21300000002986http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002986Bebyggelse - anläggningMörbylånga kn, KASTLÖSA KYRKA 1:1 KASTLÖSA KYRKAKASTLÖSA KYRKAHISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Kastlösa kyrka, vid östra landborgen, består av ett i tre skepp indelat rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Tanken var att den medeltida klövsadelskyrkans västtorn skulle ingå i den nya kyrkan. Tornet dömdes emellertid ut som alltför oformligt och svagt, varför en helt ny kyrka kom att uppföras norr om den gamla. 1855 stod den färdig, byggd av Peter Isberg fritt efter Hawermans ritningar, De vitputsade murarna täcks av sadeltak; tornet kröns av en lanternin med en kort spira. Ingång i väster leder in i kyrkorummet. Den ursprungliga portalen i söder förvandlades vid renoveringen 1953-54 till ett fönster. Renoveringen satte störst spår i kyrkans inre som omformades på ett enhetligt sätt. De tre fönster som lyste upp östväggen sattes igen och ersattes av en stor, dominerande fresk av Waldemar Lorentzon; kyrkorummet täcktes av ett plant tak med synliga bjälkar, och med kalkstenskolonner delades det in i tre skepp. Samtida är även bänkinredning, läktare och predikstol. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Byggd 1855 fem år efter beslut om nybyggnad, av byggmästaren Peter Isberg fritt efter målningar av Johan Adolf Hawerman. Enligt beslutet skulle delar av den medeltida klövsadelkyrkans västtorn ingå, med Hawerman ansåg tornet alltför oformligt och svagt, varför en helt ny kyrka kom att uppföras norr om den gamla. Invigningen förrättades 23 juli 1856 av kontraktsprosten Erik Gustaf Brunér. PLAN OCH MATERIAL - Ursprungligen en rymlig salkyrka med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Långhuset är dock sedan 1953-54 indelat i tre skepp. Ursprungligen ingång genom tornportal samt mittportal på sydsidan. Separat ingång till sakristian från väster. Slammade kalkstensmurar, som är avfärgade i vitt. Tornets gesims av oputsad röd kalksten, kyrkans taklist av grå kalksten. Tegeltak, torntaket och lanterninen kopparklädda. EXTERIÖR - Exteriören följde ursprungligen 1854 års ritning utan någon större avvikelse. Den kraftiga kransgesimsen på tornet är typisk för Isberg. 1953-54 års renovering innebar att den södra mittportalen med omfattning ersattes med ett fönster likt de övriga. Innersmygarna till korets trefönstergrupp igenmurades och fönstren är numera endast synliga som nischer i exteriören. De ursprungliga hörnpilastrarna, som fortsatte upp övar taklisten och var avslutade med gavlar, togs bort 1953. INTERIÖR - Interiören är kraftigt förändrad i och med 1950-talets renovering, då salskyrkan omvandlades till en treskeppig hallkyrka med kalkstenskolonner och plant tak med synliga bjälkar. Mittskeppet domineras av den stora frescomålningen på korväggen, "Den återvändande Kristus", utförd av Waldemar Lorentzon och hans medhjälpare konstnären Hans Fagerström och stuckatören Stig Kling. Från samma renovering härstammar stenaltaret, altarringen och predikstolen av kalksten, den senare dekorerad med huggna reliefer med evangelistsymboler av stenhuggaren Erik Johansson, Ölands Sandvik. Även läktaren samt läktarunderbyggnaden är från 1953. Orgelfasaden förmodligen från 1881 men utökad 1936. Ursprungligen dominerades östväggen av korväggens höga trefönstergrupp omgiven av pilastrar. Ett krucifix från 1748 ur Anders Dahlström d ä:s altarupppsats, flankerat av Moses och Johannes Döparen från samma uppsats utgjorde altarprydnad. Predikstolen, troligen utförd av Olof Jacobsson, Mortorp, var försedd med uppgång från sakristian. Bänkinredningen var sluten med avfasade hörn mot koret. Rak läktarbarriär med utbuktande mittparti och läktartrappor inne i kyrkorummet. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogårdens historik En kyrkogård bör ha funnits i och med att den första kyrkan uppfördes på platsen. Men hur den sett ut vet vi inte. Om kyrkogården, dess läge och storlek, finns inga kända uppgifter före år 1625. Den var då inhägnad med stenmur och hade tre portluckor med stenvalv över. Mot prästgården fanns däremot ingen mur, utan en del av prästgårdsbyggnaderna fick tjänstgöra som hägnad. Under medeltiden och i undantagsfall även senare begravde man de döda, som hade råd, i kyrkan. Vid sitt besök i socknen år 1634 fann Rhezelius på kyrkogården vid västra kyrkogaveln en mäktig gravsten, som han avbildade och om vilken han skriver: Dätta är en ophögd graf, mäckta kostwärdh. Dhe seija att dät är en Knape graf de Dalbij, och heeta ännu dhe i dhän byn knapar, och hafwa så hett, man efter man af g. Ålder. I samma kyrkiegård äre 3 sådane grafwar. Denna gravhäll av kalksten finnes ännu i behåll och är uppställd i kyrkans vapenhus. Rhezelius avbildade även en annan liknande gravhäll, som fanns på kyrkogården, och har under teckningen skrivit: Denna stenkista ellr graaf hafwer hört Olof Nilssson til i stor gården Kastlösa. 3 sådana är på K gården förutom denne, 2 wid söd. Dörren, och en wid öster hörnet om K. Den ligger dock inte kvar på kyrkogården. Vid tiden för Rhezelius besök torde emellertid på kyrkogården funnit även de dåtida Västerstadarnas familjegrav med gravsten. Denna finns ännu i behåll och har återbördats till kyrkogården efter att en tid varit använd som trappflisa i en gård. Rhezelius avbildade även en runsten, vilken han fann lagd över en källa nedanför prästgården. Den hade tidigare varit uppställd inne i kyrkan. Från slutet av 1700-talet finnes ytterst få upplysningar om kyrkogården. Höstslåttern från den ingick i kyrkväktarens löneförmåner. Den var vidare lekplats för barn, och prästfrun brukade där hänga sin tvätt till torkning. På 1790-talet planterades träd utmed kyrkogårdsmuren runt hela området. Från 1805 finns en anteckning om ett byggnadsärende. Man beslöt då att uppföra en ny materialbod i nordöstra hörnet av kyrkogården, 21 alnar lång, 10 bred och 5 hög samt täckt med torv. Fotografier troligen från 1880-talet visar kyrkogården från söder. Där kan man se att enstaka gravplatser omgärdades av staket och att på flertalet av gravarna fanns det kullar av murgröna. År 1887 försåldes äldre träd från kyrkogården. Kantor Andersson var en stor planteringsentusiast och tyckte inte om kyrkogårdens kalhet, varför han föreslog att länsgartnern August Ericsson i Kalmar skulle få i uppdrag att utarbeta ett förslag till lämpliga åtgärder för kyrkogårdens förskönande. Beslut fattades 1887, och två år senare verkställdes planteringsarbetet. Kyrkogården tillfördes genom kantor Anderssons initiativ betydande skönhetsvärden genom väl genomtänkta planteringsarbeten men har under senare tid blivit åtskilligt vandaliserad, vilket antagligen skett av rent oförstånd skriver Gunnar Wirsell i boken om Kastlösa socken som utkom 1952. År 1926 beskrivs Kastlösa kyrkogård så här med lummiga planteringar prydd och ovanligt välskött kyrkogård I slutet av 1950-talet genomgick kyrkogården en översyn. De häckar av buxbom som tidigare omgett gravplatserna togs bort, liksom de över gravkullarna tuktade murgrönorna. Samtidigt rättades gravvårdarna in i rader och vändes åt samma håll. En trädallé från södra grinden upp mot den tidigare ingången på kyrkans södra långsidan avlägsnades också. Sammantaget medförde förändringarna att kyrkogården fick den karaktär vi kan se idag. År 1982 grävde Billy Sjöström om grav 150 i kv D. Då uppmärksammades en hällkista i gravens södra sida. Kistan bestod av 0,2 m höga kalkstenshälla 1,1 m under nuvarande markyta. Kistan innehöll ett välbevarat skelett. Skelettet fick ligga kvar i kistan och grävdes igen. Församlingen fick tillstånd att anlägga en minneslund norr m kyrkan år 2000. Lunden skulle omges av höga buskar av tuja och ett stenkors skulle användas. Med anledning av schaktningsarbeten för ny avloppsledning, år 2002, utförde Kalmar läns museum en arkeologisk förundersökning. Avloppsledningen utgår från sakristian på kyrkans norra sida, längs norra långhusväggen, viker av framför tornet och ansluter till befintligt kommunalt avlopp utanför den nordvästra porten. Anledningen till undersökningen var att avloppsledningen går genom den medeltida kyrkogården. Tidigare har två medeltida gravar påträffats på kyrkans södra sida. Vid schaktningen påträffades rester efter en äldre mur mellan tornet och den nuvarande nordvästra porten. Muren som låg knappt 10 cm djupt, var drygt 40 cm bred och ca 40 cm hög. Den bestod av sten, kalkstensplattor och tegel, sammanfogat med kalkbruk. Omkring 6,5 m N om långhusets NV hörn och 2 m ut från väggen påträffades ett skelett på 70 cm djup. Synligt i schaktet var kraniet och bröstkorgen samt den ena handen som låg uppe vid huvudet. Skelettet låg i NV-SO med huvudet i NV. Ledningen lades under muren som inte kom till skada. Skelettet fick ligga kvar och ett nytt schakt togs upp intill. I kyrkogårdens nordöstra hörn fick församlingen tillstånd att 2005 anlägga en uppställningsplats för äldre gravvårdar. Den rektangulär yta avgränsas av kyrkogårdsmuren i norr och i söder av fyra gravhällar och stenram. Ytan grusas med samma typ som gångarna på kyrkogården. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Larsson, Lars-Olof, Växjö stift under 800 år, Karlskrona 1972 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Åberg, Göran, Sankt Sigfrids stift i historia och nutid, Växjö 1996 Ölands kyrkor förr och nu, Kalmar 1926 Svenska kyrkans hemsida: www.svenskakyrkan.se Muntliga uppgifter kyrkovaktmästare Jonas KarlssonLän: Kalmar, Kommun: Mörbylångahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002986http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002986http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002986RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23