21300000003087http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000003087Bebyggelse - anläggningUppsala kn, DALBY 18:1 DALBY KYRKADALBY KYRKADalby kyrka är vackert belägen på en udde i sjön Ekoln söder om Uppsala. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett smalare kor i öster och vidbyggd sakristia i norr. De vitputsade murarna är av natursten förutom koret som är av tegel och de står under ett sadeltak belagt med skiffer i vitt och grått som bildar ett effektfullt mönster. Taknocken pryds av två takryttare i tegel med kopparklädda spiror. Huvudingången är förlagd till sydmuren där även en medeltida korportal är bevarad. Ett vapenhus, kanske senmedeltida, har stått utanför huvudingången. De äldsta partierna är från 1200-talet och då byggdes här en kyrka med ett kor, smalare än långhuset. Av denna äldsta kyrka kvarstår norra och södra långhusmurarna i väster fram till sakristian. Någon gång under folkungatiden, 1250-1350, utvidgades kyrkan åtminstone mot söder och öster. Nuvarande västgaveln är senare. Det gamla östpartiet revs, och ett nytt kor uppfördes i samma bredd som långhuset. Samtidigt torde korportalen ha byggts och sannolikt även den nuvarande ingången i långhusets sydvästra del, fast åtminstone denna portal utvidgats senare. Samtidigt med koret torde sakristian ha byggts och i dess ena vägg är en runsten inmurad. På 1400 talet erhöll kyrkorummet tegelvalv som mot slutet av seklet dekorerades med kalkmålningar. De tillskrivs Albertus Pictor och hans verkstad. År 1659 vidtog baron Knut Posse på det närbelägna godset Hammarskog omfattande byggnadsåtgärder. Posse var kyrkans patronus. Nu tillkom det nuvarande, stjärnvälvda koret som även fungerade som ett gravkor åt ätten Posse. Under golvet byggdes en gravkammare. Alla kalkmålningar överputsades. Den fasta inredningen utbyttes. Under 1700-talet förstorades fönstren. År 1845 skedde genomgripande förändringar. Långhuset gjordes mindre och nuvarande västgaveln byggdes. Valven i långhuset revs och ersattes av ett tunnvalv i trä. Vid en renovering 1901-02 fick kyrkan en prägel både exteriört och interiört av nationalromantik. Vapenhuset revs. Fasaderna erhöll dekorativputsornam entik. Takryttarna och skiffertaket tillkom. Den fasta inredningen omm ålades liksom taket i ljust grönblått, väggarna smyckades med schablonmönster, bänkarna ändrades. 1958 återfick kyrkans interiör något av 1600-talets utseende genom att färgsättningen ändrades och väggarna åter vitkalkades. Några medeltida kalkmålningar framtogs dock. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996-1999 Dalby kyrkas historia har kantats av problem med stabiliteten i murverken och har genomgått upprepade ombyggnader, reparationer och medföljande omgestaltningar. De mest genomgripande har gjorts 1659, 1846, 1902 och 1959. Kyrkans äldsta parti är långhusets norra vägg som härstammar från den ursprungliga kyrkans, sannolikt uppförd på 1200-talet. Interiört syns en tydlig gräns mot senare murverk. På 1300-talet breddades och förlängdes kyrkan och tillkom nuvarande sakristia. 1659 lät Knut Posse på Hammarskog bekosta tillbyggnaden av det nuvarande koret i öster. Under koret finns det Posseska gravvalvet murat i gråsten. Posse bekostade även ett stort antal nya inventarier i kyrkan. På 1810-talet förstorades fönstren och fick sin nuvarande form. År 1842 befanns kyrkan vara i mycket dåligt skick och man beslöt att riva den och slå ihop församlingen med Västeråkers. Så skedde dock inte och omkring 1845 företogs istället om genomgripande renovering. Västra gaveln togs ned och ersattes med nya murar. Vapenhuset byggdes på med ytterligare en våning för att få ett rum för kommunala sammanträden. Interiört revs de senmedeltida tegelvalven i långhuset och ersattes med ett flackvalv av trä. Dessa åtgärder minskade dock byggnadskroppens stabilitet så mycket att den vid slutet av 1800-talet hade fått allvarliga sprickbildningar. 1901-1902 gjordes återigen en genomgripande omdaning i nationalromantisk stil, enligt ritningar av hovintendenten G Lindgren. Vapenhuset i två våningar revs och ersattes av ett förrum i långhuset. Över förrummet återfinns orgelläktaren. Taket lades om i sin helhet på nya takstolar och takryttarna tillkom. Fasaderna fick i huvudsak sin nuvarande utformning med spritputs, vissa källor säger dock att blinderingarna kring porten i södra väggen tillkom först 1910. Efter 1902 var fasaderna avfärgade i en mörkt röd kulör som dock 1959 ersattes av nuvarande mycket ljust gråvita. 1959 års renovering innebar relativt små förändringar exteriört. Dalby kyrkas historia har kantats av problem med stabiliteten i murverken och har genomgått upprepade ombyggnader, reparationer och medföljande omgestaltningar. De mest genomgripande har gjorts 1659, 1846, 1902 och 1959. Kyrkans äldsta parti är långhusets norra vägg som härstammar från den ursprungliga kyrkans, sannolikt uppförd på 1200-talet. Interiört syns en tydlig gräns mot senare murverk. På 1300-talet breddades och förlängdes kyrkan och tillkom nuvarande sakristia. 1659 lät Knut Posse på Hammarskog bekosta tillbyggnaden av det nuvarande koret i öster. Under koret finns det Posseska gravvalvet murat i gråsten. Posse bekostade även ett stort antal nya inventarier i kyrkan. På 1810-talet förstorades fönstren och fick sin nuvarande form. År 1842 befanns kyrkan vara i mycket dåligt skick och man beslöt att riva den och slå ihop församlingen med Västeråkers. Så skedde dock inte och omkring 1845 företogs istället om genomgripande renovering. Västra gaveln togs ned och ersattes med nya murar. Vapenhuset byggdes på med ytterligare en våning för att få ett rum för kommunala sammanträden. Interiört revs de senmedeltida tegelvalven i långhuset och ersattes med ett flackvalv av trä. Dessa åtgärder minskade dock byggnadskroppens stabilitet så mycket att den vid slutet av 1800-talet hade fått allvarliga sprickbildningar. 1901-1902 gjordes återigen en genomgripande omdaning i nationalromantisk stil, enligt ritningar av hovintendenten G Lindgren. Vapenhuset i två våningar revs och ersattes av ett förrum i långhuset. Över förrummet återfinns orgelläktaren. Taket lades om i sin helhet på nya takstolar och takryttarna tillkom. Fasaderna fick i huvudsak sin nuvarande utformning med spritputs, vissa källor säger dock att blinderingarna kring porten i södra väggen tillkom först 1910. Efter 1902 var fasaderna avfärgade i en mörkt röd kulör som dock 1959 ersattes av nuvarande mycket ljust gråvita. 1959 års renovering innebar relativt små förändringar exteriört.Län: Uppsala, Kommun: Uppsalahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000003087http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000003087http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000003087RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23