21300000004487http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004487Bebyggelse - anläggningNorrtälje kn, HÄVERÖ PRÄSTGÅRD 2:1 HÄVERÖ KYRKAHÄVERÖ KYRKAHäverö kyrka är medeltida och uppförd i en stenig trakt, rik på berg. Klockstapeln har en ålderdomlig konstruktion och är byggnadstekniskt sett mycket intressant. Det är en salkyrka med rektangulär plan, tre travéer, samt vidbyggd sakristia i norr och vapenhus i söder. Långhusets nordvästra hörn är genomskuret av en rundbågsformad gång. Långhus och sakristia kan dateras till tiden omkring 1300. Vapenhuset uppfördes samtidigt eller något senare, dock före 1400-talets senare hälft då kyrkans valv slogs. Kalkmålningarna är fån 1400-talets slut och 1500-talets början. 1751 utvidgades fönstren, på 1850-talet överkalkades målningar i långhuset. 1905 restaurerades kyrkan efter arkitekt G. Améens ritningar: ny läktare uppfördes, nya bänkar, framtagande av målningar. Av hög kvalitet är kyrkans altarskåp, ett Antwerpenarbete från 1500-talets början. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996 Häverö kyrka är medeltida och grundlades omkring 1300. Kyrkan uppfördes redan från början som en salkyrka med långhus och jämnbrett kor. Sakristian i norr har sedan lång tid tolkats vara äldre och arkeologiska undersökningar på 1970-talet bekräftade att sakristian var kopplad till en tidigare träkyrka. Vapenhuset i söder har sannolikt tillkommit under 1400-talets första hälft. I mitten på 1400-talet ersattes kyrkorummets innertak av trä med högresta stjärnvalv. Brädor från trätaket har påträffats i träpanelen i kyrkans yttertak. I mitten på 1800-talet överkalkades det medeltida kalkmåleriet på väggarna i både kyrkorum och vapenhus. Måleriet frilades åter i samband med en omfattande restaurering 1905. Restaureringen genomfördes under ledning av arkitekt Gustav Améen och innebar en invändig omgestaltning som präglar kyrkorummet fortfarande, genom inredning och färgsättning. Nästföljande restaurering på 1970-talet innebar i första hand byte av värmesystem och konservering av kalkmåleri och föremål. Kyrkans datering till omkring 1300 baseras på inslaget av tegel i kyrkans nordvästra hörn, det oregelbundna gråstensmurverket samt målningsfragmenten på brädor från det äldsta trätaket. Förekomsten av tegel i det äldsta murverket antyder en tillkomsttid under 1200-talets andra hälft, eftersom tegel fick en mer allmän spridning i Mälardalen först efter 1250. Gråstensmurverkets oregelbundna skiftgång och varierade stenstorlek stöder också en senare datering. Bevarad dekorativ bemålning på brädor från kyrkans gamla innertak har stildrag som överensstämmer med en tidig gotisk målningsgrupp som figurerade omkring 1300. Något som ytterligare stärker en datering av kyrkan till tiden omkring 1300. Sakristians höga ålder baserades inledningsvis på den under högmedeltid igensatta vindsöppningen i kyrkorummets norra mur. Den igensatta öppningen är täckt av puts med medeltida kalkmåleri. I samband med en invändig restaurering 1972 visade arkeologiska undersökningar i det nuvarande korets golv att sakristian härrör från en äldre kyrka av trä. Iakttagelser som innebär att sakristian är kyrkans äldsta bevarade del.Län: Stockholm, Kommun: Norrtäljehttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004487http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004487http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004487RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23