21300000004229http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004229Bebyggelse - anläggningVadstena kn, ÖRBERGA 8:1 ÖRBERGA KYRKAÖRBERGA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - ÖRBERGA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 598, 1900: 760, 1995: 162 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är högt belägen på en drumlin med vid utblick över hela Nässjahalvön ca 5 km väster om Vadstena. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. På kyrkogården finns en medeltida tiondebod av sten. Kyrkan omges av prästgård och skola, församlingshem, agrara fastigheter och villor samt en f.d. handelsbod. Stort gravfält vid Ullevi. Tingsplats under 1600-talet. Örberga utgör en sammanhållen och välbevarad miljö. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har latinsk korsplan med rakslutet korparti, sakristia i vinkeln mellan den norra korsarmen och korpartiet samt torn i väster med utbyggda trapplopp. Äldsta delarna är tornet och långhuset. Det förra har dendrodaterats till 1116/17 och Örberga tycks därmed tillhöra de äldsta stenkyrkorna i landet. Tornet har runda flankerande trapptorn (jfr Husaby, Vg), men ingen ingång. Däremot på övervåningen ett mindre rum med öppning ut mot långhuset, möjligen en patronatsläktare. Bottenvåningen har använts som gravrum, sannolikt för patronus. Kärnkyrkans östliga utformning är inte säkert känd. De befintliga koret och korsarmarna härrör från 1200-talets senare hälft. Norra korsarmen har varit Mariakapell och södra har haft ett altare vigt åt Johannes Döparen. Sannolikt under medeltidens senare hälft har sakristia och vapenhus tillbyggts (avbildat av Elias Brenner 1670), det senare sedermera rivet. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören blottar sedan Sigurd Curmans restaurering på 1920-talet sitt kalkstensmurverk. Vid restaurering på 1960-talets frilades även tornets murverk. Korskyrkan täcks av sadeltak. År 1750 brann den medeltida tornspiran och ersattes av den nuvarande, som är uppbyggd i tre våningar och utförd av byggmästare Peter Frimodig. Några av kyrkans ursprungliga små fönsteröppningar syns högt uppe i långhusets syd- och nordmurar, och i koret återstår en trefönstergrupp. I övrigt är fönsteröppningarna sentida, framförallt tillkomna vid en omfattande restaurering under 1880-talet efter ett förslag av Axel Fredrik Nyström (reviderat av Isak Gustaf Clason och Ludvig Peterson vid ÖIÄ). Kyrkans huvudingång finns sedan 1816 i väster men låg tidigare i södra långhusmuren, där den gamla igensatta portalen är framtagen och delvis rekonstruerad. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden och målades av Risingemästaren. Målningarna påträffades i samband med 1880-talets restaurering, då de påbättrades av konstnären Jakob Silvén. Målningarna rengjordes 1939 och 1952-53 framtogs övriga målningar, som nu omfattar samtliga valv förutom det västligaste i långhuset. Kyrkans inredning nyanskaffades under 1880-talet och är alltjämt bevarad, däribland altarringen, predikstolen och bänkinredningen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfuntscuppa från 1200-talets mitt, placerad på nyhuggen fot. Ny dopfunt förvärvades 1690, troligen tillverkad i Johan Andersson Silfverlings verkstad i Vadstena. Av det senmedeltida altarskåp som anskaffades omkring år 1430 återstår mittpartiet, nu uppsatt på den södra korväggen. Altarskåpet fanns ännu 1699 på kyrkans huvudaltare. Man bestämde då att den skulle förbättras av bildhuggaren Lars Gabrielsson i Vadstena och målaren mäster Måns Grip i Norrköping. Moderniseringen innebara att altarskåpets corpus bevarades som mellanparti i den nya altaruppsatsen. Av detta arrangemang återstår överstycket, som nu är placerat i den norra korsarmen. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan och omges fortfarande av den medeltida bogårdsmuren/kyrkogårdsmuren. I den inventering som utfördes av bogårdsmurar (kyrkogårdsmurar) i Linköpings Stift 2002-2003 står det att murens höjd är bevarad och att den har varit täckt med sadeltak och slätt täckningsmaterial. Lantmäterikartor från 1762 och 1780 visar att kyrkogårdens utsträckning var densamma som idag, med kyrkan placerad i väster på en långsmal kyrkogård i nord/sydlig riktning. Under tidig medeltid har begravning skett i själva kyrkan. Tornets bottenvåning har använts som gravplats. Enligt Ann Catherine Bonnier (Kyrka i bruk) var detta utmärkande för privat uppförda kyrkor i södra Skandinavien. År 1993 utfördes en mindre utgrävning i tornet och det framgick att minst två män tidigt blivit begravda här. På 1950-talet uppmärksammades en gravkalk som fanns i en kista i kyrkans magasin. Den har troligen påträffats som lösfynd i samband med golvarbeten i kyrkan och hörde ursprungligen troligen till en prästgrav. Sannolikt är det en präst av högre dignitet som har begravts i kyrkan under tidigt 1100-tal. (Ullén, Kyrka i bruk) (Komplettering 2006. Vid dräneringsgrävning intill kyrkan under år 2005 påträffade man delar av ett tidigkristet gravmonument som återanvänts till en senare begravning. Även detta är ett belägg för en tidig begravningsverksamhet i kyrkan och på kyrkogården.) Öster om tiondeboden på kyrkogårdens södra del finns ett antal gravhällar i kalksten och stående ålderdomliga gravvårdar. De är från 1600- och 1700-talen. Kanske flyttades en del hällar ut när trägolvet i kyrkans kor ersattes av ett kalkstensgolv 1951. På pastorsexpeditionen i Rogslösa förvaras en odaterad plan över kyrkogården i Örberga. Innanför muren växer en regelbunden trädkrans och träd flankerar även gången från grinden i söder till södra korsarmen. Kyrkogården är indelad efter olika byar, men partiet närmast kyrkogårdsmuren har ingen beteckning, inte heller den del som idag är kvarter V norr om kyrkan. I övrigt är den stora ytan norr om kyrkan markerad som Allmän begravningsplats. Det var inte ovanligt att de enklare gravarna på den s k allmänna linjen utan gravrätt lades norr om kyrkan. Området öster om kyrkan hör till Kasta, dagens kvarter IX söder om tornet är från norr indelat för Säby, Krigsberga, Ullnäs och Naddö. På östra sidan mittgången är den stora ytan indelad i sex delar: Ullevid i nordväst, Mörby i nordöst, Örberga i väster, Nytorp i öster, Arneberga i sydväst och Luckerstad i sydöst. Blyertsanteckningar i Säbydelen tyder på att varje bys område var indelat för de olika gårdarna. Indelningen är fortfarande märkbar, eftersom det finns fler gravvårdar med gårds- och bynamn som står på rätt ställe. Troligen är planen från första halvan av 1800-talet. Senare övergavs indelningen delvis. Det kan man bl a se då det finns en gravvård från 1886 för en hemmansägare i Kasta i kvarter I på kyrkogårdens västra del. Äldre fotografier, eventuellt från 1938, visar området öster, sydöst och norr om kyrkan. Det är till stor del öppen gräsmark med enstaka gravvårdar, bl a ett par kors. Detsamma gäller fotografier på sydöstra delen från 1945. Där kan man även se att det är många träd planterade utmed södra mittgången och troligen även utmed gången till östra grinden.Län: Östergötland, Kommun: Vadstenahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004229http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004229http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004229RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23