21300000002825http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002825Bebyggelse - anläggningGotland kn, NÄS KYRKOGÅRDEN 1:1 NÄS KYRKANÄS KYRKANäs socken utgörs av näset ovanför Burgsviken vid Gotlands sydvästra kust. Kyrkan har en central placering i förhållande till gårdar och vägnät. Den medeltida kyrkan består av långhus, västtorn, smalare rakslutet kor samt sakristia på korets nordsida. Byggnadsmaterialet är sandsten med kalksten i portalerna. Långhus, torn och kor är enhetligt uppförda under 1200-talets senare del. Sakristian tillkom 1814 och utvidgades 1862. Kyrkans fasader är vitputsade, med undantag för hörnkedjor och omfattningar där stenen lämnats frilagd. Långhuset, det lägre koret samt sakristian täcks av tegelklädda sadeltak. Tornet har en smalare överdel, ovanför pulpettak i norr och söder, och kröns av en kort spira med ljudgluggar; nuvarande övervåning och spira är från 1864. Ingångar finns på tornets nordsida samt på korets respektive långhusets södra sidor; portalerna har spetsbågiga omfattningar, långhusportalen har skulpterade kapitälband, tornportalen rekonstruerades 1989-90. Korets östfönster är ursprungligt, övriga fick sin nuvarande utformning vid en restaurering 1910. Kor, långhus och ringkammare täcks invändigt av varsitt tältvalv; långhusvalvet är ett av Gotlands största. Triumf- och tornbågen är spetsbågiga. Vid arkitekten Jan Utas restaurering 1989-90 framtogs kalkmålningar. Korets ornamentala målningar, inklusive triumfbågens kvadermålning, härrör från 1200-talets senare del, medan långhusets passionssvit (två scener synliga) tillhör Passionsmästarens krets från 1400-talet. Rester finns även av efterreformatorisk målningsdekor. Av intresse är också kyrkans medeltida putsristningar samt en väl bevarad vigvattensnisch i långhusportalens inre smyg. Altaruppsatsen av sandsten är från 1692. Predikstolen är möjligen tillverkad 1706. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.Näs kyrka är förutom sakristian sin helhet uppförd under 1200-talets senare hälft. Den anses ha stått färdigt 1296, då det från detta år finns ett avlatsbrev från påven i vilket framgår att kyrkan var helgad åt Johannes Döparen. Sakristian tillfogades 1814. 1734 rasade en stor del av tornet sannolikt såväl tornhuven som de övre delarna av murverket. Kyrkans övriga tak skadades vid olyckan och väggar och valv fick stora sprickor. En stödmur mot tornets västra vägg sattes upp efter raset. Att tornet var ett känt sjömärke kan tyda på att det varit relativt högt innan raset men närmare uppgifter om detta saknas. Tornet avtäcktes provisoriskt och en ny tornhuv byggdes först 1756 under ledning av tornbyggaren Johan Suderbys från Gothem. I slutet av 1700-talet sattes tornportalen igen, och 1840 förstorades kyrkans fönster. På 1860-talet utvidgades sakristian och tornet byggdes om genom att murarna höjdes och en huv av traditionell gotländsk typ sattes upp av byggmästare Hans Tellström från Fardhem. En stor restaurering genomfördes 1910 under ledning av byggmästare Nils Pettersson, Visby, då kyrkan kalkades både in- och utvändigt, fönstren omformades, golvet höjdes, läktaren revs och ny bänkinredning byggdes, de gamla bänkarna återanvändes delvis samt nytt altarskrank och orgel.Län: Gotland, Kommun: Gotlandhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002825http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002825http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002825RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23