21300000002905http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002905Bebyggelse - anläggningBorgholm kn, PERSNÄS KYRKA 1:1 PERSNÄS KYRKAPERSNÄS KYRKAHISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Persnäs kyrka har en korsformig plan med kor i öster och torn i väster. Av den ursprungliga, medeltida klövsadelskyrkan kvarstår det välbevarade borgliknande västra tornet med välvda rum och murtrappor. Persnäs hör till de få öländska kyrkor som även har sitt tornkrön - en pyramidformad huv - intakt sedan medeltiden. 1857 tillbyggdes korskyrkan; kyrkan fick en för tiden ovanlig planform. (ursprungligen skulle klövsadelskyrkans båda torn behållas, men det östra tornet rasade då byggandet av den nya kyrkan påbörjats, och arbetet fortsattes enligt modifierade ritningar.) Ingångar genom de olika korsarmarna, med undantag för den igenmurade östingången. De vitputstade murarna, täckta med sadeltak, genombryts av rundbågiga fönsteröppningar indelade med ursprungliga masverksliknande spröjsverk. Interiören, täckt av trätunnvalv, förändrades kraftigt i och med 1959 års renovering. Sakristian, ursprungligen inrymd i östra korsarmens östra hälft, förlades till den underbyggnad som nu tillkom under norra läktaren. Hela östra korsarmen omvandlades till kor. Underbyggnad, med plats för sammanträdesrum m m, inreddes även under den södra läktaren. Altaruppställningen från 1890 ersattes med en triptyk. Den ursprungliga 1700-talsaltaruppsatsen befriades från de medeltida skulpturer som införlivats med den, och skulpturerna placerades ut i kyrkorummet. Kyrkan erhöll vid denna renovering även ny bänkinredning. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Av den ursprungliga, medeltida klövsadelkyrkan kvarstår det västra tornet. Den därtill tillbyggda korskyrkan härstammar från 1857. Som byggmästare stod Peter Isberg, som uppförde kyrkan efter ritningar av Carl Gustaf Blom Carlsson och Abraham R U Pettersson. Kyrkan invigdes 30 juni 1861 av kontraktsprosten Abraham Lindwall i Köping. PLAN OCH MATERIAL - Plan i form av ett kors med kor i öster och torn i väster. Ursprungligen var sakristian inrymd i östra korsarmens östra hälft bakom altaret och skild från detta genom en tvärvägg. Ingång i varje korsarm. Den östra är numera igenmurad invändigt. Spritputsade murar av kalksten med slätputsade hörnpilastrar och omfattningar. Det medeltida tornet slätputsat. Kyrkobyggnaden har enkupigt tegeltak, tornet tjärat spåntak. EXTERIÖR - Ursprungligen avsåg man att behålla båda tornen såsom Blom Carlssons ritning från 1851 utvisar. Dock rasade östtornet vid rivningen av de övriga delarna av kyrkan, varför man tvingades begära en komplettering av ritningen, enligt vilken östtornet ersattes med en korsarm. Vissa avvikelser skedde från den godkända ritningen. I stället för rundbågiga portaler blev dessa rektangulära och omgivna av pilastrar med entablement och korfönstren gavs samma höjd och bredd som kyrkans övriga fönster. Tornets ljudöppningar ändrades inte och den föreslagna fasaddekorationen utfördes inte. Exteriört har kyrkan genom gått några smärre förändringar 1959-60. Indelningen av kyrkans fönsteröppningar med masverksliknande spöjsverk är ursprunglig. INTERIÖR - Interiören i kyrkan förändrades kraftigt i och med 1959 års renovering. Sakristian bakom koret togs då bort och förlades istället till den läktarunderbyggnad som samtidigt tillkom under den norra läktaren, medan sammanträdesrum m.m. förlades till den södra. Altaruppställningen från 1980 ersattes med en triptyk, utförd av konstnären Hans Fagerström, Halmstad. Ursprungligen övertogs den gamla kyrkans altaruppsats, utförd av Anders G Wadsten 1782. Själva altartavlan är nu uppsatt i den södra korsarmen. De medeltida träskulpturer, som ingick i altaruppsatsen, är befriade från Wadstens tillägg och utplacerade i kyrkorummet. Predikstolen är ett arbete från år 1700 av bildhuggaren Sven Jönsson och målad av Anders Björk. Före 1959 var korgen försedd med de rokokoornament, som Wadsten försåg den med 1783. Bänkinredningen är nygjord 1959. I den ursprungliga bänkinredningen var bänkarna i norra och södra korsarmarna vända ut mot mittgången. Av de tre läktarna är den västra ursprungligen byggd 1757 för gamla kyrkan av Petter Norling. Läktaren är dock något förlängd 1959-60 och försedd med nya trappor. Sidoläktarna är från kyrkans byggnadstid. Ursprungligen ledde två trappor upp till dem vardera, numera endast en. Orgelfasaden härstammar från Lars Wahlbergs orgel från 1758-59. Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993Kyrkogårdens historik Redan den medeltida kyrkan som anlades under 1100-talets första hälft bör ha haft en kyrkogård. På den första bevarade avbildningen, av Rhezelius från 1634, syns kyrkan, kyrkogården och klockstapeln från söder. Kyrkogården utgjordes av en rektangulär yta som främst var utlagd söder om kyrkan. Platsen omgärdades av någon form av mur. Klockstapeln var placerad i sydvästra hörnet av kyrkogården. Ingångar med portar av trä fanns i den östra och västra muren. Inne i och i anslutning till kyrkan fanns flera ålderdomliga gravvårdar från 1300-talet och framåt. En hel del av dessa användes som byggnadsmaterial när kyrkan byggdes om. Flera gravvårdar ligger t.ex. än idag i kyrkans golv. Det finns också gravvårdar som används som trappstenar vid kyrkans ingångar. En del vårdar såldes och kan idag återfinnas som trappstenar på gårdarna i socknen. De första bevarade skriftliga notiser som berör kyrkogården finns från 1600-talet. Den klockstapel som syns på Rhezelius bild hade uppförts 1626. Den ersattes redan 1659 med en ny klockstapel på en ny plats. Det förefaller som att den uppfördes längre norrut, utanför kyrkogården. När klockorna flyttats till västtornet togs klockstapeln ner 1785. Kyrkogårdsmuren hade som uppgift att hålla ute kreaturen från området. Ansvaret för reparationer av kyrkogårdsmuren var i äldre tider fördelat mellan gårdarna. På 1770-talet genomfördes flera reparationer av muren, framförallt i öster. Hela muren ska 1804 ha varit 659 alnar lång vilket är ca 390 m. År 1760 beslutade man att försöka plantera en trädkrans runt kyrkogården. Det verkar dock inte ha gått så bra. På en avbildning av kyrkan och kyrkogården av Löfgren 1817 syns endast några träd vid den östra muren. Ingångar till kyrkogården fanns i väster och norr. År 1634 var de försedda med träportar under ett skyddstak. Vid den här tiden fanns också en klivstätta i öster. Träportarna i norr och väster ersattes 1802 med murade stigluckor. De gjordes av mäster Lindman i Vi. Båda är försedda med järngrindar. I anslutning till stigluckorna finns spår av de äldre träluckorna kvar i form av kvadratiska fördjupningar i kyrkogårdsmuren nedanför portvalvens anfang. Klivstättan i öster ska ha gjorts om till ingång men när det gjordes är inte känt. Ambitionen var att även i öster uppföra en murad stiglucka men ännu 1817 fanns ett luckskjul av trä. Arbetet med ombyggnaden av kyrkan på 1850-talet påverkade naturligtvis också kyrkogården. Många äldre gravvårdar användes vid ombyggnaden av kyrkan, främst som golvmaterial. Uppgifter om att kyrkogården vid den här tiden ska ha utvidgats saknas dock. I början av 1940-talet fick man tillstånd att lägg om kyrkogårdsmuren. Manne Hofrén som då besökte kyrkogården ansåg att den troligen hade utvidgats år söder. Några konkreta bevis annat än murens utseende förefaller han inte ha för sitt antagande. Jämför man dagens kyrkogård med Rhezelius avbildning från 1634 så talar den för att utvidgningen har gjorts. 1850-talet är då en tänkbar tidpunkt dels p.g.a. arbetena med kyrkan, dels för att socknen vid den här tiden upplevde en kraftig befolkningsökning. Hofrén ansåg att kyrkogårdsmuren var mest ursprunglig i väster. Om man var tvungen att lägga om denna del skulle det ske genom försiktig, kontrollerad konservering. I början av 1940-talet rådde fortfarande stor arbetslöshet och restaureringen av kyrkogårdsmuren startades som ett arbetslöshetsprojekt. I Kalmar läns museums samlingar finns flera fotografier över kyrkan och kyrkogården i Persnäs. Tre av dessa är tagna av Manne Hofrén 1930 medan två är odaterade. De odaterade förefaller dock att vara äldre. Den ena bilden (bild 1) visar kyrkan och en del av kyrkogården från sydväst och den andra (bild 2) från söder. På båda bilderna kan man se flera höga gravvårdar som står tämligen glest utspridda. Marken ger intrycket av en vildvuxen äng men här och var kan man ana gravkullar som antingen är överväxta med gräs eller murgröna. Sydväst om kyrkans södra ingång finns en gravplats som omgärdas av ett staket av smide eller möjligen gjutjärn. På bild nr 2 syns också två mindre träd sydväst om kyrkan. Möjligen finns ett av dessa som en liten planta på bild nr 1. På en av bilderna från 1930-talet är de dock försvunna. På bild nr 2 går en gång söderut från kyrkans södra ingång. Den är belagd med vad som förefaller vara kalkstenskross. Denna gång syns inte på bilden från 1930-talet. På bilden från 1930-talet kan man se att kyrkogården ännu hade en ängskaraktär. Man kan skymta några gravstaket av smide eller gjutjärn men i övrigt verkar gravplatsomgärdningar inte ha varit så vanligt. Däremot var gravkullar med murgröna vanliga. På initiativ av Ivar Hylander genomfördes 1949 en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. I svaren från Persnäs församling finns intressanta upplysningar att hämta. Inne i kyrkan och på kyrkogården sägs att det finns flera gamla gravhällar. Kyrkogården omges av en hör kalkstensmur. In till kyrkogården leder tre ingångar med stigluckor och en vacker portal. Vad som avses med portal framgår inte men kanske är det ingången i öster som saknar stiglucka som menas. Enligt svaren ska kyrkogården inte ha utvidgats. Detta kan ju som tidigare visats ifrågasättas. Platsen saknar trädplanteringar och inga häckar omnämns. Man har inte delat in kyrkogården i köpta och allmänna gravplatser. Varje bysamfällighet hade tidigare sin gravplats men det förekommer inte längre. Om man ännu kan se spår av denna indelning sägs dock inte. Flera gravplatser utmärks fortfarande av gravkullar som antingen är runda eller avlånga. Det finns också utjämnade gravplatser belagda med gräs, singel eller stenplattor. När undersökningen gjordes var den högsta tillåtna höjden på gravvårdarna 125 cm. Flera gamla hällar fanns som tidigare nämnts men det förekom även moderna hällar. Det hade alltid varit vanligt att ange persondata på gravvården men under de senaste åren hade det blivit vanligt att bara skriva att gravplatsen var familjegrav. En gravvård över Elov Åseson från 1344 återfanns 1959 som en av kyrkans grundstenar. Gravvården kunde inte grävas fram. För att skydda den från trampskador breddades gräsmattan. I liv med den västra kyrkogårdsmuren ligger en byggnad som fram till 1960-talet användes som förråd och provisoriskt bårhus. När byggnaden uppfördes är inte känt. Byggnaden är uppförd i gråsten, putsad och avfärgad i vitt. Taket är belagt med tegel. År 1966 inreddes byggnaden till bisättningskällare och förråd. En renovering av stigluckorna genomfördes 1992 då framförallt den norra fick ny puts. ARKIV OCH LITTERATUR Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kalmar läns museums topografiska arkiv Bogårdinventeringen, Linköpings stift Lantmäteriet Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Persnäs, Uppsala 1970 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammarskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Persnäs Hembygdsförening, Persnäs socken i Stenriket, Borgholm 1997 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Lennart Sörman.Län: Kalmar, Kommun: Borgholmhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002905http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002905http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002905RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23