21300000002311http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002311Bebyggelse - anläggningLinköping kn, SKRUKEBY 7:1 ÖSTRA SKRUKEBY KYRKAÖSTRA SKRUKEBY KYRKAFÖRSAMLING 1995 - ÖSTRA SKRUKEBY BEFOLKNINGSTAL - 1805: 870, 1900: 488, 1995: 226 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan är belägen 15 km nordöst om Linköping i det fornlämningstäta sprickdalslandskapet strax söder om Roxen. På kyrkplatsen har påträffats fragment av en tidig gravvård av s.k. Eskilstunatyp, vilket tyder på att en kyrka funnits här redan under 1000-talet. På kyrkogården finns ett klocktorn. Invid kyrkan ligger f.d. skolan, nu församlingshem. Prästgård vid Hörninge där också ålderdomshemmet låg. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr, ett polygonalt gravkor på motsvarande plats i söder samt vapenhus i såväl söder som väster. De äldsta murpartierna i den befintliga kyrkan, nu bevarade i sydväst, härrör sannolikt från 1100-talet. Kyrkans ursprungliga planform är inte känd. Ett slankt västtorn med avtrappat murliv hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Sannolikt redan under äldre medeltid vidgades långhuset i norr. Vid ytterligare en ombyggnad, troligen under medeltidens senare hälft, erhöll kyrkan ett korparti av långhusets bredd samt sakristia och vapenhus tillbyggdes. Vid medeltidens utgång var kyrkorummet välvt i två skepp (pelargrunder påträffade vid restaurering 1926). Gravkoret i söder uppfördes under 1600-talet för ägarna till Grensholms säteri. Kyrkans pelare och valv avlägsnades 1793-94. Västtornet revs 1863. På motsvarande plats uppfördes 1926 det nuvarande vapenhuset. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan är vitputsad och har rundbågiga fönster under tegeltäckta sadeltak; gravkoret täcks av en plåtslagen huv. Medeltidskyrkans romanska kolonnportal i söder, med dekorativt järnbeslagen dörr, är alltjämt i bruk. Ingång även i väster. Kyrkorummets sengustavianska prägel tillkom i samband med förändringarna 1793-94. I stället för de raserade medeltidsvalven slogs ett trätunnvalv, och kyrkan fick nya, regelbundet placerade fönster. Därefter har inga större förändringar skett. En restaurering 1926 var framförallt av underhållskaraktär, men innefattade också konservering av äldre inventarier. Predikstolen skänktes till kyrkan 1665. Den ursprungliga utsmyckningen, med bilder av de fyra evangelisterna och Kristus som Salvator Mundi utförda i intarsia, framtogs 1926. Kyrkans altartavla är målad av Pehr Hörberg 1804. Orgeln byggdes av P. Schiörlin 1794. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av mässing - en gåva från 1663 - är sannolikt tillverkad vid mässingsbruket i Norrköping. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. På detta tyder fyndet av en lockhäll till en så kallad eskilstunakista som påträffades liggande som överliggare i vapenhusets sydportal 1888 och som nu förvaras i vapenhuset. Hällen är rikt ornerad. Eskilstunakistan, uppkallad efter den plats där den först uppmärksammades, är ett senvikingatida/tidigmedeltida gravmonument i form av en stenkista. Den är ofta är rikt ornerad, försedd med runinskrift och höga gavlar. Monumenten var avsedda att stå synliga på kyrkogården. Texten lyder: suns auk iki letu kiara kumbl eftr uiboAra fathur sin kohtha kuth hia halbi salu hans och i översättning Sven och Inge läto göra kummel efter Vibjörn sin gode fader, Gud hjälpe hans själ Sven och Inge har alltså förutom kistan kastat upp en gravhög (kummel) över sin far. Kanske är graven så tidig att Vibjörn fick både en hednisk gravhög på förfädernas ättebacke och en kista på den nya kristna kyrkogården. Från senare delar av medeltiden har ingenting bevarats, men från och med 1500-talet finns olika slags minnesmärken från begravningar kvar i kyrkan och på kyrkogården. Inne i kyrkan ligger ett stort antal gravhällar i de olika golven, både i långhuset, koret och i det södra vapenhuset. Flera av dessa är av stort kulturhistoriskt och konstnärligt intresse. Som exempel nämner Åke Nisbeth (Nisbeth 1962) två stenar liggande alldeles framför altarrundeln. Den ena över ståthållaren Jacob Turesson Rosengren, död 1571 och den andra över hans son ståthållaren Ture Rosengren, död 1611. Familjen Roxendorffs på Förråds gravhällar ligger framför den medeltida dörren till det gamla vapenhuset. Gravarna tillhör familjen i fyra generationer, mellan 1753 och 1822. Inne i kyrkan finns också ett flertal begravningsvapen från 1600- och 1700-talen, de flesta över medlemmar av den adliga ätten Ribbing från Grensholm. På väggen hänger också några värjor som tillhört den Ribbingska vapenarsenalen. Ett av begravningsvapnen bevarar minnet av hovrättspresidenten Bernhard Cederholm, död på Grimstad 1750. Under 1600-talet uppfördes ett gravkor för ägarna till Grensholms säteri vid korets sydvägg. Sannolikt uppfördes det för landshövdingen Ture Ribbing som avled 1656. Gravkoret har en intressant utformning med det övre rummets välvda tak och öppning mot kyrkorummet. Det är oklart hur gravkoret ursprungligen utnyttjades och om det eventuellt haft funktionen av herrskapsläktare. De första uppmätningarna av kyrkogården stammar från 1600-talets slut, den äldsta från 1693. En annan gjordes vid storskiftet 1774. Ur sockenstämmoprotokoll, excerperade av Bengt Cnattingius i Östergötlands länsmuseums arkiv finns några notiser gällande kyrkogården under främst 1700-talet. 1698 och 1726 beslutas om underhållsarbete på klockstapeln. Rödfärgning och tjära. 1729 skriver man om underhåll av kyrkogårdsmuren. Överstyckena skall rödfärgas och tjäras. Detta innebär sannolikt att muren haft en träöverbyggnad under denna period. 1753 behandlas en begäran av Major von Roxendorff (Förråds säteri) om att bygga en murad grav der nu bårhusboden står vilket beviljades. 1755 fylls sand på för att täcka hål och jämna ut på södra delen av kyrkogården. Idag finns inga tecken på att just denna del blivit utfylld, vilket norra och västra delen mycket tydligt har. Intill hörnet mellan södra vapenhuset och långhuset står kyrkogårdens äldsta gravvård, rest över underskrivaren och uppbördsmannen i Åkerbo härad Nils Svensson, död 1631 och dennes hustru. Intill klockboden finns också en daterad sten med bokstäverna K I D samt datumet 1630. Det är dock osäkert om stenen är att betrakta som en gravsten eller om den ristats i avsikt att datera någon nu borttagen byggnadskonstruktion. Trots att kyrkogården är liten rymmer den ett relativt stort antal vårdar från 1800-talet. Inte mindre än sexton av dessa står dessutom på ursprunglig plats, medan två vårdar från sent 1800-tal tillhör de som ställts undan på norra muren. Hälften av 1800-talsvårdarna är från tiden före 1860. Utifrån utseendet på gravkartan verkar kyrkogården ha ungefär samma utbredning idag som på 1600-talet. Den västra delen förefaller dock relativt kraftigt uppfylld. Sannolikt har man fyllt på massor så att man nått i nivå med kyrkogårdsmurens inre överkant. För detta talar inte minst att muren nästan omärkligt övergår från fullmur till terrassmur i väster både på norra och södra sidan. Det är inte känt när en sådan utfyllnad gjorts. De flesta av grusgravarna i kvarter B är tillkomna under perioden 1927 till så sent som 1989. Minneslunden är tillkommen efter tillstånd från länsstyrelsen 2002.Län: Östergötland, Kommun: Linköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002311http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002311http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002311RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23