21300000002797http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002797Bebyggelse - anläggningGotland kn, LAU KYRKOGÅRDEN 1:1 LAU KYRKALAU KYRKALau kyrka är en av Gotlands största landskyrkor. Socknen är belägen vid öns östkust, strax söder om Ljugarns samhälle. Omedelbart norr om kyrkan, vilken ligger mellan två förhistoriska gravfält, finns ruinen av ett medeltida hus, troligen en prästgård. Av kyrkogårdens tre medeltida stigluckor är den södra ombyggd i senare tid. Kyrkan består av ett treskeppigt romanskt långhus med treskeppigt gotiskt kor samt en mindre sakristia på norra sidan. Byggnadsmaterialet är tuktad kalksten med huggen kalksten i korets fasader samt i portaler, omfattningar, socklar och hörnkedjor. Långhuset härstammar från 1200-talets förra hälft. Koret uppfördes omkring 1300, som ersättning för ett tidigare korsarmat kor vars södra gavel avtecknar sig i den befintliga sydfasaden. Sakristian är troligen samtida med det nuvarande koret. Långhuset, som täcks av ett sadeltak med takryttare i väster, har ovanligt höga och ståtliga romanska portaler. De högt sittande rundbågsfönstren har förlängts nedåt under 1800-talet. Det större koret har ett högre sadeltak med två fall. De gotiska korportalerna är rikt utsirade, och korets östvägg uppbryts av tre stora spetsbågiga masverksfönster. Interiören (kor och långhus tillsammans) anses som ett av Gotlands vackraste kyrkorum med sina totalt femton höga kryssvalv uppburna av kraftiga kolonner och med markerade gördelbågar. En igenmurad tornbåge i väster vittnar om ett planerat västtorn; murväggens kalkmålningar, en ornamental fris från 1200-talet samt en stor figurscen daterad 1520, framtogs vid arkitekt Åke Pornes restaurering 1958-60. En båge i korets södra mur härrör troligen från det äldre koret. Rester av glasmålningar från omkring 1300 finns bevarade i koret. All bänkinredning avlägsnades vid Åke Pornes restaurering. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.Lau kyrka är i sin helhet uppförd under medeltiden. Vid mitten av 1200-talet byggdes det nuvarande treskeppiga långhuset och ett romanskt kor med korsarmar. Koret var förmodligen försett med en absid. Under 1300-talet revs det romanska koret varefter ett rakt avslutat kor, även det treskeppigt, och en liten sakristia uppfördes. Delar av det romanska korets södra korsarm finns bevarade i det nuvarande korets sydmur. Utgrävningar efter andra lämningar av det tidigare koret har varit resultatlösa. När det nya koret byggdes återanvändes kvaderstenar, fönsteromfattningar och sockelstenar. Kyrkan är uppförd av kalksten, koret består av mycket fint huggen sten och är därför förutom den östra gavelspetsen inte putsat. Långhuset och sakristian är däremot putsade och avfärgade. Taket var från början sannolikt täckt med bräder eller spån, och långhuset har under en tid varit belagt med tegel. Idag är taken klädda med falsad kopparplåt. Takstolarna över långhuset förnyades till stora delar vid en ombyggnad 1756, varvid även takvinkeln ändrades. Förmodligen fanns ursprungligen planer på ett torn men av okänd anledning blev det aldrig byggt. Istället uppförde man troligen på 1700-talet två takryttare: en större på västra delen av långhuset och en mindre på östra delen av koret. Den senare revs enligt skriftliga uppgifter redan 1793. Lau är en av Gotlands största landsortskyrkor. På grund av dess ovanliga storlek har det spekulerats i om den kan ha varit en vallfartskyrka eller en pilgrimskyrka där kyrkvinden eventuellt kan ha fungerat som härbärge. Dominikanermunkarna i Visby kan även ha använt kyrkan som predikolokal på landsbygden. Kyrkans storlek har genom åren varit ett bekymmer för församlingen eftersom underhållet dragit dryga kostnader. Främst taken har vållat problem. Redan på 1600-talet utfördes omfattande reparationsarbeten. Som första gotländska kyrka fick Lau år 1689 del av rikskollektmedel för detta ändamål. 1805 lagades och putsades kyrkan utvändigt och två år senare restaurerades den invändigt. Bland annat lades golvet om, varvid koret förmodligen fick stengolv. Väggar och valv putsades och vitkalkades, även kolonnerna avfärgades. 1876 vidgades långhusets fönster nedåt ca 60 cm, tio år senare fick korfönstren nya stenomfattningar med blyinfattade glas. 1892-93 gjordes en delvis mycket omfattande restaurering efter förslag av arkitekt Gustaf Pettersson, Stockholm. Långhusets och östra gavelspetsens yttermurar putsades, övriga murar av huggen sten fogströks med cement och portalerna lagades. Invändigt ändrades kyrkan radikalt. En liten orgel byttes ut mot Visby domkyrkas gamla orgel, vilken kom att uppta en stor del av långhusets västvägg. Golven lades ånyo om och höjdes ca 30 cm i långhuset, ca 40 cm i koret. Den gamla, slutna bänkinredningen från senare delen av 1600-talet med målning från 1703 av Christian Lorentz Numens byttes ut mot nygotiska, öppna bänkkvarter. Väggar och valv putsades, och vitkalkningen från 1807 på kolonner och bågar avlägsnades. Under första delen av 1900-talet utfördes inga större reparationsarbeten. År 1950 började man förbereda ännu en stor restaurering då det upptäckts att takstolar och interiör skadats av inläckande vatten. Arkitekt Åke Porne, Stockholm, anlitades för att lämna förslag till åtgärder. Statsanslag för det omfattande arbetet beviljades 1957, och 1958 påbörjades restaureringen. Porne ändrade både korets och långhusets takutformning, dessutom omgestaltades takryttaren och flyttades in en bit på långhustaket. Kor- och långhustaken kläddes med kopparplåt. Långhusets fasader putsades om och socklar och fönsteromfattningar lagades. Invändigt ville arkitekten återskapa det medeltida rummet. All fast inredning avlägsnades i långhuset och dopfunten placerades på ett podium i långhusets mitt. Trägolven i kor och långhus ersattes med kalkstensplattor. Orgeln från 1890-talsrestaureringen byttes ut mot ett mindre orgelverk, placerat vid långhusets norra mur. Även korets fasta bänkinredning togs bort och ersattes med lösa stolar. Predikstolen, berövad trappa och ljudtak, flyttades från södra till norra delen av koret och placerades på ett podium av kalksten. Altaret omgestaltades och Porne formgav ett räcke av smidesjärn mellan kor och långhus. Även altarskranket byttes mot en altarring av smidesjärn. En målningssvit från 1200- och 1500-talen i nischen efter den igenmurade tornbågen i västväggen togs fram. Någon elektrisk belysningsanläggning kom inte till stånd i kyrkan i samband med restaureringen. Det varmluftssystem med pannrum under sakristian som installerades fungerade aldrig tillfredsställande och avlägsnades efter en relativt kort tid.Län: Gotland, Kommun: Gotlandhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002797http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002797http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002797RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23