21300000003486http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000003486Bebyggelse - anläggningVästervik kn, HJORTEDS KYRKA 1:1 M.FL. HJORTEDS KYRKAHJORTEDS KYRKAHISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA - FÖRSAMLING 1995 - HJORTED BEFOLKNINGSTAL - 1805: 2284, 1900: 3959, 1995: 1618 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger på sjön Hjortens norra strand i utkanten av samhället. Läget är högt från sjösidan och utblicken vid. Till kyrkomiljön hör en skola av senare datum, ett äldre skolhus samt ålderdomshem. Prästgården ligger något avsides och lägre, ca 200 m väster om kyrkan. Hjorted ligger mellan Västervik och Hultsfred. RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida träkyrka, troligen uppförd i stavteknik under äldre medeltid. Enligt skrivelse från 1751 bestod väggarna av stående ekvirke på syll. En schematisk teckning av J.H. Rhezelius från 1634 visar kyrkan med rektangulärt långhus och smalare rakslutet kor. Kyrkan hade då också i söder ett vapenhus och i väster ett spånklätt torn, bägge av okänd ålder. Kyrkorummet pryddes med figurativa målningar i två etapper under 1700-talet, dels omkirng 1700, då kyrkan enligt räkenskaperna målades av Rikard Ekevall och Nils Kåre från Eksjö, dels 1731-34 då koret målades av mäster Anders Wikström från Söderköping. Riven i samband med att en ny kyrka uppfördes något längre i norr. I den nya kyrkans vapenhus, sakristia och under läktaren finns delar av de bemålade tak som tillhört träkyrkan. DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan, även kallad Sofia Magdalena, uppfördes 1775-78. Ritningarna var sannolikt lokalt utförda, byggmästare var Måns Månsson och Petter Andersson. Planen är rektangulär med ett tresidigt avslutat korparti, likaså tresidigt avslutad sakristia i norr samt torn i väster. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Välbevarad, tidstypisk exteriör. Murarna är utvändigt spritputsade med slätputsade omfattningar och hörnlister. Vid utvändig restaurering 1956, under ledning av byggnadsingenjör Einar Persson, erhöll murarna en enhetlig färgsättning i vitt (spritputsens tidigare något mörkare ton var troligen inte ursprunglig). Ett svagt brutet sadeltak täcker långhuset, valmat över den tresidiga östmuren. Västtornet kröns av en klockformad huv med mångkantig lanternin. Långhustaket täcks sedan 1986 av ett plastbelagt galvaniserat plåttak. Tornhuven har spåntäckning. Ingång i väster via tornets bottenvåning samt direkt till korpartiet i söder. Kyrkorummet har putsade innerväggar samt trätunnvalv. Interiören förändrades vid restaurering 1901, efter förslag av arkitekt Thor Thorén. Innertaket kläddes då med pärlspont och väggarna målades med en gulskär ton och pryddes med bruna lister och bibelspråk. Den nuvarande, ljusa färgsättningen har tillkommit i etapper 1930 och 1965, vid det senare tillfället efter förslag av Johannes Dahls arkitektfirma. Altaruppställning och predikstol är utförda av Jonas Berggren 1778. Den ursprungliga altartavlan, även denna troligen utförd av Berggren, ersattes 1893 med den nuvarande av Elias Erdtman. Kring predikstolen fanns ursprungligen målade draperier, vilka avlägsnades 1901. Öppen bänkinredning från 1901, utglesad 1965. Orgelfasad från 1778 utförd av Lars Strömblad. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten i öländsk kalksten skänktes 1661 till den gamla kyrkan. I vapenhuset står fragment av den medeltida dopfunten. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000. HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Efter trettio års förberedelser uppfördes den nya stenkyrkan 1775-78 av stiftsmurmästaren Måns Månsson och stiftsbyggmästaren Petter Andersson från Linköping, sannolikt efter lokala ritningar. Kyrkan ersatte en medeltida stavkyrka, som låg strax söder om den nya kyrkan. Kyrkan invigdes den 8 oktober 1780. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, torn i väster och mot norr utbyggd, tresidigt avslutad sakristia. Huvudingång genom tornet. Sydingång förlagd till långhusets östra del, nordingång i den västra delen. Separat ingång till sakristian. Uppförd av gråsten, spritputsad och avfärgad i vitt. Släta omfattningar och hörnlister. Taket täckt med plastbelagd galvaniserad stålplåt, på torntaket spån. EXTERIÖR - En tidstypisk kyrka från det första decenniet av den gustavianska perioden, då symmetrin ännu inte var ovillkorlig. Detta märks tydligast på portalernas placering och att de inte markerats speciellt med yttre omfattningar. Exteriören är väl bevarad och överensstämmer i princip med den sannolikt av byggmästaren upprättade ritningen i kyrkans arkiv. Lanterninen är dock mångkantig istället för fyrkantig. INTERIÖR - Interiören delvis förändrad i och med 1901 års renovering, då taket pärlspontades, den i fyra kvarter indelade slutna bänkinredningen utbyttes mot en öppen bänkinredning med nygotiska gavlar i två kvarter och läktaren ändrade form. Altaruppställningen och predikstolen är utförda av Jonas Berggren 1978. Även den ursprungliga altartavlan var sannolikt målad av Berggren. Den nuvarande altartavlan, "Kristus i örtagården", är utförd av Elias Erdtman 1893. Orgelfasaden, från 1778, är utförd av Lars Strömblad. I vapenhuset, sakristian och under läktaren finns målade tak, som tillhört den äldre kyrkan. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993 Kyrkogårdens historik Hjorteds äldsta kyrka ska ha stått söder om den befintliga kyrkan. Det innebär att den måste varit belägen i vad som idag är norra delen av kvarter C och A. I en dunge med äldre lindar i kvarter A finns en stenhäll som ska ha tillhört den gamla kyrkan. Hur Hjorteds medeltida kyrkogård såg ut vet vi inte idag. På kyrkogården finns dock flera äldre vårdar från 1700- och 1800-talen bevarade vilka berättar en del om kyrkogårdens historia. Norr om kyrkan ligger en kalkstenshäll från 1736. Väster om hällen finns en smidesvård från 1782. Den är försedd med en emaljplatta som berättar att vården restes över en man som hette Axel Gillis från Falsterbo bruk född 1697 och död 85 år gammal. Det var troligen vallonska arbetare som kom till de svenska järnbruken under 1700-talet som förde traditionen att smida gravvårdar med sig. De blev en vanligt förekommande typ av gravvårdar, framförallt i anslutning till järnbruken, i slutet av 1700-talet. Axel Gillis vård är inte den enda smidesvården som finns på kyrkogården. Framför tornet i väster är 19 smidesvårdar uppställda. En av dessa, som står ensam på en gräsmatta norr om bårhuset, ska enligt traditionen stå på sin ursprungsplats. Smidesvårdar ska ha tillverkats i socknen så sent som vid sekelskiftet 1900. Tre av smidesvårdarna är försedda med emaljplattor vilka berättar att vårdarna restes över människor från Ankarsums bruk i slutet av 1800-talet. När den nya kyrkan byggdes 1780 krävdes också en förändring av kyrkogårdens utformning. På en översiktsplan över kyrkogården från 1991 har man ritat in gränser för en äldre kyrkogård. Denna omfatta kvarter A och C samt de östra delarna av kvarter D och en mindre del av kvarter B. Kyrkogården har en rektangulär utformning med avhuggna hörn i sydväst och sydöst. Närmast väster om kvarteren A, B och C ligger kvarteren D och E. Studerar man dateringen av de gravar som står i kvarter D och E tyder de på att områdena tagits i bruk under andra halvan av 1800-talet. År 1921 utfördes en utvidgning av kyrkogården i väster vilket innebär att kvarter F, G, I och J tillkom. Eftersom marken sluttar kraftigt fyllde man ut och byggde terrasser. I socknen höll man vid den här tiden kvar vid traditionen att orientera gravarna mot öster. Med de terrängförhållanden som rådde på kyrkogården innebar det att de döda kom att placeras med huvudet nedåt. Uppgifter om hur Hjorteds kyrkogård såg ut vid den här tiden har lämnats av arkitekt Erik Fant. Enligt Fant var kyrkogården vid den här tiden omgiven av ett järnstaket. Staketet var dock i dåligt skick och församlingen uppmanades att plantera en granhäck framför för att dölja det. Om detta gjordes är inte känt. Erik Fants omdöme om kyrkogården är inte nådigt: Ganska ovårdad, har en stor rikedom av gravvårdar, nästan alla från senare tider och av tråkig sort. Undantag däremot bilda en del av smidesjärn, utförda av smeder från Ankarsrums närbelägna bruk. År 1930 besöktes kyrkogården av Manne Hofrén. Han fotograferade då kvarter C som rymde en stor mängd trävårdar. Trävårdarna var ordnade i rader. De flesta vårdarna var i form av kors och flera av dem försökte efterlikna gjutjärnskorsens utformning. Enstaka är vitmålade. Majoriteten var försedda med en emaljtalvla och flera hade också stjärnformade dekorationer i emalj. Hofrén besökte kyrkogården på nytt 1947 och då hade grusgångar anlagts mellan raderna av trävårdar. Området har troligen varit kyrkogårdens linjegravsområde. Hjorteds kyrka har fotograferats vid flera tillfällen i början av 1900-talet och dessa bilder finns bevarade i Berners samling. Bilderna visar delar av kyrkogården och det är därför svårt att få en uppfattning om helheten. En bättre överblick ger flygfoton från 1950. Av dessa fotografier att döma har kvarter A, B, D och E varit köpegravsområden medan kvarter C har rymt köpegravar som varit placerade i ytterkanterna i norr och öster. I övrigt har kvarteret brukats som linjegravsområde. Samma ordning kan man se i kvarteren F och G som förefaller ha rymt linjegravar i kvarterens centrum och köpegravar i ytterkanterna. Det var vanligt att man placerad linjegravar i kvarterets inre med köpegravar i en ram omkring. På bilden ser man också hur kyrkogården utvidgades 1949. Diskussionen om en utvidgning av kyrkogården Inleddes på 1940-talet. Efter en lång debatt där vägverket och hälsovårdsnämnden haft synpunkter tas beslut om en utvidgning i söder. På ett flygfoto från 1950 ser man att det nyanlagda kvarter H redan har tagits i bruk. Bilden visar att de höga tujor som idag står i rygghäckarna i kvarterets västra del redan har planterats. Bilden visar att de flesta kvarteren på kyrkogården har rymt prydligt omgärdade grusgravar. I kvarter C står fortfarande ett stort antal trävårdar även om man nu kan ana att det finns luckor i raderna. Däremot är de grusgångar som fanns i kvarter C 1947 borta. I slutet av 1960-talet påbörjdes en ny diskussion om en utvidgning av kyrkogården. År 1976 får man tillstånd till en utvidgning i väster och 1979 sker den första gravsättningen i området som utgör kvarteren K, L, M, N, O och P. Under 1960-talet började man ersätta gravplatsernas grus med gräs. Den största sammanhängande insåningen av grusgravar, 128 stycken, gjordes efter att man fått länsstyrelsens tillstånd 1984. De häckar som omgärdat gravplatserna togs bort och nya rygghäckar planterades. En minneslund anlades 1991 på sydsidan av en kulle i kyrkogårdens sydvästra hörn. På norra sida av samma kulle anlades 2002 en asklund.Län: Kalmar, Kommun: Västervikhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000003486http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000003486http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000003486RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23