21300000004151http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000004151Bebyggelse - anläggningÖdeshög kn, ÖDESHÖG 15:1 ÖDESHÖGS KYRKAÖDESHÖGS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - ÖDESHÖG BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2106, 1900: 2522, 1995: 3143 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen på högsta punkten i Ödeshögs samhälle. Intill kyrkan återfinns församlingshem och pastorsexpedition. Strax norrut finns en begravningsplats med gravkapell. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus och ett smalare kor, avdelat i två rum, samt en halvrund utbyggnad i väster, som nu i sin bottenvåning rymmer sakristian. Kyrkan uppfördes som östtornskyrka, sannolikt under 1100-talet. Av denna kyrka kvarstår endast koret och det därpå ridande tornet. Koret har ursprungligen avslutats med absid i öster. Under 1200-talet senare del förlängdes koret i öster och gavs en rak avslutning. Vid en ombyggnad under medeltidens senare hälft vidgades långhuset i norr och söder och den gamla västgaveln påbyggdes. Samtidigt försågs kyrkan med fyra slagna valv, vilka vilade på en pelare mitt i långhuset. Enligt avbildning av Brenner hade medeltidskyrkan även sakristia på korets norra sida och vapenhus framför långhusportalen i söder, likaså murade. Per Brahe och hans gemål Beata de la Gardie skänkte medel till den reparation av kyrkan som skedde 1664, då bl.a. västgaveln murades om samt valven och pelaren togs ned. 1697 utvidgades sakristian. En förlängning av kyrkan västerut skedde 1777-1781. Vid en ombyggnad 1889 efter Ferdinand Bobergs ritningar påbyggdes tornet, altaret förlades i väster, där ett halvrunt korutsprång utbyggdes. Kyrkorummets nuvarande disposition, där det ursprungliga koret åter fått sin funktion som altarrum, härrör från arkitekt Erik Lundbergs restaurering 1959-60. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Såväl exteriör som interiör präglas av de två genomgripande restaureringar som företogs 1889 och 1959, under arkitekterna Ferdinand Bobergs respektive Erik Lundbergs ledning. Boberg genomförde en del radikala åtgärder. Han vände kyrkorummet genom att placera koret i väster och använda den ursprungliga kordelen som vapenhus, kyrkorummets innertak byttes mot ett panelat tredingstak med synlig takstol. Det ursprungliga koret, vilket nås genom en smal triumfbåge, täcks av tunnvalv. Exteriören fick rött tegel i de rundbågiga dörr- och fönsteromfattningarna och västrundeln försågs med en dekorativ rundbågsfris ett stycke nedanför takfoten. För övrigt är fasaderna vitputsade. De flacka valmtaken är klädda med koppar. Tornet har små sidogavlar med urtavlor och kröns av en hög, spetsig pyramidhuv. Vid Erik Lundbergs restaurering 1959 vändes kyrkan igen och det gamla östkoret återfick sin roll. Fragment av figurativa kalkmålningar från 1400-talet framtogs vid samma tillfälle. Långhusets väggar är vitputsade. I det senmedeltida koret finns Olof Wiströms altaruppsats från 1703. Schiörlin-orgeln från 1804 ersattes med en ny 1890. Den fyrkantiga predikstolen är från 1796. Vid arkitekt Lennart Arfwidssons restaurering 1990 inrättades ett samlingsrum under orgelläktaren, med öppningsbart glasparti mot kyrkorummet. Bänkinredningen är öppen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten är ritad av Ove Leijonhufvud vid Libraria och tillverkad 1942. En evangelistbild från den tidigare predikstolen, utförd av Johan Werner d.y. 1672, hänger i koret. Den gamla altartavlan, målad av Gustaf Adolf Engman 1857, hänger på norra långhusväggen. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården har vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Redan på en geometrisk ägomätningskarta från 1639 markeras kyrkogårdens omgärdning tydligt. Kyrkogården ligger runt den centralt placerade kyrkobyggnaden som redovisas med torn i väster. Nordväst om kyrkan och kyrkogården markeras ett område som klockarens mark, det är idag på det området som stora delar av dagens kyrkogård breder ut sig. Området redovisas också som kyrkogård redan på häradsekonomiska kartan från 1868-1877, på häradsekonomiska kartan redovisas även en trädkrans. Kyrkogården har delvis lagts om under 1930- och 1960-talet. På ett flygfotografi från 1935 syns kyrkogården från sydväst. Kyrkogården är tillsynes gräsbelagd men har en mängd grusbelagda gravvårdar. Dagens kvarter C är näst intill helt belagd med omgärdade grusbelagda gravvårdar. Dagens kvarter B har inte lika många omgärdade gravvårdar, antagligen är det området för de s k allmänna linjerna. Ytterligare ett flygfotografi från 1962 visar kyrkogården från sydöst. Nu finns det inte omgärdade gravvårdar i samma utsträckning som på tidigare fotografi. I kyrkogårdens olika delar har även grusbelagda gångar anlagts i nordöstlig/sydvästlig riktning i större utsträckning än tidigare. Beslutet för att den nya kyrkogården skulle byggas togs 1923, men det dröjde fram till den 14 januari 1928 innan den första gravsättningen genomfördes. Kyrkogården anlades på grund utav att den gamla vid kyrkan var fullbelagd. Då gjordes inte mer än de nödvändigaste planeringarna utav kyrkogården. Sedan genomfördes en omläggning utav den gamla kyrkogården och den nya började förfalla. Under början av 1950-talet började återigen den gamla kyrkogården att bli fullbelagd och 1953 genomförs en nyplanering av den nya kyrkogården. 1961 anläggs urnlunden, kvarter CU.Län: Östergötland, Kommun: Ödeshöghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000004151http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000004151http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000004151RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23