21300000004575http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004575Bebyggelse - anläggningFinspång kn, REGNA 4:1 M.FL. REGNA KYRKAREGNA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - REGNA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1137, 1900: 2078, 1995: 664 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 2 mil norr om Finspång, öppet på en höjd nära Kyrk- och Prästgårdsvikarna - en del av Regnaren i sjöplatålandskapet med vid utsikt över bygden. Den är omgiven av bebyggelse av sekelskifteskaraktär. Miljön är välbevarad och här finns bl a ett vandrarhem (f.d. ålderdomshem) jämte en f.d. skola granne med kyrkan. Prästgården, Lenestad, ligger ute på en udde i Regnaren 700 m nordost om kyrkan. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka bestående av ett rektangulärt långhus med ingång på sydsidan och sakristia på norra sidan. Korets utseende är inte känt. Enligt uppgift var kyrkan 14,5 m. lång och 6 m. bred. Kyrkan försågs med läktare 1641 och 1697. Ett vapenhus fanns enligt uppgift på den södra sidan år 1670. Kyrkan var välvd. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. Möjligen ingår en del av den norra muren i den befintliga kyrkans norra mur. Till kyrkan hörde en klockstapel av trä. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1785-87 efter ritningar utarbetade av länsbyggmästare Magnus Beurling och under ledning av byggmästarna Sven Dahlberg och Jöns Hederström. Den består av ett rektangulärt långhus med ett tresidigt avslutat korparti, en halvrund sakristia i öster samt västtorn. År 1913 eldhärjades kyrkan svårt, men återuppbyggdes därefter på de gamla murarna, efter ritningar utförda av arkitekt Gustaf Linden. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör präglas av återuppbyggnaden 1913. Västtornet fick då sin karaktäristiska överbyggnad med svängd huv, lökkupol och spira. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt mitt på långhusets sydsida. Efter 1913 fick interiören en ovanlig närmast nationalromantisk prägel. Interiören täcks av ett kassettindelat tredingstak. Koröppningen är formad som en parabelbåge och koret täcks av ett stjärnvalv. Eftersom branden utbröt under en gudstjänst kunde de flera inventarier räddas, bl.a. Pehr Hörbergs altartavla från 1792 som fick en ny altarädikula 1913 i jugendbarock med vridna kolonner. Predikstol utan tak, dopfunt, orgel och läktare utfördes samma år. Bänkinredningen är öppen. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.Regna är en medeltida socken och gränsar i norr mot Södermanland. Den första kända kyrkan på platsen var uppförd av sten under medeltiden. En ny kyrka uppfördes 1785 efter ritningar av länsbyggmästare Magnus Beurling. Den förstördes vid en omfattande brand 1913. Kyrkan återuppbyggdes på de gamla murarna under åren 1914-1915 efter ritningar utförda av arkitekt Gustaf Linden. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti med en låg sakristia i öster samt torn i väster. Fasaderna är vitputsade och taken täckta med skifferplattor. Tornet försågs vid återuppbyggandet med en mycket speciell lökkupol. De symmetriskt placerade fönsteröppningarna är rundbågiga med småspröjsade, gråmålade träbågar. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan samt till sakristian. Interiören har en mycket välbevarad nationalromantisk karaktär. Kyrkomiljön utgörs av ett ovanligt tätt och innehållsrikt sockencentrum med bl a den byggnadsminnesförklarade Renströmska skolan och den f d gästgivargården.Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Det kan antas att kyrkogården i Regna vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Ingenting är emellertid känt om begravningsskick eller kyrkogård under denna äldsta tid. Det äldsta kända gravmonumentet är ett minnesmärke i form av ett epitafium över kyrkoherden Esberni (Esbjörn), död 1594 vilket förvaras i sakristian. Enligt en artikel i Östgöta Dagblad från 1934 (18/12) ska man vid grundgrävningen för den nuvarande kyrkan (1913) påträffat ett rättuppstående skelett?, ett stort antal skelettdelar samt mynt från 1600- och 1700-talen. Skildringen är inte särskilt utförlig och fler uppgifter än dessa går inte att få fram. En del uppgifter rörande kyrkogårdens utveckling kan tas fram ur kyrkans räkenskaper och har använts av Gunnar Lindqvist i hans kyrkobeskrivning (Lindqvist 2001 s 3). 1668 omtalas den gamla klockstapeln som då försågs med ny botten och ny brädbeklädning. Denna stapel revs 1798, då klockorna överfördes till tornet. 1675 kalkades och reparerades stigluckan enligt kyrkans räkenskaper. Det är oklart var denna suttit men den södra ingången mot sydportalen alternativt västra ingången verkar mest sannolikt. Före 1785 ska det vid ringmuren ha funnits en kyrkbod. Fragment av en kalkstensvård I samband med inventeringstillfället i september 2005 upptäcktes två fragment av gravstenar från 15-1700-talet liggande i kyrkmuren alldeles intill västra ingången av kyrkogårdsvaktmästare Christer Rosenqvist. Det största av fragmenten är fullt läsbart. PHIL..DÖDEN RI..IOB ..E..FÖDDEOCH.. På ramen står en mening på latin. Fragmenten bör ha tillhört gravstenar som legat i den gamla kyrkans golv och som vid utrensningen av brandrester 1913 kommit att hamna här. Fragmenten visar att Regna gamla kyrka liksom många andra haft begravningar under kyrkgolvet täckta med stora hällar under 1600-talet. På kyrkogården finns ett relativt stort antal vårdar från 1800-talet. Den äldsta av dessa i likhet med ett par till dock flyttade. Från tidigt 1800-tal finns 6 vårdar och från den senare delen av seklet finns 9. De äldsta vårdarna är till övervägande delen placerade i kvarteren 1 och 2 med undantag för det Gyllenkrokska gravmonumentet och en barngrav i kvarter 4. Förra sekelskiftet och det tidiga 1900-talets gravvårdar representeras framför allt av de höga smala vårdar som står i kvarter 1 och 2 längs med kyrkogårdens utkant och de bevarade linjevårdarna i kvarter 7 och ett antal mer ordinära vårdar i kvarter 6. 1914 utvidgades kyrkogården för första gången mot öster och kvarter 7 tillkom. I samma sammanhang uppsattes en ny grind, den sydöstra, som är en kopia av orginalgrindarna från 1793. I det nya kvarteret anlades bland annat allmänna linjen, av vilken relativt omfattande lämningar i form av små liggande gravvårdar i granit och vitmålade träkors finns kvar. Under 1940- och 1950-talen tillkom det omfattande grusgravsområdet norr om kyrkan. Från denna tid finns också en hel del gravstenar i kvarter 6 och 7. 1970 tillkom kvarter 8 genom ytterligare en utvidgning mot öster. 1971 renoverades kyrkan och gravkällaren. Samtidigt anslogs pengar för plantering av gräsmatta. Detta betyder sannolikt att gångarna i kvarter 6, 7 och 8 lades igen vid detta tillfälle. Den nya kyrkogården norr om den gamla invigdes av biskop Martin Lönnebo den 1.6.1982. Det påpekas i Folkbladet/Östgöten att denna nya kyrkogård innehåller plats för 350 kistgravar vilket beräknas täcka behovet i 30-40 år framåt. Minneslunden tillkom efter tillstånd från länsstyrelsen 1991.Län: Östergötland, Kommun: Finspånghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004575http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004575http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004575RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23