21300000004424http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004424Bebyggelse - anläggningMjölby kn, BJÄLBO 31:1 BJÄLBO KYRKABJÄLBO KYRKAFÖRSAMLING 1995 - BJÄLBO BEFOLKNINGSTAL - 1805: 611, 1900: 768, 1995: 252 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Folkungaättens stamgods. Kyrkan ligger vid ett vägkors ca 10 km nordväst om Mjölby på en i terrängen tydligt markerad större moränformation. Från platsen har man en magnifik utblick över Vadstenaslättens centrala delar. Miljön runt kyrkan består av ett parklandskap tillhörande några större gårdar samt några skolbyggnader. Den är klassad som riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Den äldsta kyrkan har varit av trä. Kyrkan har haft en syllkonstruktion (utan jordgrävda stolpar) samt golv av kalkbruk. Långhuset har varit 6 meter långt och cirka 5,5 meter brett och koret cirka 3 x 3 meter. Framför triumfbågen fanns en grav som var täckt av en runristad häll av Eskilstunatyp. Brunnen, och därefter ersatt med en ny kyrka på samma plats. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rundat korparti (altarväggen dock rak), sakristia i norr och västtorn. I väster återstår betydande delar av en kyrka från äldre medeltid, ursprungligen med absidkor i öster. Det kraftiga västtornet tillkom något senare. I synnerhet det tornet utmärks av en rik rumsindelning i flera våningar och kan ha haft försvarsfunktion, vilket också den i övrigt robusta karaktären tycks peka mot. Medeltidskyrkan hade också vapenhus och sakristia av sten. Delar av sakristian ingår möjligen i den nuvarande. Korpartiets nuvarande utformning härrör från 1786-88, då kyrkan byggdes om av Casper Seurling, stiftsbyggmästaren. Då revs också de troligen medeltida valven. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader. Långhuset och sakristian har enkla sadeltak, medan koret har valmat sadeltak. Tornet har en tälthuv. Yttertaken är spåntäckta. Tornet har små parställda ljudöppningar. Långhusväggen bryts upp av stora rundbågade fönsteröppningar. Ingång till kyrkorummet sker från väster, samt mitt på sydsidan där den nedre delen av mittfönstret fått ge plats åt dörren. Korets två rundbågefönster är igensatta på insidan. Långhus och kor täcks invändigt av ett plant trätak med antydan till spegelvalv, vilande på en kraftig profilerad taklist. Väggarna är vitputsade. Korets golv är något upphöjt och täckt med sten, äldre gravhällar. Dopfunten, från 1658, och läktaren, gjord av S G Stoltz 1760, härrör från tiden före ombyggnaden. Altartavlan, målad av Per Hörberg 1810, har en förgylld inramning i klassicerande stil krönt av en strålsol. Den åttkantiga predikstolen har oklar datering. Orgelfasaden är från 1882. Bänkkvarteren är slutna. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Den ursprungliga kyrkogården i Bjälbo var belägen norr om den nuvarande, i området mellan lärarbostaden och den nuvarande kyrkogården. Den äldsta kyrkan påträffades , som konstaterats ovan, 1982 vid en arkeologisk undersökning intill det i norr stående garaget. I detta område påträffades 1952 men även tidigare flera medeltida gravar i kalkstenskistor. Denna äldsta kyrkogård kom, trots att kyrkan nybyggts längre söderut i slutet av 1100- talet att kvarstå i bruk. Den var ända till 1786 en del av den nuvarande kyrkogården och var fram till 1800-talets början omgiven av en bogårdsmur. Den gamla kyrkogården är registrerad som fast fornlämning (Bjälbo sn nr 17) och dess gränser sammanfaller med nuvarande fastighetsgränser (skrivelse från Jan Eriksson, Östergötlands länsmuseum 1986.07.08 diarienummer 195/86). Troligen har den nuvarande kyrkogården tillkommit i samband med att den nya kyrkan byggts. De två kyrkogårdarna bör då ha varit anslutna till varandra. Från 16- och 1700-talets kyrkogård finns tre kalkstensvårdar bevarade, vilka ställts som museivårdar i den nordvästra hörnet av den nuvarande kyrkogården. Också det nuvarande koret finns ett antal 1600-talsvårdar i behåll. En av dem är lagd över Elisabeth von Stösloffs och en till henne nära anförvants gravar. Hon skänkte 1676 en av de ännu brukade ljuskronorna till kyrkan. Widegren skriver om kyrkogården 1817 att den tidigare varit en av de största i länet 303 x 105 alnar), men att man 1786 avhägnat den norra delen, alltså gamla kyrkogården, och lagt den till äng under brukningrätt av komministrarna i Skänninge. På flygbilden från 1935 nedan syns den dock fortfarande ha utpräglad kyrkogårdskaraktär med bevarad trädkrans. Ytterligare en äldre museivård har bevarats och står bakom koret. Den restes 1849 över riksdagsmannen Lars Jönsson i Sjuntorp. Den nuvarande planen över kyrkogården visar ännu starka spår av det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets ståndssamhälle. Gravplatserna längs kyrkogårdsmuren och i utkanterna av de inre kvarteren är mycket stora och har alla säkert rymt köpegravar med grusläggning, järnkedjor med mera, vilka skymtar på flygfotot från 1935 ovan. Gravplatserna i de inre kvarteren är betydligt mindre och i det sydöstra inre området inte ens numrerade. I denna del syns på fotona från 1935 och 1928 ovan bara en enkel gräsmatta. Möjligen var området inte i bruk för begravningar, möjligen rymde det en allmän linje med låga eller liggande gravstenar. Mycket lite av denna ståndsindelade kyrkogård återstår idag. De flesta av de stora grusbelagda gravarna är borttagna liksom flertalet äldre gravstenar. Detta verkar ha skett ca 195060, att döma av de stenar som står på plats idag, samtidigt som liknande arbeten utfördes på begravningsplatsen i Skänninge.Län: Östergötland, Kommun: Mjölbyhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004424http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004424http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004424RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23