis. Den nuvarande rumsbildningen tillkom i samband med det tidiga 1800-talets förändringar. Korsmitten är kupolvälvd, i övrigt har interiören tunnvalv. Absidkoret flankeras av ett par halv-kolonner, i övrigt livas det inre av väggpilastrar och markerade valvbågar. Korsmitten lyses upp av ett runt ljusintag i valvet. Kyrkan har restaurerats ett flertal gånger under 1900-talet, senast under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee 1958-59. Äldsta inventariet är predikstolen från 1681, medan altaruppsatsen härrör från 1716. Orgelfasaden är gjord av J. S. Strand 1812, medan verket har byggts om flera gånger, senast 1975. Bänkinredningen är från 1876. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Enstaka medeltida figurer ur ett altarskåp finns bevarade, liksom ett skadat krucifix. Dopfunten i mässing är från 1701. En oljemålning av G. A. Engman, nu i norra korsarmen, utgjorde altartavla 1844-1915. Begravningsvapen och ett flertal oljemålningar som kommit som gåvor finns i kyrkan. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Socknen Skedevi är en medeltida socken och omnämns 1340 som Skædui. Socknen gränsar i norr mot Södermanland. Socknen är bergig och skogsrik och är en av de sjörikaste socknarna i länet. Trakterna runt kyrkan är rik på fornlämningar med tyngdpunkt i järnålder. Inom fastigheterna Hageby, Husby och Ekeby finns gravfält bestående av främst stensättningar. Huvudnäringarna har varit åkerbruk, skogsbruk och bergsbruk. I slutet av 1600-talet anlades den första smedjan vid Hävla stångjärnsbruk. Under 1800-talet var humleodlingen en betydelsefull binäring, men även fiske, slöjd, smide och bärplockning. I 1871 års kalender över Östergötland uppges att det inom socknen finns åtta sågar, tre kvarnar, två tegelbruk, ett glasbruk samt järn- och manufakturverk vid Hävla och Skärfors. Bland socknens större gårdar kan Hävla, Rejmyre, Tisenhult och Frängsäter säteri nämnas. Under det senare, som ägdes av släkten von Post, lydde vid mitten av 1800-talet Rejmyre glasbruk, Hävla stångjärnsbruk och Skärfors manufakturverk. Konsul Hjalmar Wicander på Harpsund i Södermanland var bördig från socknen och föddes 1860 på gården Byle. Han gjorde sig en förmögenhet inom kork- och linoleumindustrin. Skedevi är en medeltida socken och gränsar i norr mot Södermanland. Den första kända kyrkan på platsen utgjordes av en timmerkyrka från 1200-talets början. Den ersattes, sannolikt i slutet av 1400-talet, av en stenkyrka med rektangulärt långhus. På 1770-talet försågs kyrkan med ett torn och 1803-1807 revs koret. Det ersattes med ett nytt nyklassicistiskt korparti med korsarmar och en lanternin över korsmitten. Den säregna utformningen stod arkitekt Olof Tempelman för. Även interiören fick en speciell utformning genom att korsarmarna gjordes halvrunda och koret flankerades av dubbla par kolonner. De vita fasaderna är spritputsade med slätputsade omfattningar. Sadeltaket som är valmat över korsarmarna är belagt med svartmålad falsad skivplåt. Fönsteröppningarna är rundbågiga och symmetriskt placerade med kopplade fönsterbågar med antikglas i blyspröjs. Huvudingången är via tornet i väster men en ingång finns även centralt på södra sidan. Kyrkomiljön är ovanligt innehållsrik med ett flertal bevarade administrativa byggnader.Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Det kan antas att kyrkogården på vanligt vis under tidig medeltid växt fram kring den medeltida kyrkan och ersatt de äldre gravfälten, i första hand vid Hagaberg och Husby men ganska snabbt också för resten av socknen. Eftersom socknen är stor och det är långt till närmaste kyrka bör kyrkogården redan från början ha varit stor. Men dess äldsta storlek är idag helt okänd. Inga rester efter medeltida begravningsskick är kända från kyrkogården. Däremot påträffades flera gravar i samband med den ovan nämnda undersökningen av kyrkans golv 1993. En av dessa låg under en häll och kan vara medeltida medan de andra har en mer osäker datering. Bruket att begrava under kyrkornas golv upphörde dock i de flesta fall under 1700-talet. Den äldsta uppgiften om kyrkogården är från 1619. Då tjäras taket över södra porten, sannolikt avses en stiglucka som inte finns bevarad. 1671 omtalas i protokoll att kyrkorådet skall tala med Louis de Geer om som var ägare till Hageby gård om gränsdragningen söderut mellan Hageby och kyrkogården. Troligen avser man att utvidga kyrkogården i denna riktning. Från samma period äger kyrkan ett stort antal begravningsvapen uppsatta i samband med begravningar av adliga personer i socknen. Det äldsta är från 1676. Flera kända ätter som Uggla, af Ugglas och Ulfsparre är representerade. 1707 omnämns kyrkogårdsmuren då det påpekas att sockenmännen är skyldiga att underhålla densamma. 1797 års inventarium Ringmuren av sten: Ny uppsatt på tvenne sidor med järnportar, gröna målade galler. I samband med uppförandet av kyrkans nya torn på 1780-talet revs den klockstapel som tidigare stått på kyrkogården. Klockstapelns exakta placering är okänd. Portarna och kyrkogårdsmuren borttogs 1823 eller 1824, troligen i samband med en utvidgning av kyrkogården söderut. 1829 års inventeringsinstrument beskriver kyrkogården som följer På kyrkogården finnes en murad Graf tillhörig von Postska Familjen. Tvenne Likstenar äro uppresta, den ena öfver Kyrkoherden Nils Engström och hans K maka, den andra öfver Kongl. Hofpredikanten Prosten och Kyrkoherden Sven Engström. Dessutom finnas på Kyrkogården liggande likstenar öfver åtskilliga Personer af allmogen, och utan all märkvärdighet Större delen av träden i den ursprungliga allén är planterade under tidigt 1800-tal av Jan Persson i Torpa. 1821 beslöts att kyrkogården skulle utvidgas på norra sidan med tio famnars bredd och en ny ringmur läggas. 1800-talets gravskick är i övrigt också väl representerat på kyrkogården. Av de på plats bevarade gravvårdarna är hela 37 från 1800-talet och av dessa är hela 11 stycken resta före 1850, den äldsta 1809. De allra flesta står i kvarteret Lupinen (18 st varav hälften äldre än 1850). Ett relativt sort antal står också i kvarteret Eternellen (8 st varav 1 äldre än 1950). De övriga i kvarteren Amaryllisen (1 st), Dalian (1 st), Flädern/Frängsätter (4 st), Gullvivan (2 st) och Hibiscusen (3 st varav en äldre än 1850). Till 17- och 1800-talsvårdarna kommer de så kallade Hävlakorsen, en grupp om 13 smidda gravkors som står uppställda mot gravkapellets östra vägg. Dessa är från 1779- 1876 med tyngdpunkt kring 1850. De flesta är tresidiga och har korta texter. Formen anses syfta på treenigheten. Flera av korsen har titlar som visar direkt på bruket; factorismeden, spiksmeden, hammarsmidesmästaren och brukssmeden. Kyrkogården utvidgades mot väster i början av 1900-talet. Ny kyrkogårdsmur byggdes 1907. Beslutet att anlägga den nya kyrkogården togs redan 1926. En uppmätning av området gjordes av donatorn konsul Hjalmar Wicander som bekostade uppförandet av trappan mellan de båda delarna. Den mer detaljerade planeringen av ytan uppsköts till dess att området skulle behöva tas i bruk och den äldsta bevarade gravvården är från 1947. 1934 bekostade samme Wicander också ett nytt gravkapell som placerades i kvarteret Irisen. Kapellet är uppfört efter ritningar av arkitekten O Hökenberg i Stockholm. Samma år tillkom också församlingshemmet som bekostades på samma sätt. 1976 renoverades det von Postska gravkapellet. 1989 anlades en minneslund nere vid sjön på den nya kyrkogården. Den idag gällande gravkartan sammanställdes 1991. 1996 lades en mindre del av grusgångarna igen (inne i kvarteret Lupinen).Län: Östergötland, Kommun: Finspånghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004581http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004581http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004581RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23