<?xml version="1.0" encoding="UTF-8" standalone="no"?><pres:item xmlns:pres="http://kulturarvsdata.se/presentation#"><pres:id>21300000004509</pres:id><pres:entityUri>http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004509</pres:entityUri><pres:type>Bebyggelse - anläggning</pres:type><pres:idLabel>Värnamo                        kn, FRYELE 2:16 FRYELE KYRKA</pres:idLabel><pres:itemLabel>FRYELE KYRKA</pres:itemLabel><pres:description>HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Kyrkan ligger vackert med vidsträckt utsikt över skogslandet. Den byggdes 1788-90 efter ritning 1783 av Thure Wennberg, ÖIÄ, och invigdes av biskop Olof Wallquist 1795. Byggmästare var Hans Lundström, Laholm, och snickarmästare Lars Wennerholm. Kyrkan är såväl exteriört som interiört mycket välbevarad och ett representativt exempel på sengustavianskt kyrkobyggande i den enkla stil, som överintendenten Adelcrantz förordade.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med tresidigt kor i öster, torn i väster och sakristia i norr. Ingångar i väster och mitt på sydsidan. Byggd i sten, slätputsad i vitt, sockeln oputsad. Svart plåttak lagt i skivor på långhus och tornhuv. Lanterninen klädd med vitmålad plåt, svart plåt på taket.

EXTERIÖR - Långhuskyrka med västtorn byggd efter ritningen 1783, utom att tornhuven fått en något mer vilande form och lanterninen är sluten, ej öppen, samt fönstren stickbågiga och ej rundbågiga. Två mindre fönster på västgaveln. Sydingången inramas av rusticerade pilastrar. Taket avvalmat över koret.

INTERIÖR - Kyrkorummet är ljust och rymligt, belyst av de glest satta fönstren med äldre, klart glas. Väggar vita, trävalvet ljusblått med tunn taklist i rött med guldkant (ursprungligen var hela kyrkan målad i "ljus perleferg", dvs gråvitt). Altarmålning "Kristus i Getsemane" 1795 av Jonas Berggren (jfr s 91), i ramverk krönt av gavelfronton med strålsol, ritat 1792 av Thure Wennberg, målat i två nyanser grått med guldlister. Tresidig altarring. Predikstol utförd av Lars Wennerholm 1796, redan av samtiden bedömd som en av stiftets vackraste. Fyrsidig korg med emblem i fälten, ljudtak med lambrequin, målad i grått och guld. Slutna bänkar i fyra kvarter (1967), målade i grått med bokbräden och säten i brunrött. Korbänkar vitmålade. Läktare från 1792 ritad av Thure Wennberg, med orgel från 1853 byggd av A Rosenborg, Vadstena, fasad av J A Hawerman (dessförinnan saknades orgel). Läktare och korbänkar av Lars Wennerholm.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogården är anlagd under medeltid, troligen samtidigt med
den första kyrkan. Detta var troligen en träkyrka som kring 1300
skall ha ersatts av en stenkyrka, att döma av ett bevarat testamente
från 1299. Föga är känt om kyrkogårdens utseende i äldre tid, men
den bör ha haft den vanliga karaktären av äng med endast ett fåtal
spridda gravvårdar. Kyrkogården hade redan 1770 en trapetsoid
form  enligt en avmätning inför storskifte  som bestod till senaste
kyrkogårdsutvidgningen. Dock är kyrkogården vid okänt tillfälle
utvidgad åt norr. Kyrkogårdsmuren och dess putsade grindstolpar
härstammar sannolikt från tiden för nuvarande kyrkas uppförande,
178892. Kring förra sekelskiftet planerades kyrkogården efter
mönster från stadskyrkogårdarna med räta vinklar och grusade
gångar. Gravarna grustäcktes och inhägnades med häckar av liguster
eller måbär, alternativt stenramar. Längs kyrkogårdsmurarna och
entrégången från söder lades stora familjegravar, medan åtminstone
det inre av sydvästra kvarteret (kvarter 1) har använts som
allmän linje. Under tidigt 1900-tal planterades en trädkrans runt
kyrkogården, bestående av lind, lönn och kastanj. Någon gång före
1949 infördes maxhöjd om 85 cm på gravvårdar. 1977 utvidgades
kyrkogården mot öster så att planen blev rätvinklig. För projekteringen
stod arkitekt Georg Andersson på K-Konsult, Huskvarna.
Vid utvidgningen övertäcktes kyrkogårdens gamla östra stenmur. En
befi ntlig redskapsbod revs och ersattes med en ny. Under 1900-talets
senare del har nästa alla grusbäddar och gravinhägnader avlägsnats
till förmån för sammanhängande gräsytor, många äldre gravvårdar
har därtill tagits bort och gått till stenkross. Grusets försvinnande
från landsbygdskyrkogårdarna är ett genomgående drag inte bara
i Växjö stift och hänger samman med en förändrad syn på kyrkogårdsskötsel.</pres:description><pres:context><pres:placeLabel>Län: Jönköping, Kommun: Värnamo</pres:placeLabel></pres:context><pres:representations><pres:representation format="RDF">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004509</pres:representation><pres:representation format="Presentation">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004509</pres:representation><pres:representation format="HTML">http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004509</pres:representation></pres:representations><pres:organization>Riksantikvarieämbetet</pres:organization><pres:organizationShort>RAÄ</pres:organizationShort><pres:service>Bebyggelseregistret - anläggning</pres:service><pres:version>1.1</pres:version><pres:buildDate>2024-10-23</pres:buildDate></pres:item>