21300000004240http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004240Bebyggelse - anläggningSöderköping kn, TUNNBINDAREN 3 DROTHEMS KYRKADROTHEMS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - DROTHEM BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1413, 1900: 1875, 1995: 2064 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan som är landsförsamlingens kyrka, är belägen i utkanten av vad som kan betraktas som det medeltida Söderköping, alldeles intill Europaväg 22, nära den medeltida stadens kommersiella centrum. Strax invid kyrkan står en vitmålad klockstapel, vars huv tillkom vid en ombyggnad 1788. I miljön ingår också ett församlingshem. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan är uppförd huvudsakligen av gråsten och består av ett treskeppigt långhus med rakslutet korparti och sakristia i norr; invändigt delas kyrkan av en snedställd tvärmur mellan kor och långhus. Vid en byggnadsarkeologisk undersökning 1979-80 framkom att sakristian byggdes först. Den uppfördes under 1200-talets slut och kan ursprungligen ha haft fyra valv och en mittpelare (jfr Söderköping, S:t Laurentii). Långhuset antas ha tillkommit under tidigt 1300-tal. Strävpelarna i nordväst tillhör kyrkans första byggnadsperiod, medan de övriga är yngre än anslutande murverk. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har vitputsade fasader. De av tegel murade trappgavlarna från 1400-talet är försedda med blinderingar. På långhusets takfall har tidigare funnits en takryttare, som togs ner efter 1760. Långhusets sadeltak är belagt med skiffer sedan slutet av 1800-talet. Ingångarna är belägna i väster och söder. Kyrkans ursprungliga inre gestaltning kan inte med säkerhet bestämmas, eftersom kyrkan härjades av stadsbranden 1385, eller möjligen av branden 1418. Vid samma tillfälle skadades sakristian svårt. Vid återuppbyggnaden välvdes kyrkan till en treskeppig hallkyrka, sakristians nuvarande valv tillkom och tvärmuren uppfördes som stöd för de kraftigt inåtlutande långhusmurarna. År 1844 genomfördes en omfattande renovering, som delvis förtog medeltidskyrkans egenart. Den nuvarande öppna bänkinredningen samt fönsterbågarna av gjutjärn tillkom vid en renovering 1892. På 1950-talet genomfördes omfattande förstärkningsarbeten, liksom 1979-80. Altarskåpet är tillverkat i Lübeck under 1400-talets senare del. Predikstolen är från 1704 och tillverkad av Anders Wats. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kalkstensfunten är från 1200-talet. Foten tillverkades 1949. I kyrkans ägo finns även en altartavla (eller överdelen till ett epitafium) från 1600-talets förra hälft, som kan ha tillvaratagits från någon av de nu försvunna kyrkorna eller kapellen i staden. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Kyrkan har ändrat utseende under århundradenas gång även om långhuset torde ha haft samma storlek hela tiden. Det finns nedtecknade källor om kyrkan och dess ombyggnader. Om kyrkogården däremot finns inte lika mycket dokumenterat. Man vet att det runt den gamla kyrkogården stod en bogårdsmur. Denna togs bort under 1800- talet och ersattes med en hagtornshäck. Invid kyrkan finns sedan 1700-talet en klockstapel. Den ersatte en äldre klockstapel. Foton från början av 1900-talet visar att klockstapeln tidigare var målad i en mörk färg. Därefter har klockstapeln målats i vitt. Fotografierna ovan är rätt lika. Björken står kvar, men har på 60 år blivit betydligt högre. På det äldre fotot fanns en grusgång fram till graven. Den är numera borttagen. Borta är också det järnstaket som omgav en gravhäll invid kyrkväggen. Gravhällen är kvar, tre stycken ligger där utmed sidan. En syren har planterats bredvid graven i främre delen av bilden. Busken bakom björken på det äldre fotot finns inte längre kvar. Annars är det sig likt på den här delen av kyrkogården. Den nya kyrkogården började anläggas 1860 och stod klar 1863. 1860 var gravkapellet färdigt. Det låg längst upp i söder, längs den stora kyrkogårdsgången som utgör mittaxel på kyrkogården. Kapellet revs sedan 1999. Det var då i mycket dåligt skick till följd av att de bärande konstruktionerna angripits av röta och träbock. Kapellet hade inte använts på många år. Det var byggt i korsvirkeskonstruktion och var vitputsat. Kapellet hade ett kulturhistoriskt värde, men pga. av det dåliga skicket, beviljades det rivning 1997. En åttakantig paviljong, ritad av stadsarkitekt Jan-Erik Pernes, byggdes på det gamla kapellets plats. Ett kors som satt på det äldre kapellet återanvändes till det nya taket. Paviljongen har en luftig konstruktion. På den södra sidan är väggarna tätare medan framsidan är öppnare. Invändigt finns fasta bänkar. Paviljongen är målad i en ljust grön kulör.Län: Östergötland, Kommun: Söderköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004240http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004240http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004240RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23