21300000002585http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002585Bebyggelse - anläggningGotland kn, ALA KYRKOGÅRDEN 1:1 ALA KYRKAALA KYRKAAla kyrka ligger tillsammans med en grupp gårdar invid en kurva i den tidigare huvudvägen, som senare rätats ut och flyttats längre västerut. Byggnaden är uppförd av putsad kalksten. Den består av ett romanskt långhus från 1100-talets mitt, ett torn i väster med kolonnettförsedda ljudgluggar i väster från 1200-talets andra fjärdedel och ett kor från 1200-talets mitt i öster. Men genom att hela kyrkan, så när som på den med koret samtidigt uppförda sakristian vid dess norra sida, getts samma bredd, och koret och långhuset dessutom samma takhöjd har skillnaden mellan de olika delarna tonats ned. Ingångar med huggna portalomfattningar finns i tornets norra och södra sidor och dessutom i korets sydfasad. Den salkyrkolika interiören är uppdelad i tre delar: det välvda koret, långhuset med plant innertak av trä och den välvda ringkammaren. Kyrkan härjades av brand 1938, varefter yttertaken och den märkliga kupolformade spiran från 1780 rekonstruerades och den nuvarande inredningen tillkom. I det inre märks ännu den släta dopfunten av kalksten från 1200-talets mitt, kalkmålningar av "Passionsmästaren" från 1400-talet, draperimålning i koret från 1700-talet och ett flertal medeltida ristningar i putsen i ringkammaren. Glasmålningarna utfördes av Oskar Brandtberg 1938-40. Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996.Kyrkans byggnadshistoria Ala kyrka är i sin helhet uppförd under medel¬tiden. Den nuvarande kyrkans äldsta del är långhuset, vilket uppfördes redan vid slutet av 1100-talet. Till denna äldsta kyrka hörde ett romanskt kor. Tornet uppfördes under 1200-talets andra fjärdedel. Vid mitten av samma århundrade revs det romanska koret och det nuvarande koret och sakristian tillkom. Koret gavs ovanligt nog samma bredd och höjd som långhuset, och dess fönster i östra gaveln anses ha satts in först omkring 1350. Sedan byggnadstiden har endast mindre förändringar gjorts på kyrkans exteriör. 1780 tillkom tornhuven i sin nuvarande utformning, och under 1800-talets första hälft togs nya, större fönster upp i långhusets södra mur. Samtidigt murades det romanska fönstret därstädes igen (det återupptogs 1939), och det södra korfönstret utvidgades. 1938 drabbades kyrkan av en brandkatastrof i samband med reparationsarbeten på tornhuven. Samtliga tak och det mesta av kyrkans inredning, bl.a. ett triumfkrucifix från 1200-talet och en predikstol från 1600-talet, förstördes. Åren 1939-41 återuppbyggdes kyrkan med nya faltak och en tornhuv av samma modell som den gamla. Kyrkorummet genomgick en omfattande restaurering varvid bl.a. ny inredning anskaffades, värmeledning installerades och muralmålningarna på väggarna togs fram och konserverades. De senaste restaureringarna Väggar och valv rengjordes 1976 av konstnären Harald Norrby, Klintehamn. En yttre restaurering genomfördes 2002 då taken lades om, tornpanelen byttes och rötskadat virke i konstruktionen byttes. Socklarna rengjordes och lagades. Fasadputsen lagades och avfärgades. Åskskyddsanläggningen samt belysning i torn och på vindar kompletterades. Fönster och portaler sågs över. Inventarier Kyrkans mest värdefulla inventarier är dopfunten från 1200-talet och retablet från omkr. 1350 (deponerat i Gotlands fornsal).Län: Gotland, Kommun: Gotlandhttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002585http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002585http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002585RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23