21300000003132http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000003132Bebyggelse - anläggningSkellefteå kn, KYRKAN 1 SANKT OLOVS KYRKASANKT OLOVS KYRKAHISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET -Skellefteå bildade egen stadsförsamling 1913. Från 1873 och fram till 1927, då S:t Olovs kyrka stod färdig, hölls gudstjänster i ett bönhus. S:t Olovs kyrka byggdes i stadens centrala del och står på en kyrkogård omgiven av en mur i natursten med stiglucka i kvadersten. Kyrkan uppfördes 1925-27 efter ritningar av Knut Nordenskjöld och Gustaf Adolf Falk. Murarna är av natursten och tegel, putsat i grått. De formar en treskeppig hallkyrka med korta, breda och låga korsarmar nära det rakavslutade koret i öster, smalare än långhuset, en vidbyggd, snedställd sakristia intill korets nordmur och ett sidoställt klocktorn vid västra delen av långhusets sydmur. Tornets bottenplan används som samlingssal. Kyrkans västparti med huvudingång fungerar som vapenhus. Portalen har fyra höga skulpturer, utförda av Carl Fagerberg. Korsarmarnas gavlar är rikt profilerade. Kyrkans branta sadeltak är klätt med koppar. Tornhuven med lanternin har drag av barock. Interiören är vitputsad med marmorerade pelare, som bär upp mittskeppets kryssvalv. Koret täcks av ett stjärnvalv. Predikstolen och en stor del av inredningen i övrigt har barockiserande drag. Altaruppsatsen är ett verk av Gunnar Torhamn. Triumfkrucifixet är utfört av Fagerberg, som huggit portalskulpturerna. De två glasmålningarna i norra korsarmen, som används till dopkapell, insattes 1969 av Georg Rudner som ledde arbetet med vissa förändringar av kyrkan. En restaurering utfördes 1975 under ledning av Bo Tjernström. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1993-1999 Skellefteå stadsförsamling bildades 1913, genom utbrytning från landsförsamlingen. Efter långvariga meningsskiljaktigheter mellan staden och landsbygden i olika frågor innebar församlingsdelningen en slutgiltig och av stadsborna länge eftersträvad självständighet. Vid 1900-talets början var Skellefteå en liten men mycket expansiv stad, med en kraftigt stigande befolkningskurva. Tomterna i den gamla rutnätsplanen från stadens grundande 1845 började ta slut och stadsplanearkitekten Per Olof Hallman anlitades för att utarbeta en stadsplan för området längre österut. Planen var tydligt präglad av trädgårdsstadens idéer med oregelbundna kvartersformer och gator som gav omväxlande stadsbild, platsbildningar och monumentalt placerade offentliga byggnader. Planen fullföljdes och fastställdes 1920. Monumentala fondbyggnader placerades både i Kanalgatans och i Nygatans förlängningar Kanalskolan respektive kyrkan. Stads-församlingens namnbyte till Sankt Olovs församling genomfördes först 1961, i samband med att Skelleftehamn blev en egen församling. Den kyrkan kallades redan Sankt Örjans kyrka och i analogi med det valdes helgonnamnet Sankt Olov för att benämna stadsförsamlingen och dess kyrka. Det var också ett sätt att undvika samman-blandningar mellan Skellefteås olika kyrkor.Län: Västerbotten, Kommun: Skellefteåhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000003132http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000003132http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000003132RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23