21300000004351http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004351Bebyggelse - anläggningNorrköping kn, VÅNGA KYRKOJORD 2:2 VÅNGA KYRKAVÅNGA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - VÅNGA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1514, 1900: 2616, 1995: 1323 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i sprickdalslandskapet utan någon karakteristisk placering i landskapet öster om vägen till Vånga samhälle, som ligger vid ett vägskäl 15 km väster om Norrköping. På andra sidan vägen ligger gamla kyrkan, nu gravkapell. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka, vars ursprungliga utformning är oviss. Kyrkan skall ha ombyggts i öster i slutet av medeltiden, på initiativ av biskop Henrik Tidemansson. I samband med denna ombyggnad välvdes kyrkan. Kyrkan var utsmyckad med figurativa målningar från medeltiden. Medeltidskyrkan var även försedd med en sakristia, som fortfarande är bevarad. Kyrkan revs, förutom sakristian, i samband med att ny kyrka uppfördes ett kort stycke därifrån. Sakristian restaurerades på 1920-talet för att användas som gravkapell och tjänstgör idag dessemellan som gudstjänstlokal. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande kyrkan ritades av arkitekt Fredrik Wilhelm Scholander och uppfördes 1864-66 under ledning av bygg-mästaren A. P. Nilsson.. Den bestod ursprungligen av ett rektangulärt långhus, korsarmar i söder och norr, ett smalare och tresidigt avslutat kor, som även innefattade en med skrank avdelad sakristia, samt torn i väster. År 1959 utbröt brand till följd av ett åsknedslag. Taket och hela inredningen brann av, medan murverket till stor del fanns kvar. När kyrkan åter sattes i stånd, efter arkitekt Erik Lundbergs ritningar, förlades sakristian i stället i en inbyggnad i den norra korsarmen. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vid återuppbyggnaden lät man Scholanders ritningar vara avgörande för plan och exteriör, medan Lundberg tämligen fritt fick utforma interiören. Naturstensfasaden är vitputsad. Kyrkan har sadeltak och tornspira. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt på korsarmsgavlarna. Före branden hade kyrkorummet en inre öppen, rikt snidad takstol. Interiören var sedan 1908 försedd med dekorationsmålningar utförda av Allan Norblad. Koret var markerat med en hög rund murbåge och innefattade även ett sakristieskrank. Korsarmarna öppnade sig mot kyrkorummet med likaledes stora rundbågiga arkadöppningar. Mycket av de tidstypiska inslagen i interiören hade avlägsnats redan vid en restaurering under det tidiga 1950-talet, likaså under ledning av Lundberg. Efter branden slogs ett nytt, konsolburet tredingstak över kyrkorummet, den norra korsarmen avdelades till sakristia och skrudkammare samt orgeln placerades på en övre läktare. Kyrkorummet fick en helt ny färgsättning och inredningen förnyades, däribland med ny predikstol, bänkinredning och karakteristiska armaturer. Altartavlan är kyrkans ursprungliga, målad av Johan Krouthén 1892. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Ett flertal inventarier kunde räddas undan branden. En del medeltida skulpturer finns kvar, bl.a. triumfkrucifixet från 1300-talet, ett senmedeltida altarskåp och en Olofsbild, skänkt 1882 till Statens historiska museum. Dopfunten av kalksten är daterad 1661, inköpt 1663, och sannolikt tillverkad i Vadstena eller Skänninge. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.Kyrkogårdens historik På en geometrisk ägomätning från 1698 redovisas den äldre kyrkan tydligt, en klockstapel står sydväst om kyrkan, det finns dock inte någon omgärdning som visar kyrkogårdens utbredning. På norra sidan av kyrkan fanns sakristian, under slutet av 1600-talet fanns också en mycket rymlig s.k. nykyrka. Mellan dessa båda tillbyggnader fanns en smal gång, den s.k. gastmugan. Här förvarades de som inte fick jordfästas i vigd jord. Framme vid altaret fanns det större gravhällar med inskriptioner, några finns idag kvar vid gamla kyrkmuren. Under dessa hällar skall enligt traditionen de sju personerna som överlevde digerdöden vara begravda, berättar skräddaren Karl Wiberg för Norrköpings Tidning år 1970. På häradsekonomiska kartan från 1868-77 redovisas den nya kyrkogårdens utbredning, främst i söder. Delar av den äldre kyrkans murar har visat sig ha kommit till användning vid byggandet av ålderdomshemmet i Vånga, som byggdes vid förra seklets början. Dessutom har man hittat gravstenar som fyllning i golvet i gamla skolan i Vånga. Under 1920talet hade den nya begravningsplatsen vid den nya kyrkan blivit för liten. Man beslöt då att återuppta användningen av den gamla kyrkogården. Under 1930-talet renoveras den gamla sakristian för att bli gravkapell och en likkällare byggdes under kapellet. Under denna period utvidgas även den nya kyrkogården. Den östra delen som tidigare varit sankmark fylldes ut som nödhjälpsarbete år 1928. På fotografiet ovan från 1935 syns kyrkogårdens utbredning i söder, kyrkogården omgärdades av en tät trädkrans. I kyrkogårdens yttre kanter ligger grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. Kyrkogårdens centrala del är gräsbeväxt och gravvårdarna är till synes av en mer allmän karaktär. Ytterligare ett fotografi från 1945 visar gravkapellet och den till synes nyanlagda kyrkogården på den gamla kyrkogården, stora grusgravvårdar omgärdade av låga häckar. De ekonomiska kartorna från 1943 och 1981 visar att kyrkogården någon gång där emellan utvidgats åt öster. I kyrkogårdens östra del finns två äldre timrade byggnader. Den ena byggnaden har utgjort den gamla kyrkans vapenhus byggt 1728 på sydsidan och flyttad till västgaveln 1781. År 1876 såldes det till ett torp, där det användes som vedbod, men 1952 flyttades det tillbaka till kyrkogården. Det är en låg, faluröd timrad byggnad med spåntäckt åstak på torpargrund. Intill ligger prästgårdens tiondebod som flyttades från prästens ägor till kyrkogården 1988. Det är en faluröd timrad byggnad i två våningar på stengrund under tegeltäckt sadeltak. Kyrkan omges av en kyrkogård med trädkrans samt stenmurar av granit i norr och i övrigt hagtornshäckar. Huvudingången ligger i väster men ingångar finns även i norr. Det finns två svarta smidesjärngrindar från 1800-talet och två svarta stålgrindar från 1900-talet. På andra sidan vägen ligger den gamla kyrkogården med ett fåtal gravar samt ett kapell. Då den nya kyrkogården inte var tillräckligt stor togs den gamla kyrkogården åter i bruk på 1920- talet. En kallmurad stenmur samt en syrenhäck omger kyrkogården. En vitputsad stiglucka med spåntak utgör kyrkogårdens huvudingång i söder och är försedd med en svart smidesgrind från 1800-talets andra hälft. Det finns även en grindöppning i öster. Kapellet utgörs av den gamla kyrkans sakristia som sparades vid rivningen, och den södra muren utgör en rest av kyrkans norra kormur från 1400-talet.Län: Östergötland, Kommun: Norrköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004351http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004351http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004351RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23