21300000004333http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004333Bebyggelse - anläggningNässjö kn, BARKERYD 2:7 BARKERYDS KYRKABARKERYDS KYRKAHISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - I lantlig omgivning norr om Nässjö ligger den rosafärgade kyrkan, byggd 1844-46 av byggmästare Jonas Jonsson från Stockholm, född på orten. Beslut om bygget togs redan 1827 och en ritning av Axel Nyström, ÖIÄ, approberades 1831. Efter 13 år utan byggstart begärde församlingen att få bygga efter en ny ritning av Jonas Jonsson 1844. Albert Törnquist på ÖIÄ bearbetade denna, framför allt genom att byta lanterninen mot en gotisk tornspira. Församlingen lät dock Jonsson följa sin egen ritning, med smärre avvikelser. Kyrkan är färgmässigt förändrad men i övrigt väl bevarad, med bl a altarkors på ursprunglig plats. Den gamla kyrkan från medeltiden, tillbyggd på 1700-talet, låg strax söder om den nuvarande. Den revs 1847. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med rakslutet kor i öster med absid, sakristia mitt på nordsidan, torn i väster. Entréerna i väst och mitt på sydfasaden. Byggd i sten, slätputsad utom tornets två övre våningar, som är spritputsade. Murarna avfärgade i ljust rosa, med hörnkedjor, rusticerad sockel, mittrisaliter och listverk i vitt. Gråputsad grund. Takmaterialet utgörs av svartmålad plåt, på torntaket kopparplåt. Lanterninen kopparklädd (ursprungligen i vitmålat trä). EXTERIÖR - Långhuskyrka med västtorn och lägre korabsid i öster. Tornets lanternin prydd med trekopplat bågmotiv och krönt av glob med förgyllt kors. Genombrutet räcke på torntaket. Ljudöppningar i form av båge omgiven av kopplade pilastrar ("serliana"), runt fönster i mellanvåningen. Portalerna kröns av lunettfönster över kraftigt entablement. Sydportalen markeras av risalit med gavelfronton. INTERIÖR - Rymligt kyrkorum med valv och väggar putsade i ljust grågult med gråmarmorerad taklist. På tribunbågen till absiden inskriptionen "Ära vare Gud i höjden" i gyllene kapitäler, pilastrarna marmorerade i grått och rosa. I absiden en troligen ursprunglig illusionistiskt målad bröstpanel med gråmarmorerat ramverk kring gulmarmorerade fyllningar. Rundad altarring i samma färgsättning. Ursprungligt, förgyllt altarkors med svepduk i vitt på fristående altarbord. Korets mittfönster har glasmålning (1907), de två sidofönstren har avbländade glas, medan långhusfönstren är försedda med katedralglas. Predikstolen från 1846 (skänkt av byggmästare Jonsson) med fyrkantig korg och ljudtak med lambrequinbård, målad i benvitt med gyllene dekorativa symboler, ljudtakets undersida blå. Fyra (från början åtta) mot mittgången slutna bänkkvarter, med ramverk i grönt kring marmorerade spegelfält i gröngrått. Läktaren, buren av gråbruna kolonner, har en bröstning marmorerad i grått med guldlister. Läktaren är ej underbyggd. Orgel från 1873, målad i gult och guld. Välbevarat vapenhus med dubbla trappor till tornet. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Den gamla kyrkan var en medeltida stenkyrka, tillbyggd med korsarm och torn av trä på 1700-talet. 1837 tog biskop Esaias Tegnér initiativ till beslut om nybyggnad emedan kyrkan var såväl otillräcklig för folkmängden som förfallen. Uppförandet skedde 1845- 46. Byggmästare var Jonas Jonsson från Stockholm, bördig från socknen. Hans ritning modifi erades av arkitekt Albert Törnqvist vid Överintendentsämbetet. Det blev ändock ursprungsritningen som följdes. Den nya predikstolen tillverkades av Spegel-Fabriquer Kleverström i Norrköping. Det enda som överfl yttades från gamla kyrkan var orgelverket, vilket skall ha byggts 1755 av Jonas Wistenius i Linköping. 1872 försåldes fl era äldre inventarier till juvelerare C Hammer i Stockholm, bl.a. delar av dopfunten. 1873 hade den gamla orgeln tjänat ut och ersattes av en ny med 14-stämmigt verk av Erik Nordström, Eksjö, och fasad ritad av arkitekt Otto August Mankell, Överintendentsämbetet (efter äldre förlaga av arkitekt A R Pettersson). 1880 skedde ospecifi cerade målningsarbeten, troligen på lanterninen eftersom inskription fi nns på dennas insida. 1907 skedde en större förändring av interiören. Kyrkorummet som tidigare var helt vitmålat, utom i koret, fi ck en helt ny färgsättning. Väggarna målades i mörkare färg med rik dekorering i absidtaket och språkband därstädes och i triumfbågen. Fönstersmygarna försågs med sirlig dekor. Sannolikt rörde det sig om oljefärg. Marmorering på korpilastrar och gesims tillkom senast vid detta tillfälle, men kan också vara ursprungliga. Bänkar, dörrar och läktarkolonner ommålades i varma kulörer i tidens smak. I absidfönstren insattes blyinfattat, delvis färgat råglas. Det mellersta fönstret gavs en glasmålning och altarets svepekors fl yttades till korets nordöstra hörn. Sannolikt vid detta tillfälle ordnades uppvärmning genom järnkaminer. 1925 reparerades och ommålades fasaderna. Sannolikt ersattes då takens spåntäckning av plåt. 1926 fl yttades svepekorset tillbaks till altaret. 1928 konserverades och upphängdes två huvudbaner från gamla kyrkan. Konservator var Alfred Nilson, Stockholm. 1949 omtäcktes torntaket med kopparplåt och även lanterninen i sin helhet kläddes in med detta. Arkitekt var Johannes Dahl, Tranås, vilken även svarade för den inre restaureringen 1950-51. Kaminerna byttes ut mot elektrisk uppvärmning och även belysningen elektrifi erades. Väggarna försågs därvid med nuvarande mässingslampetter. Nya golv inlades på de gamla. Bänkarna ombyggdes till större bekvämlighet genom nya sitsar och ryggar samt ökat bänkavstånd. Absidfönstren gjordes något mindre för att dämpa ljuset. Ursprungligen fanns tankar på större omdaningar med bl.a. igenmurning. Hela interiören ommålades, varvid man återgick till en ljusare, mer ursprunglig färgskala, vilken i stort är den vi ser idag. Omfattande marmoreringsarbeten utfördes på bl.a. bänkar, läktarbröst och altarring. Dekoreringen av korpilastrar och gesims tycks ej ha förändrats. I övrigt slopades dekormåleriet från 1907. Målaremästare var Bruno och Rune Håkansson från socknen. Orgelverket utökades av P L Åkerman & Lund, Stockholm, till 25 stämmor och gavs ett fristående spelbord. Den mekaniska trakturen byttes mot pneumatisk. 1952 återbördades de återfunna dopfuntsdelarna till kyrkan efter att ha sammanfogats och kompletterats av Iwar Andersson, Riksantikvarieämbetet. 1964 skedde en yttre renovering, projekterad av ingenjör Erik Persson vid J Dahls arkitektfi rma, Tranås. Under den avfl agnande svagt gulvita fasadfärgen hade en äldre gulröd färg framkommit med vita omfattningar. Man tänkte sig då en återgång till denna som man ansåg ursprungliga kulör. Skador i putsen lagades med kalkbruk, men avfärgningen kom sedermera att ske i rosa med silikatfärg (KEIM). Länsantikvarien ansåg att den nya färgsättningen kom allt för långt ifrån den avsedda. 1966 togs bänkarna bort på läktarens södra sida för att ge plats åt kör. 1970 installerades högtalaranläggning och en toalett ordnades under ena vapenhustrappan. 1973 restaurerades orgeln av J Künkels orgelverkstad, Lund. En återgång skedde till mekanisk traktur och spelbordet gjordes inbyggt. 1980 borttogs de två främre bänkraderna för att ge mer plats vid begravning och kör samt för nyinförskaff ad kororgel (för vilken tillstånd aldrig tycks ha sökts). 1987 borttogs de två bakre bänkraderna för att ge ner fri yta. 1996 skedde den senaste inre renoveringen. Arkitekt var Per Rudenstam, Huskvarna. Två smärre inbyggnader gjordes under läktaren för kapprum, handikapptoalett, städskrubb och väntrum. En ny läktartrappa fi ck göras i anslutning till detta. Två bänkrader togs bort. En manöverpulpet byggdes in i nordvästra bänkkvarteret. Kolonnerna och mittportens överliggare marmorerades liksom bänkarnas fyllningar. Målningsarbetet utfördes av Rune Håkansson. Glasmålningen restaurerades av Winfried Baier, Tranås. Troligen vid detta tillfälle fl yttades altarkorset åter undan till nordöstra hörnet av koret. 1999 ordnades ett nytt elektriskt värmesystem. Interiören rengjordes och bättringsmålades. Golven slipades och fernissades. Rune Håkansson stod för målningsarbetena även denna gång.Kyrkogården har medeltida ursprung. Den nuvarande kyrkan har flera föregångare på platsen. En träkyrka uppfördes under andra halvan av 11000-talet, men ska enligt uppgift vara den andra kyrkan på platsen. Ingen närmare information om detta har dock framkommit. Omkring 1355 byggdes en stenkyrka, som byggdes om och till under 1700-talet. 1738 uppfördes en träkyrka som byggdes samman med stenkyrkan, och 1763 tillkom ett torn i väster. Det har inte framkommit några uppgifter om kyrkogårdens utseende under denna period. År 1949 lämnade dåvarande kyrkoherden (ganska knapphändiga) uppgifter om kyrkogårdens utseende och hänvisar vidare till Fovelins sockenbeskrivning som då förvarades i landsarkivet i Vadstena. Denna källa har inte kollats upp. En större omdaning av kyrkogården bör ha skett i samband med uppförandet av den nuvarande kyrkan, år 1846. Antagligen uppfördes omgärdningsmurarna vid denna tid. Smidesgrindarna i de tre entréerna är daterade till 1847. Trädkransen torde även den vara från 1800-talet. Någon gång kring 1940 omordnades kvarteren längst åt söder. Foto från 1935 visar en gräsbesådd yta med låga häckar i ytterkant, där många av gravarna följer äldre gravskick med murgrönekullar på gravytan. Ett foto från slutet av 1940-talet visar istället en välordnad yta med längsgående rygghäckar och grusgångar. Vid mitten av 1950-talet togs planer fram för en utvidgning av kyrkogården. Ritningar togs fram av stadsträdgårdsmästaren Ivar Andersson, Jönköping. Området är ca 3 600 m2 och var tidigare en åker. De första gravsättningarna på den nya delen utfördes 1958. Största delen av gravområdena planerades som kistgravområden. Relativt små områden med urngravar lades närmast murarna i norr och söder. Området i söder är ännu inte taget i anspråk. Inga särskilda områden med familjegravar eller frigravar, utan de lades jämsides med övriga. Förbindelse mellan den gamla och nya delen ordnades genom att en del av den norra muren togs ner. Nära denna passage finns en viloplats inritad på Anderssons förslag, en skifferklädd platå med ormbunksbänkar från Bolinders och Nävekvarns vattenkar. Den utfördes inte, enkla vilobänkar av ekplank finns istället i kvarteren. En annan ändring består i de många lindar som planerades istället blev en trädkrans av varierade trädsorter, och inga träd planterades inne på kyrkogården. Planerna omfattade även ett bårhus vid den östra ingången på den nya delen, vilket heller aldrig kommit till utförande.Län: Jönköping, Kommun: Nässjöhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004333http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004333http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004333RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23