<?xml version="1.0" encoding="UTF-8" standalone="no"?><pres:item xmlns:pres="http://kulturarvsdata.se/presentation#"><pres:id>21300000004564</pres:id><pres:entityUri>http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004564</pres:entityUri><pres:type>Bebyggelse - anläggning</pres:type><pres:idLabel>Alvesta                        kn, SLÄTTHÖG 1:7 SLÄTTHÖGS KYRKA</pres:idLabel><pres:itemLabel>SLÄTTHÖGS KYRKA</pres:itemLabel><pres:description>HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1841-42 av byggmästare S Sjöholm efter ritning av Samuel Enander 1836. Den nya kyrkan förlades helt nära den äldre, en medeltida stenkyrka, som revs. Invigningen ägde rum först 1855 och förrättades av biskopen Christofer Isaac Heurlin.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med avrundade hörn i korpartiet, bakomliggande, rektangulär sakristia i öster och torn i väster. Ingång genom tornet och mittportal i söder. Separat ingång till sakristian från söder. Planen överensstämmer med ritningen med undantag av korets rundade hörn samt att sakristian gjorts något större. Uppförd av sten, spritputsad med slätputs i omfattningarna samt avfärgad i vitt, på sockeln asfalt. Samtliga tak täckta med plåt.

EXTERIÖR - Exteriören överensstämmer med 1836 års ritning frånsett att tornets rundfönster ersatts av vanliga rundbågiga och att sakristian gjorts tvåvåning och fått samma höjd som byggnaden i övrigt. Lanterninen är igensatt och försedd med tornur sedan 1844.

INTERIÖR - Interiören är oförändrad utom vad gäller altarprydnad och färgsättning. Arrangemanget med altarpredikstol (fig 437), som troligen tillkom 1853, och den rika, omgivande dekormålningen avlägsnades 1955. Som altarprydnad återtogs istället den gamla kyrkans altaruppsats, utförd av Johan Ullberg 1742, och predikstolen uppsattes på norra långväggen. Altarväggens utformning med bågställning följer Enanders ritning. Bågställningen gjordes dock lägre och ovanför tillades en målad utsmyckning, en triangel med Gudsöga omgiven av strålsol och moln. På ritningen utgörs altarprydnaden av ett kors. Den bevarade predikstolen är till sin form mycket tidstypisk liksom orgelfasaden som härstammar från 1846 års orgel, byggd av Johan P Liljegren. Färgsättningen från senaste renoveringen domineras av ljusare och mörkare grått samt vinrött.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogården i Slätthög är troligen lika gammal som socknen, det vill säga närmare 1000 år. Kyrkogården
som omgärdade den äldre kyrkan var av en enkel typ, en ungefär 600 kvadratmeter stor gräsyta
som saknade ringmur. Den första muren anlades 1695. Eventuellt utvidgades kyrkogården 1743 på den
västra sidan. 1762 lades järngaller, så kallad färist i grindöppningen för att kreatur inte skulle kunna ta
sig in på kyrkogården. Över grinden fanns en stuka, ett slags överbyggnad. 1805 var denna så förfallen
att den måste rivas. Istället sattes två portar upp med låsanordning.
De första träden som man vet planterades på kyrkogården var 1773, då bönderna ålades att bidra
med trädplantor av ek, lönn och asp. Trädplantorna planterades i en allé mellan kyrkbacken och landsvägen.
Gräset fick växa fritt på kyrkogården, då den nyttjades till höskörd. Detta fortsatte fram till 1925.
Då den nya kyrkan byggdes 1842, blev kyrkogården rejält utvidgad och fick en sträckning kring den
nya kyrkan. 1848 schaktades marken för den gamla kyrkan och nya gravplatser gjordes i ordning där.
Motståndarna ville inte att kyrkan skulle byggas där den nu ligger därför att marken där var alldeles för
blöt. 1872 var det tvunget att gräva ett ansenligt dike kring kyrkogården, i form av ett överbyggt täckdike.
En utvidgning planerades på 1890-talet, men den blev aldrig av. Istället rustades kyrkogården upp
på den befintliga kyrkogården. Ett antal nya grusgångar anlades och gången söder om kyrkan förlängdes
österut. Äldre träd och buskar togs bort på den gamla kyrkogårdsdelen. 1907 anlades en trappa över
kyrkogårdsmuren.
Från mitten av 1800-talet och fram till på 1930 skedde många begravningar enligt linjeprincipen.
Grav efter grav grävdes tätt bredvid varandra. Oftast grävdes endast enkelgravar, vilket innebar att äkta
makar sällan fick ligga i gravar bredvid varandra. Man hade möjlighet att välja gravplats utanför linjen,
men det kostade mer. Linjegravarna var oftast gratis.
I samband med att en tomt togs ut på prästgården för den nya småskolans räkning, förvärvades
även mark till utvidgning av kyrkogården. Syftet var att erhålla en rak sträckning på kyrkogårdens båda
långsidor. 1922 fastställdes förslag till utvidgning av kyrkogården. Vid denna tid hade kyrkogården
en rätt oregelbunden planform. Den västra delen som sannolikt var jämngammal med kyrkan (byggd
1841-42), utgjordes av en kvadrat med drygt 60 meters sida. Den östra delen som tillkom senare var en
månghörning av något mindre storlek. 1922 utvidgades kyrkogården ett stycke i sydväst.1925 planterades
kastanjerna, kompletterande planteringar har gjorts 1932, 1960, 1977, 1989 och 1991. 1925 beslöt
kyrkorådet tillåta att gravarna försågs med grusytor och häckar. 1939 maximerades häckarnas höjd till
30 cm. Året innan, 1938 indelades kyrkogården i mindre kvarter och sex nya grusgångar anlades.
1958 började kyrkogården läggas om. Detta arbete var klart 1965. De traditionella avlånga och
häckomgärdade grusytorna, som fanns vid de flesta gravarna togs bort och ersattes av gräsmatta. 1959
godkände Byggnadsstyrelsen länsarkitekt Hans Lindéns förslag till bårhus. Bårhuset planerades att byggas
i kyrkogårdens nordöstra hörn innanför kyrkogårdsmuren. Byggnaden skulle bli uppförd i slammat
fasadtegel, sockel i kalksten, trappa i grå granit och tak av kopparplåt. 1982 byggdes ekonomibyggnader
nordost om kyrkan, utanför kyrkogården. Åtta stycken lyktstolpar monterades 1991, på ömse sidor om
kyrkan. I början av 1990-talet invigdes tillbyggnaden av vaktmästeri- och ekonomibyggnaden nordost
om kyrkogården.
Fram till början av 1700-talet förekom gravstenar nästan inte alls. Man började använda natursten
till gravstenar i mitten av 1700-talet. 1757 bestämdes det att de som önskar gravsten, ej fick ditsätta
under eller stödsten. Inte förrän omkring hundra år senare 1858 kom nästa bestämmelse som innebar att
endast ett kors eller en planka fick användas som gravvård. Först i sekelskiftet 1900 blev den traditionella
gravstenen vanlig.</pres:description><pres:context><pres:placeLabel>Län: Kronoberg, Kommun: Alvesta</pres:placeLabel></pres:context><pres:representations><pres:representation format="RDF">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004564</pres:representation><pres:representation format="Presentation">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004564</pres:representation><pres:representation format="HTML">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004564</pres:representation></pres:representations><pres:organization>Riksantikvarieämbetet</pres:organization><pres:organizationShort>RAÄ</pres:organizationShort><pres:service>Bebyggelseregistret - anläggning</pres:service><pres:version>1.1</pres:version><pres:buildDate>2024-10-23</pres:buildDate></pres:item>