21300000004206http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004206Bebyggelse - anläggningVadstena kn, HAGEBYHÖGA 8:1 HAGEBYHÖGA KYRKAHAGEBYHÖGA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - HAGEBYHÖGA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 622, 1900: 641, 1995: 208 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger vid ett vägskäl på en markerad moränhöjd ca 8 km sydväst om Motala, ensam, väl synlig och med vid utblick över slättbygden. Närmast kyrkan ligger ett församlingshem. Under medeltiden fanns här en tingsplats (Aska hög). Prästgård vid Brusetorp. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan uppfördes på 1120-talet enligt en dendrokronologisk datering av takkonstruktionen, med långhus, absidkor och västtorn. Tornet är förstärkt med kraftiga stödmurar i söder och väster. På norra sidan utgörs förstärkningen av en tunnvälvd byggnad som fungerat som tiondebod eller magasin för avkastningen från kyrkans gårdar. Från början var magasinet öppet mot långhuset. Kyrkan har prägel av stormannainflytande, bl.a. är tornet försett med en emporvåning inredd som kapell med altarnisch i öster (i långhuset har funnits en västläktare som sannolikt burits upp av två pelare). Under senmedeltiden uppfördes en sakristia på korets nordsida, den nuvarande, samt ett vapenhus framför långhusets sydportal, rivet 1831. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans har trots smärre förändringar bevarat sin medeltida prägel. Kalkstensmurarna är putsade såväl i exteriören som interiören. Utvändigt täcks kyrkan av sadeltak, förutom absiden som täcks av ett kontak. Vid en ombyggnad 1775 sänktes tornet en våning och fick sin nuvarande huv med lanterniner i två avsatser. Fönstrens nuvarande utformning härrör från 1702. Kyrkans ingång är sedan 1831 belägen i väster. Kyrkorummets gestaltning förändrades flera gånger under medeltiden. Ursprungligen var den elegant utformade takstolen blottad. På 1200-talet spikades ett plant innertak under takstolarnas bjälkar. På 1420-talet slogs kyrkans tegelvalv, som därefter dekorerades med kalkmålningar. Altaruppsatsen skänktes till kyrkan 1697 av ryttmästaren Niels Börjeson och är tillskriven skulptören Lars Gabrielsson. Predikstolen är utförd av Olof Wiström och inköp-tes 1713. Bänkinredningen och läktaren tillkom 1885-86. Vid Erik Lundbergs restaurering 1948 togs de medeltida kalkmålningarna fram. Samtidigt flyttades altaruppsatsen till norra långhusväggen, absidfönstret återupptogs, altaret framflyttades, ny altarring till-kom och den ursprungliga färgsättningen på predikstolen frampreparerades. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I koret står en dopfunt tillverkad av Johan Anderssons verkstad i Vadstena omkring 1665. Den inköptes till kyrkan 1688. 1948 återtogs den gamla romanska kalkstensfunten. Cuppan är troligen från 1200-talet, foten nytillverkades 1948 efter ritning av Erik Lundberg. Romanska bänkgavlar, nu i Statens historiska museum, Stockholm. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. De äldsta kända begravningarna vid Hagebyhöga är av mycket gammalt datum. Redan 1877 genomfördes en arkeologisk undersökning av en hällkista från stenåldern på gravfältet RAÄ 8 som i övrigt innehåller järnåldershögar och stensättningar. Gravfältet är beläget strax nordväst om kyrkogården. Här påträffades ett 30-tal mer eller mindre kompletta skelett. De flesta i sittande ställning. Till fynden hörde också djurben, en skafthålsyxa av flinta, ett bryne och några mindre föremål av flinta och ben. Om gravfältet, RAÄ 8, ursprungligen varit så stort som det kan antas av Broocmans tes att hela socknen skulle fått sitt namn efter dess högar, är dock osäkert. Jan Eriksson menar att den medeltida kyrkogården i stort sett har haft samma utsträckning som den har idag, med undantag av en begränsad utvidgning mot öster som företogs 1890. På de geometriska avmätningar som företogs 1635 och 1690 finns hela kyrkojordens utbredning karterad. Om den medeltida kyrkogården och dess gravvårdar är mycket litet känt eller bevarat. Inga gravstenar från denna period är heller kända. Sune Ljungstedt inventerade och ritade av kyrkogårdens äldre gravstenar 1982. Materialet har renritats av Maj-Britta Andersson och sammanställts till en rapport (se bilaga). Rapporten upptar sammanlagt 16 gravstenar, huvudsakligen av grå kalksten från 1600-tal och tidigt 1700-tal. De flesta står undanställda i nordvästra hörnet men 6 kalkstensvårdar finns inne i kyrkan liksom en trävård över Skattemanen K P Jonsson i Appelby Norrgård död 1831. Gravvårdarna omfattar exempel på de för Östergötland karaktäristiska kölbågestenarna och de höga smala gravgårdarna försedda med änglar, timglas och dödskallar avsedda att stå ute på kyrkogården. Ytterligare ett par av vårdarna är barockepitafier i relief avsedda att ligga i kyrkans golv. Ytterligare stenar av de här typerna har funnits. Efter en anmälan om att sönderslagna 1600-talsvårdar låg på skräphögen togs några fragment in till länsmuseets stenmuseum av Bengt Cnattingius 1965. Från 1800-talet står åtta gravvårdar kvar på ursprunglig plats, den äldsta från grav D112 från 1858. De flesta är dock från 1890-talet. I nordöstra hörnet bland de undanställda vårdarna finns ytterligare fem vårdar från 1800-talet. Bengt Cnattingius fotodokumenterade kyrkan 1930 och en rad plåtar från detta tillfälle förvaras i länsmuseets arkiv. Flera bilder visar också delar av kyrkogården. Främst de inre delarna av kvarter C och D syns på bilderna. Båda kvarteren förefaller vara helt öppna med gräsmattor och grusgångar utan häcksystem. Inga gravstenar syns på bilderna. Däremot ligger stackar av skördat gräs på två ställen. 1970 genomfördes en så kallad uppsnyggning av kyrkogården. Arbetena beskrevs av samtiden som relativt försiktiga och bestod huvudsakligen i att nya gräsmattor planterades och i att gamla kullfallna eller lutande gravstenar återupprestes. Arbetena innebar dock att den gamla linjen och en stor del av de mindre bemärkta gravvårdarna i de inre delarna av kyrkogården försvann. I samband med detta togs också de gamla grundstolparna till huvudgrinden fram och restaurerades och återuppsattes. De uppgavs i en tidningsartikel (Östgötabladet den 24.8.1970) kunna daterats till 1600-talet. Det riktiga datumet tycks vara 1807, då de tillverkades i Borghamn. Samtliga kyrkogårdar i pastoratet fick minneslundar i slutet av 1980-talet. Minneslunden i Hagebyhöga invigdes på allhelgonadagen 1989.Län: Östergötland, Kommun: Vadstenahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004206http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004206http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004206RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23