21300000004574http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004574Bebyggelse - anläggningFinspång kn, HÄLLESTAD 3:1 HÄLLESTADS KYRKAHÄLLESTADS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - HÄLLESTAD BEFOLKNINGSTAL - 1805: 3124, 1900: 5018, 1995: 3172 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger naturnära en mil väster om Finspång på en markerad kulle invid Hällestadsån med vid utblick över landskapet alldeles intill ett vägskäl i Hällestads samhälle. Den är omgiven av skola och prästgård. Kyrkogården är välhållen med tuktade träd. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta stenkyrkan i Hällestad var medeltida, möjligen kan den ha varit uppförd i slutet av 1200-talet. Den bestod av ett långhus i två travéer med ett lägre rakslutet kor i öster. Kyrkans äldsta del var långhuset. Det ursprungliga koret byggdes om vid två tillfällen under senmedeltiden, 1412 och 1425, på bekostnad av väpnaren Holmsten Jönsson Rosenstråle till Sonstorp. I koret lät han inreda ett murat gravvalv. Troligen senmedeltida var sakristian på nordsidan, medan vapenhuset tillbyggdes 1662. År 1687 hade kyrkan utökats på norra sidan. År 1726 brann kyrkan, klockstapeln och präst-gården. Kyrkan reparerades och koret tillbyggdes ytterligare 1748 av byggmästare Mattias Billberg i Österbytorp. Också denna kyrka förstördes genom brand 1893. Klockstapeln byggd 1732 räddades och skänktes till Skansen. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1893-95 efter ritningar av arkitekten Hjalmar Kumlien eller Gustaf Pettersson. Den har korsformad plan med ett polygonalt korutsprång i öster, flankerat av en sakristia i norr, samt ett torn vid långhusets västgavel. Kyrkans planform är bevarad intakt, den ursprungliga sakristian ersattes dock 1958 med en ny, efter ritning av arkitekt Erik Lundberg. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriör i nygotik med blottade röda tegelmurar, kalkstensomfattningar och granitsockel. Till det yttre täcks kyrkan av ett sadeltak, tornet kröns av en spira. Västfasaden och korsarmsfasaderna genombryts av rosfönster. Ingång sker genom tornets bottenvåning. Kyrkorummet har spetsbågiga valv av trä, som utformats med rikliga deko-rativa detaljer. Vid restaureringen 1958 genomgick interiören en del förändringar och vissa inredningsdetaljer byttes ut mot nya, bl.a. altarringen och altaret. I koret finns glasmålningar från Neumann och Vogel med Moses, Kristus, Johannes Döparen och Luther. I övrigt katedralglas i de andra fönstren. Korets takmålningar liksom altartavlan är utförda av Johan Krouthén. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Mässingsdopfunten är från den gamla kyrkan och gjord 1660, troligtvis vid Mässingsbruket i Norrköping. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Hällestad är en medeltida sockenbildning och omnämns 1316 som Herlastadh. Socknen hör naturgeografiskt till det område som betecknas Norra skogsbygden med Östergötlands bergslag. Området blev koloniserat under medeltiden. Det är rikt på mineraler och bruksbygderna dominerar alltjämt landskapet. Socknen domineras av skogsbygd, men runt kyrkan och i socknens mellersta delar öppnar sig en bördig slättbygd med tätare bebyggelse. Socknen är arealmässigt en av länets större socknar. I socknen har häradets tingsplats varit belägen. Brukshantering och i senare tid industrietablering har tillsammans med jordbruk och skogsbruk utgjort de huvudsakliga näringarna. Socknens största och äldsta bruksegendom är Sonstorps bruk, som fick privilegium år 1580. Bland de övriga bruken bör framför allt Borggårds bruk och Grytgöls bruk nämnas. Längst upp i socknens norra del ligger Folkströms kapell, som sedan mitten av 1800-talet fungerar som gudstjänstlokal. Järnvägen mellan Norrköping och Örebro passerar socknen och hade ursprungligen sex stationer inom socken, däribland en sydväst om kyrkan i Hällestad.Kyrkogårdens historik Hällestad är en medeltida sockenbildning och omnämns 1316 som Herlastadh. Socknen hör naturgeografiskt till det område som betecknas Norra skogsbygden med Östergötlands bergslag. Området blev koloniserat under medeltiden. Det är rikt på mineraler och bruksbygderna dominerar alltjämt landskapet. Socknen domineras av skogsbygd, men runt kyrkan och i socknens mellersta delar öppnar sig en bördig slättbygd med tätare bebyggelse. Socknens största och äldsta bruksegendom är Sonstorps bruk, som fick privilegium år 1580. Bland de övriga bruken bör framför allt Borggårds bruk och Grytgöls bruk nämnas. När kyrkan brann ned 1893 klarade sig klockstapeln i trä mirakulöst med sockenbornas hjälp. Den stod bara några meter från kyrkan och fattade eld flera gånger. Eftersom kyrkbranden spred sig med en rasande fart inriktades tidigt arbetet på att rädda klockstapeln. Djärva och beundransvärda insatser ledde till att den klarade sig. Det var i januari och 25 minusgrader vilket försvårade släckningsarbetet avsevärt. Klockstapeln uppfördes 1732-33 av byggmästare Nils Uhrberg och ersatte då en äldre klockstapel som tillsammans med kyrkan och prästgården eldhärjats några år tidigare, 1726. Hela den nya klockstapeln kom att kläs med ekspån, strukna med en blandning av tjära och falurödfärg. Till sin konstruktion har klockstapeln medeltida drag men hör till sin huvudsakliga karaktär till barocken. När en ny kyrka skulle uppföras efter branden 1893 ansågs klockstapeln dels vara i vägen och dels för dyr att underhålla. Den nya kyrkan skulle dessutom byggas med ett torn för klockorna. På så sätt hade klockstapeln inte längre någon funktion. Efter förslag och samtal med Skansens grundare, Arthur Hazelius, kom klockstapeln att flyttas dit. Söndagen den 15 april 1894 ringde i Hällestads klockstapel för sista gången på sin ursprungliga plats. Under sommaren plockades den ned och transporterades med järnväg till Stockholm. Klockorna blev dock kvar i Hällestad och till klockstapeln på Skansen tillverkades nya klockor 1899. Dessa klockor ringer traditionsenligt varje år vid Skansens nyårsfirande. Klockstapeln har blivit vida känd och går under beteckningen Hällestadsstapeln. Kyrkogården har utvidgats vid två tillfällen. 1941 kom förslag på att tillsätta en kommitté för utredning av kyrkogårdens utvidgning då den dåvarande kyrkogården tycktes vara för liten. Länsarkitektkontoret som fick uppdraget föreslog att kyrkogården skulle utvidgas på den södra sidan av den äldre kyrkogården. Det nya området skulle omfatta 5180 kvadratmeter. Marken undersöktes noga med borrprover och godkändes. 1943 fastställdes ritningarna och marken hade innan köpts för 2590 kr. Samma år dränerades området, såddes med gräs och året efter, 1944, uppfördes en stenmur runt den nya delen. Den totala kostnaden av den utvidgade delen uppkom till ca 35000 kr. Den nya delen förenas med den äldre delen genom en bred stentrappa, belägen mitt för södra ingången till kyrkan. Två vattenbrunnar byggdes till den nya delen. För kyrkogårdsbesökarna har även ett regnskydd uppförts i äldre stil med valmat tak och stensatt golv. En väg till området har anlagts utefter den äldre muren och till den nya delen leder nya grindar i järnsmide. 1962 fattades beslut om att kyrkogården på den nordvästra och sydvästra delen samt den s.k. nya kyrkogården med undantag av mittpartiet, skulle läggas om. Genom omläggningen underlättas dels skötseln samt att fler gravplatser tillkommer. 1972 stod nästa kyrkogårdsutvidgning klar. Hela kyrkogården kom i och med denna utvidgning på 12000 kvadratmeter att uppgå till ca 25000 kvadratmeter. Trädgårdsarkitekt Harry Jemander i Linköping ansvarade för projektet. Tanken med denna nya del var att ge den en friare stil med kvarter med mera rumsbildande karaktär. I öster angränsas området till Hällestadsån och norr om denna del ligger den äldre kyrkogården. Enligt planen skulle det bli gott om sittplatser, ett flertal träd och buskar av varierat slag och ängsliknande gräsmattor för att ge en känsla av lugn och ro. En gravvård i röd kalksten över rådmannen Johan Amnelius, död 1774, låg tidigare på gräsmattan utanför kyrkans norra sida. På initiativ från församlingen flyttades stenen in i kyrkan 1948 och placerades på vapenhusets norra vägg. 1949 tillkom en informationstext bredvid stenen. Under 2000-talets tidiga år uppmärksammades att muren på sina håll var skadad till följd av att träd växte uppepå muren. De murar det gällde var den nordöstra och den östra. Dessa murar trycktes successivt inåt varpå gravmark rasade ut. Trädens rötter välte både gravstenar och stenmur. Arbetet första del slutbesiktades 2005 med förslag på vidare arbeten. De fortsatta arbetena delades in i etapp A-D och totalt omfattar murarbetena hela den äldre delen av kyrkogården samt den östra delen av den nya delen.Län: Östergötland, Kommun: Finspånghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004574http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004574http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004574RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23