21300000002309http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002309Bebyggelse - anläggningLinköping kn, ÖRTOMTA KYRKA 1:1 ÖRTOMTA KYRKAÖRTOMTA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - ÖRTOMTA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1113, 1900: 1229, 1995: 606 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 15 km öster om Linköping på en markant höjd i det fornlämningsrika sprickdalslandskapet med vida utblickar över den agrara bygden. Den ligger strax norr om den gamla landsvägen från Gistad mot Åtvidaberg tillsammans med klockstapel, gravkapell, församlingshem (f d skola och ålderdomshem). Söder om vägen finns en tämligen omfattande villabebyggelse. Socknen är rik på fornlämningar. Prästgård vid Skravestad. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan har korsformad plan bestående av ett långsträckt långhus med rakslutet korparti, korsarmar i norr och söder (förskjutna mot väster) samt en sakristia i norr; mot långhusets västgavel finns ett vapenhus av trä. Kyrkan antas härstamma från 1100-talets senare del och delar av långhuset är alltjämt bevarade. Till den ursprungliga kyrkan hörde också ett torn i väster, varav endast rester av nord- och sydmuren återstår. De befintliga korsarmarna tillkom troligen vid 1200-talets mitt. Vid en ombyggnad troligen färdigställd 1470 (se nedan) erhöll kyrkan ett rymligt korparti av långhusets bredd. Sakristian tillbyggdes under 1500-talet. Vid en ombyggnad år 1730, på bekostnad av dåvarande herren till Ekenäs Johan Banér, förlängdes koret med ytterligare en travé. Samtidigt inrymdes ett gravvalv under golvet för Ekenäs ägare. Västtornet revs och ersattes med det nuvarande timrade vapenhuset 1829-30. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan har trots sin sammansatta byggnadshistoria och heterogena material (gråsten i långhus, tvärskepp och sakristia, tegel i östligaste traven samt trä i vapenhuset) ett mycket enhetligt utseende med låga valmtak, vitputsade fasader och stora rund-bågade fönster. Dess nuvarande karaktär tillkom i samband med en genomgripande restaurering 1854-55. Ingångar i väster via vapenhuset samt på den södra korsarmsgaveln. Hela kyrkorummet välvdes under senmedeltiden. En inskrift på latin i långhusets näst västligaste anger att välvningen färdigställt år 1470. I det samtidigt uppförda korpartiet slogs ett efter östgötska förhållanden omvanligt rikt utformat stjärnvalv. Samtliga medeltidsvalv är försedda med dekorativa målningar, troligen tillkomna strax efter välvningen och framtagna vid restaureringar 1926 och 1939-40. Även över det under 1730-talet tillkomna korpartiet slogs tegelvalv. Predikstolen är tillverkad 1742 av Niclas Österbom i Norrköping. Altartavlan är målad 1807 av Per Hörberg, omfattningen är samtida och även altarringen. Bänkinredningen är från 1926 och föregicks närmast av öppna bänkar från 1891. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Den äldre altaruppsatsen med två olje-målningar finns på nordväggen, den övre målad av David Schwartz 1724 och den undre av J. A. Weiss 1733, då även ramen tillkom. Det senmedeltida altarskåpet skänktes vid tillfället till Askeby kyrka. En märklig madonna i vit marmor av sannolikt fransk tillverkning utfördes för någon av Vasaregenterna vid 1500-talets mitt, möjligen kung Gustav, och har på okända vägar hamnat i Örtomta. Härifrån kommer även den berömda träreliefen av Gustav Vasa, gjord av Willem Boy, numera på Gripsholm, som skänktes av en privatperson till kyrkan. Dopfunten är från 1926 och ritad av Erik Fant. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Redan på en arealavmätningskarta över Örtomta från 1729 finns den rektangulära kyrkogården utritad med en tydlig avgränsning runt kyrkan. Kyrkan är mer centrerad i kyrkogården än idag. Inga öppningar i omgärdningen redovisas. Öster om kyrkan redovisas något som kan tydas som en klockstapel. Sydöst utanför kyrkogården står en bod. Norr om kyrkan och kyrkogården redovisas ytterligare ett område omgärdat av något som tolkas som ett staket. Området har liknande utsträckning som den markering som markerar kyrkbyn på häradskartan 1867-77, med undantag för sträckningen i sydvästra hörnet. På arealavmätningskartan från 1729 redovisas dock ett område i nordöstra hörnet som markerats med bokstaven B, samma markering som kyrkogården som ligger i kyrkans direkta närhet. Eventuellt har det alltså under 1700-talet funnits ytterligare en kyrkogård norr om kyrkan. Vidare forskning kring detta har inte varit möjlig inom denna inventering, men kanske är det en pestkyrkogård som legat där. På häradsekonomiska kartan från 1868-1877 redovisas kyrkogårdens rektangulära form. Även en trädkrans innanför kyrkogårdsmuren redovisas samt en trädsamling väster om kyrkogården. Den äldre delen av kyrkogården breder ut sig runt kyrkan och omges av en mur av gråsten i kallmur med ingångar i söder och väster. Ingången till kyrkogården är försedd med granitstolpar med smidda järngrindar, sannolikt tillkomna under 1800-talets första hälft. Öster om kyrkogårdsmuren ligger klockboden, som uppfördes 1877 och ersatte en äldre klockstol. Strax norr därom finns en byggnad, som numer har funktion som gravkapell. Såväl klockboden som gravkapellet byggdes om 1926 efter ritningar av arkitekt Erik Fant. Han ritade även kyrkogårdens utvidgning mot norr som gestaltades i en klassisk utformning. Den rektangulära kyrkogården omgärdas av en trädkrans. Innanför trädkransen går grusgångar, och från dess långsidor går fyra grusgångar som möts i en rundel som ytterligare markeras av fyra träd. Ett äldre flygfotografi från 1935 visar den äldre kyrkogårdens sydöstra delar. Kyrkogården var då gräsbelagd med enstaka grusbelagda gravvårdar omgärdade av häckar. Ett fotografi från 1944 visar även det kyrkogårdens sydöstra del som nu har en annan karaktär. Samtliga synliga gravvårdar är grusbelagda och omgärdade av låga häckar. Den strukturen ändrades under 1980-talet, då kyrkogården gräsbelades och rygghäckar i nordsydlig riktning planterades. Idag finns dock flera högreståndsgravar med olika typer av omgärdning kvar på Örtomta kyrkogård. Ingången i söder tillkom 1840 med enkla granitstolpar och vackra, smidda järngrindar smidda av smeden Ölander. Ytterligare grindar har funnits vid porten i väster. Grindarna till den porten tillverkades sannolikt 1821. Den gamla ringmurens rappning omtalas 1730, alltså bör ringmuren ha varit murad. Dess omtäckning med spån nämns 1679. Å 1821 togs spånen bort och muren jämnades ovantill. Förmodligen revs den i sin helhet 1839, då en omfattande planering av kyrkogården ägde rum. Kyrkogården utvidgades 1862 till nära dubbelt sin storlek. Klockboden uppfördes 1877 och föregicks av en klockstol byggd av timmer 1801-1802, som enligt N.M Mandelgrens teckning från 1840-talet låg endast 5-6 meter öster om koret. Ursprungligen hade klockorna varit placerade i en klockstapel, vilken omtalas 1694. 1882 hittades en murad grav på den plats där klockstapeln tidigare stod strax öster om koret. På fem kvarters djup (ca 75 cm) hittades en kista av murade täljstensskivor.Län: Östergötland, Kommun: Linköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002309http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002309http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002309RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23