21300000004199http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004199Bebyggelse - anläggningValdemarsvik kn, RINGARUMS PRÄSTGÅRD 1:13 RINGARUMS KYRKARINGARUMS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - RINGARUM BEFOLKNINGSTAL - 1805: 3284, 1900: 5168, 1995: 3556 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Valdemarsvik utbruten 1919. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km sydost om Söderköping i södra delen av en markerad höjd i den fornlämningsrika dalbygden, mycket synlig i landskapet. Den omges av modern bebyggelse och närmast finns skola, daghem och ålderdomshem samt pastorsexpedition, kyrkstallar och sockenstuga. Enligt obekräftad tradition skall det första träkapellet i Ringarum legat på en höjd öster om Sörby. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, halvrund sakristia i öster samt torn i väster. I: Den rivna medeltidskyrkans ursprungliga planform är okänd. Huruvida den förändrades under senare delen av medeltiden är också osäkert (de kända måtten kan tyda på att den hade salformad plan). Åt norr fanns en sakristia och på södra sidan låg ett vapenhus, sannolikt av medeltida datum. Kyrkorummet hade medeltida tegelvalv. Riven, förutom långhusets västgavel och sydmur, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande kyrkan uppfördes 1776-77 (invigd 1779) av byggmästarna Petter Andersson och Magnus O. Beurling, med återbruk av föregångarens murar i väster och söder. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Gustaviansk exteriör i vitputsad natursten. Kyrkan har mansardtak, tornet kröns av en huv med lanternin. All taktäckning är av grön kopparplåt. Ingång i väster, via tornets bottenvåning, samt mitt på långhusets nord- och sydsida. Även det breda kyrkorummet ger ett karakteristiskt gustavianskt intryck. Kyrkorummets långhus har trätunnvalv och koret har hjälmvalv, också i trä. Långhuset är väl upplyst genom fem fönster och koret från två sidofönster. Den mest omfattande restaurering som förekommit ägde rum på 1880-talet under ledning av August Nyström från Kristberg. År 1936 restaurerades kyrkan under ledning av Johannes Dahl. Senaste restaureringen genomfördes av Ture Jangvik 1973, då bl.a. läktaren underbyggdes. Altaruppsatsens snickerier är utförda av M F Beurling 1806, medan altartavlan är målad av Pehr Hörberg samma år. Den gamla kyrkans predikstol från 1642 överfördes till den nya. Orgelfasaden gjordes av Per Schiörlin 1808, men verket har förnyats 1918. Den öppna bänkinredningen tillkom 1880; 1936 kapades de höga gavlarna. Korbänkar från 1824 och brudbänk med senbarockmålningar från 1720 har bevarats. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - På norra väggen hänger medeltidskyrkans 1300-talskrucifix. Dopfunten i mässing från 1663 är gjord vid Gusums bruk och härrör från den gamla kyrkan. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik En stor del av historiken är hämtad från boken Bondebygd och bruksbygd. Ringarums socken genom tiderna. Norrköping 1970. Uppgifter har även tillhandahållits av Albin Lindqvist, Ringarum, bl a ett föredragsmanus av kyrkoherde Baltzar Jennes, troligen från 1953. Ringarums kyrkogård har sedan medeltiden vuxit fram runt kyrkan. En medeltida gravhäll, som kan ha legat i den medeltida kyrkan, finns idag som tröskelsten i nuvarande kyrkans södra ingång. Då kyrkogården hade sin äldre mindre utsträckning gick norra muren närmare kyrkan. På kyrkogården stod en klockstapel som omtalas första gången 1590. Kyrkogårdsmuren av sten var täckt av ett spånklätt brädtak, som underhölls av socknens fem rotar enligt en fastställd indelning. Det fanns portar i norr, väster och söder. Den västra porten låg inte mittför kyrkan utan längre mot söder. Härifrån ledde en gång som stenbelades 1721. Gången gick fram till vapenhuset på kyrkans södra sida. År 1778 fick kyrkogården en ny ringmur och i samband med detta fylldes kyrkogården och jämnades, och klockstapeln revs nu eller följande år. Ett nytt begravningssystem infördes även, s k linjebegravningar. På kyrkogården fanns ett benhus, som omtalas redan 1636, och på norra sidan fanns två timmerbodar. Den ena kallades kyrkbod och var magasin för bl a byggmaterial. Den andra boden var kyrkohärbärget eller tiondeboden. Under 1700-talets senare del inrymdes sockenmagasinet i bodens övervåning. Där förvarades spannmål som lånades ut till bönderna vid behov och på bottenvåningen fanns fattigsäd. År 1763-64 omtalas en ny bod med loft. Eventuellt kan den ha ersatt kyrkoboden som skulle rivas 1758 för att ge plats för gravplatser för Gusums bruksfolk. De förnämare af Gusum hade enligt en uppgift 1734 sin gravplats närmare kyrkan. De fem rotarna hade gravplats på varsin del av kyrkogården. Enligt en uppgift hade socknens västra rote av ålder sitt gravställe väster om kyrkan. År 1707 skulle Nääs rote ha sitt gravställe nere vid kyrkoboden i sydöst. Denna typ av indelning av kyrkogårdar efter rotar, byar eller hemman kunde innebära att man vid t ex farsoter fick ha alltför täta begravningar på samma plats, om t ex en by drabbades speciellt hårt av farsoten. Detta var en av orsakerna till att linjebegravningar infördes på våra kyrkogårdar från slutet av 1700-talet. Redan 1779 infördes linjebegravningar i Ringarum. Systemet innebar att begravningarna skedde i en linje varefter dödsfallen inträffade. På det sättet behövde man inte riskera att gräva om tidigare gravar förrän en passande tid hade gått. Från början var inte linjebegravningar en begravningsform i första hand för dem som inte kunde eller ville bekosta egen gravplats eller senare en familjegrav. Man bestämde i Ringarum att linjegravarna skulle börja i nordöst utmed östra ringmuren och gå söderut. Nästa rad skulle gå norrut o s v. Rotarnas särskilda gravställen togs nu bort. År 1814 utvidgades kyrkogården åt söder och på 1830-talet omsattes och reparerades kyrkogårdsmuren under prosten P A Stenkulas tid. Han lät även plantera aspar och en allé av lönnar utmed vägen från söder, som leder upp till kyrkan. Den stora gången söder om kyrkan togs upp, och även andra sandgångar. På västra sidan förlades en port i kyrkogårdsmuren mitt för kyrktornet. Eventuellt användes den äldre västra porten som likport. År 1863 indelades kyrkogården i linjegravplatser och familjegravplatser och en karta upprättades av lantmätaren G Jonzon. Det är eventuellt nu som linjebegravningar övergår från att vara för alla till att enbart vara för dem som inte kan eller vill betala för en mer påkostad familjegrav. Nordöst om kyrkan skulle det finnas platser för prästerna. Det är rent allmänt vanligt att prästerna hade sin gravplats nära kyrkan. Det framgår av en gravbok från 1920-talet att linjegravarna låg i delar av det sydöstra kvarteret och även norr om kyrkan. Där gravkapellet står idag fanns kyrkogårdens sydliga ingång och 1869 uppfördes här en källare för ålderdomshemmets behov. Ovanpå källaren byggdes bårhuset eller begravningskapellet 1871 och det utvidgades åt både öster och väster 1931. Åren 1871- 75 företogs en del större arbeten på kyrkogården. En liten utvidgning gjordes i sydöst och öster, ringmuren lades om, hagtornshäck planterades, träden norr om kyrkan höggs ned och nya grindar gjordes. År 1881 höggs 11 aspar ned och i stället planterades lindar. År 1917 invigdes ytterligare en utvidgning av kyrkogården, denna gång åt norr. Det innebar att delar av skolträdgården förvandlades till kyrkogård. Ett flygfoto från 1950- talet visar att kyrkogården söder om kyrkan är grusad och att de flesta gravplatserna omgärdas av häckar. Norr om kyrkan är det grusade partier utmed ytterkanterna och gräs med rygghäckar i kvarterens mitt. Den utvidgade delen har i stort det utseende med gångar och rygghäckar som den har idag. Runt den äldre kyrkogården finns en tät trädkrans. Kyrkogården har tidigare även använts av befolkningen i nuvarande Valdemarsviks församling och boende i Gusum. Gusum är ingen egen socken utan hör till Ringarums socken. Egen begravningsplats fick man på 1870-talet. Den nya kyrkogården invigdes av biskop Ysander 1953.Län: Östergötland, Kommun: Valdemarsvikhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004199http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004199http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004199RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23