21300000002969http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002969Bebyggelse - anläggningKalmar kn, ÅBY KYRKA 1:1 ÅBY KYRKAÅBY KYRKAHISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1774-78 av byggmästaren Niclas Hindric Berg på samma plats som den rivna medeltida stenkyrkan. Den nya kyrkan sydvägg löper i linje med den gamla. Slutgiltigt beslut om nybyggnad togs i maj 1764. Åby nuvarande kyrka återgår på en lokalt upprättad ritning, som dels byggde på ett till ÖIÄ insänt förslag, med Ryssby kyrka som förebild, och dels på en av Carl Fredric Adelcrantz upprättad ritning. Dessutom tillkom nya tillägg. Tornets ursprungliga utformning återgick helt på en lokal ritning. Dess nuvarande avslutning ritades av Albert Törnquist 1861. Kyrkan invigdes 18 juni 1776 av biskop Carl Gustaf Schröder. PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster med absid och torn i väster. Sakristian förlagd till nordsidan mitt emot sydsidans herrskapskor. Ingångar till kyrkorummet genom torn och mittportal på sydsidan. Separata ingångar till sakristian och Björnökoret (Mariakapellet), den forna "herrskapskuren" med gravkor under för släkten Ulfclou. Murarna är uppförda i sten, slätputsade och avfärgade i vitt. Sockeln putsad på nordsidan, på sydsidan kalkstenssockel. Ursprungligen var hela sockeln klädd med sandsten. Skiffertak från 1908, ursprungligen spåntak. EXTERIÖR - Avviker från nu existerande ritningar. De spetsbågiga portalerna och fönstren återgår dock på de av ÖIÄ upprättade ritningarna. Taket är brutet och försett med små takkupor med rundfönster. Kombinationen herrskapskor-gravkor är ej ovanlig bland de kyrkor, som ny- eller ombyggdes i Kalmartrakten under denna tidsperiod. Tornet är påbyggt 1863 och försett med en ny takavslutning. Portarna är sedan 1930-talet klädda med kopparplåt och fönstren något förstorade. INTERIÖR - Interiören är delvis något förändrad genom flera renoveringar, framför allt den som skedde 1932. Nuvarande altaruppställning är utförd av Nils Ramsnidare, inköpt till församlingen 1648 och kompletterad med en målning 1654. Den ersatte sannolikt redan 1908 kyrkans ursprungliga altaruppställning med altartavlan "Marie Bebådelse", förfärdigad 1792 av Jonas Berggren, som även här står som mästare till predikstolen från 1786. Enligt N I Löfgrens beskrivning från 1820-talet omgavs den ursprungliga altartavlan av vita pilastrar med förgyllda räfflor och över altartavlan fanns två keruber mot en ljusblå bakgrund och däröver lammet med boken med de sju inseglen. Under altartavlan skall ett bibelspråk, "Gud är uppenbar vorden i köttet", ha varit textat. På ömse sidor om altartavlan stod profilörer, representerande lag och evangelium, på brunmarmorerade piedestaler. Omkring den runda ljusöppningen i absidvalvet över altaruppställningen fanns slutligen då som nu en strålsol. Själva altartavlan finns bevarad och uppsatt på södra långväggen. Glasmålningarna i korfönsterna härstammar från 1932. Samma år uppsattes ett par korta smidesräcken, avslutade med obelisker, mellan kor och långhus. Bänkinredningen är delvis från byggnadstiden. Före 1829 var "herrskapskuren" öppen mot kyrkorummet. Orgelfasaden är från 1850. Ursprungligen övertogs en Wisteniusorgel, byggd 1749, till den nya kyrkan. Läktaren är omändrad i senare tid och en läktarunderbyggnad har tillkommit. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogårdens historik En kyrkogård bör ha anlagts i samband med att den första kyrkan upfördes på platsen. Hur den sett ut vet vi inte då inga spår är bevarade från medeltiden. Det tidigaste uppgiften från Åby kyrkogård är från slutet av 1500-talet. Då fanns det, 1590, två klockstaplar, vilket är ovanligt, vid Åby kyrka. I den mindre av dem, den östra, som var inklädd, hängde en enda klocka, medan det i den västra stapeln, som var öppen och mycket högre, hängde två klockor. År 1594 reparerades den ena stapeln. I ett äldre protokoll från 1610 upptas en kostnad för spåning av kyrkogårdsmuren. Den äldsta kända bilden av Åby medeltida kyrka är en teckning från 1634 utförd av J H Rhezelius. Kyrkan ser ut att omges av en stenmur med tak av spån vilket uppgiften från 1610 bevisar. På avbildningen ser vi murade, välvda portar, såkallade stigluckor, i öster och söder. I sydöstra hörnet låg en tiondelada från 1200-talets förra hälft, i liv med muren. År 1757 brann den västra klockstapeln ned efter ett åsknedslag. Tre år senare förelåg en ritning till en ny, inbyggd, emedan både biskopen och Henrik Ulfklou ansåg att stapeln på så sätt även skulle kunna användas som materialbod. Den uppfördes också så, trots församlingens protester. På klockstolen gjordes en trampanordning, för att man skulle spara klocklinor, men ingen tänkte på, hur förödande för hörseln det skulle bli för dem som ringde i klockorna genom att trampa på dem. Västra klockstapeln revs 1774, den östra 1775 och klockorna flyttades upp i kyrktornet. Enligt en uppgift i dödsboken från 1710 så begravdes de som avlidit i pesten på kyrkogården i pesten äro sakligen i herranom afsomnade 226 personer, alla som man hafer kunnat uppteckna hafer fått kyrkogårds och christerlig begrafning. För dem som avlidit i pesten 1711 finns ingen motsvarande uppgift om kyrkogårds och kristlig begravning. Det är säkert ingen slump eftersom regeringen senare ålade prästerskap och allmoge att icke låta någon som avlidit i pesten begravas i kyrkor eller på kyrkogården och många församlingar inrättade särskilda pestkyrkogårdar. Prästen fick inte heller bevista en begravning. Efter en tyst överenskommelse överträdde man snart regeringens befallning, så att de anhöriga kunde begrava sina döda i linjer på kyrkogården allteftersom prästen kunde förrätta jordfästning. Drygt 100 år, år 1746, efter Rhezelius avbildning, tecknade Frigelius av kyrkan från både nordost och söder. Även han återgav den lilla boden i det sydöstra hörnet som en del av kyrkogårdsmuren. Frigelius återgav stigluckan i söder men även en i öster. År 1840 fattades beslut om att ta bort träd på kyrkogården och år 1844 beslutade man att inga träd skulle få planteras på kyrkogården. Detta vidhölls även 1872. År 1858 beslutade man att ringmuren kring kyrkogården, speciellt på dess södra sida, mellan sockenmagasinet och prästgården skulle repareras. Den dåvarande tegeltäckningen motsvarade inte sitt syfte och man beslutade att ta bort och sälja den. Istället skulle man uppföra en jordvall av samma sort som den norr om kyrkan. Detta beslut var inte genomfört den 15 juni 1859. År 1873 var det åter aktuellt att ta bort tegelpannorna och istället föra på jord som skulle sås in med gräs. Kyrkogården ska ha utvidgats på 1860-talet (1867-68) åt söder. Nivåskillnaden mellan gamla och utvidgningen 1860 utjämnades med matjord som skrapades av vid ett vägbygge i början av 1900-talet. År 1868 var muren mot prästgården i mycket dåligt skick och den höjdes och gjordes snygg. Knappt 20 år senare, 1885, planterades en häck mellan prästgården och kyrkogården. Ett förslag till att utvidga kyrkogården 1887 söder om kyrkan fanns. Det är dock osäkert om något gjordes. Enligt en annan uppgift utvidgades nämligen kyrkogården år 1890 genom djupgrävning och fyllning. Den invigdes av domprosten David Rikard Warholm. På fotografier från 1900-talets första årtionden syns kyrkogården från söder. Man kan då se att gravplatserna markerades med jordkullar med murgröna och att merparten av vårdarna var av trä, flertalet korsformade. Ur samma vinkel är ett kort taget omkring 1945. Nu är nästan alla trävårdar borta och det står bara enstaka mindre svarta granitvårdar på den delen av kyrkogården. Likaså är merparten av alla murgrönskullar borttagna. J Gezelius ritade ett förslag till utvidgning år 1919. Ett beslut från år 1928 finns angående anläggning, utvidgning eller annan förändring av kyrkogård eller begravningsplats samt att fastställa inneliggande förslag till brunskar och stenbänk på Åby nya kyrkogård. Marken togs norr om kyrkan från kyrkoherdebostället Åby Samt Vångerslät 7. Brunnen i kvarter E norr om kyrkan uppfördes år 1928. Den höggs av Oskar Fredriksson, Dammen och sattes upp av Lage Ågren. Oskar högg även trappstenarna och troligen även grindstolparna. Samma man har också tillverkat ett par av gravvårdarna på kyrkogården. Trappavsatsen höggs av Oskar Fredriksson som också har tillverkat några av gravstenarna på kyrkogården. Vid renoveringen under perioden 1930-32 påträffades dels den medeltida kyrkan men också en del av den gamla kyrkogårdsmuren. Muren gick där nuvarande koret är. En flygbild från 1935 visar att kvarter B och G men även området öster om kyrkan är belagt med grus. Närmast vägen i söder är gräs med ett fåtal murgrönskullar. Kyrkogårdens äldsta del ska vara den mellan kyrkan och prästgården. Norr om kyrkan kan man se det nya området som invigdes 1937 efter det att omgrävningsarbete skett som nödhjälpsarbete. En redskapsbod byggdes 1952 utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. Sockenmagasinet i det sydöstra hörnet inreddes som bårhus år 1957. Ytterligare ett flygfotografi finns från 1961. Det är taget från nordväst. Större delen av kvarteren strax norr om kyrkan är vid den här tiden belagda. Väster om kyrkan, i kvarter C, kan man se grusgravar längs kanterna och längst i väster. I mitten av området är det gräsmatta med, vad som man ser på fotografiet, ett fåtal vårdar av sten. Möjligen är det spår efter ett linjegravsområde, vilket skulle kunna förklara varför hela den östra delen av området är omlagt på 1970-talet. Kvarter D är till större delen belagt med grus medan kvarter H är gräsbevuxet. På bilden ser man den gång som då gick genom kvarter H men som lades igen 1964. Området närmast vägen var dock grusbelagt. Trädgårdskonsulent Gösta Engstedt upprättade år 1964 ett förslag till kyrkogårdsutvidgning norr om den då befintliga kyrkogården samt en omläggning av den dåvarande kyrkogården. Efter vissa justeringar godkände kungliga byggnadsvårdsstyrelsen förslaget. Av omläggningen verkar det inte som om så mycket förvekligades. En grusbelagd gång genom kvarter H lades dock igen. Området invigdes 1965. Inte förrän 1979 togs den nya delen i bruk. Personalutrymme och garage uppfördes 1984 intill redskapsboden i nordost. Ritningarna gjordes av Evald Jonnergård, Atrio i samma stil som redskapsboden. En minneslund invigdes år 1997 strax norr om kyrkogården. Planen upprättades av Bo Tallhage på Landskapsarkitekterna gröna rummet. En mjukt formad grusad gång går runt om minnselunden och i södra delen är det äng och gräs. Inom området finns det flera stora ekar. Jordningsområdet utgörs av en gräsklädd kulle.Län: Kalmar, Kommun: Kalmarhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002969http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002969http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002969RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23