21300000002280http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002280Bebyggelse - anläggningLinköping kn, TÖRNEVALLA 5:1 TÖRNEVALLA KYRKATÖRNEVALLA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - TÖRNEVALLA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 864, 1900: 823, 1995: 1592 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger utefter gamla riksvägen mellan Norrköping och Linköping högt i det fornlämningstäta sprickdalslandskapet med utsikt över odlingsbygden. Närmaste granne är f.d. skolan, nu församlingshem samt äldre komministerbostad. Miljön är av riksintresse. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med något smalare rundat korparti samt torn i väster; sakristian är inrymd under korpartiet. I: De äldsta partierna i den nuvarande kyrkan härrör från 1100-talet eller 1200-talets första hälft. Av denna återstår rester av västgaveln. Kyrkans ursprungliga planform är inte känd. Ett torn, det nuvarande, hörde antingen till den ursprungliga anläggningen eller tillbyggdes kort tid därefter. Vid en ombyggnad under medeltiden erhöll kyrkan ett rakslutet korparti av långhusets bredd. Kyrkorummet välvdes under senmedeltiden. Riven, förutom delar av långhusets västgavel och tornet, i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan, KARL JOHANS KYRKA, ritades av Casper Seurling, ritningarna bearbetades sedermera av Samuel Enander vid ÖIÄ. Den uppfördes 1813-17 av byggmästarna Johan Holmberg och Anders Sundström. En planerad utbyggnad för sakristia kom aldrig till stånd och den har därför från början varit inredd under korpartiet. Tornspiran, ritad av Albert Törnqvist, byggdes 1868. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad exteriör med stora, rundbågiga fönsteröppningar. Långhuset har ett tegeltäckt sadeltak, korpartiet ett något lägre plåtslaget koniskt tak. Kyrkan restaurerades första gången 1868, då den gamla tornöverbyggnaden ersattes med den nuvarande, bestående av en fyrkantig lanternin med spira. Ingångar finns i väster och mitt på södra långhusväggen. Långhuset har trätunnvalv, korpartiet hjälmvalv. Kyrkorummet har restaurerats 1909 av arkitekt Gustaf Hermansson, varvid korpartiet fick sin nuvarande gestaltning och inredningen delvis förnyades. År 1952 renoverades sakristian. Läktarunderbyggnaden tillkom 1970. Ursprungligen hade kyrkan altarpredikstol, med Pehr Hörbergs målning "Getsemane" på ena sidan. 1836 kompletterades anordningen med en annan Hörbergmålning, "Bergpredikan", utförd för Gistads församling. 1909 upplöstes altarpredikstolen och den senare målningen blev enda altarprydnad. Predikstolen var gjord av Niclas Österbom 1733 för gamla kyrkan, men har förändrats avsevärt, första gången på 1810- talet och därefter 1909, då den flyttades till långhusets nordvägg. "Getsemane"-målningen magasinerades i tornet och deponerades 1930 i Östergötlands länsmuseum. Västläktaren är ursprunglig, men orgeln tillkom först 1833. Verket har byggts om senaste gången 1949. Den öppna bänkinredningen härrör från 1909. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Dopfunten av kolmårdsmarmor är från 1953, den tidigare dopfunten var av trä med 1600-talsdopskål i mässing. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Törnevalla kyrkogård är anlagd på vad som sannolikt redan tidigare var en begravningsplats. Direkt väster om kyrkan ligger de vikingatida gravfälten RAÄ 63 och 64 vilka sannolikt är rester efter denna förkristna begravningsplats. Det är okänt när den första kyrkan bygges och när de första kristna gravarna började anläggas på den tidigare hedniska begravningsplatsen. Gravfältet bör ha legat intill en större gård till vilken den första kyrkan bör ha varit gårdskyrka. Platsens betydelse under sen vikingatid och den allra första kristna tiden markeras inte minst genom de fyra runstenar som hittats i anslutning till kyrkan. En runsten står kvar vid kyrkan, en är flyttad till gravfältet väster om kyrkan, en är flyttad till ett gravfält vid Reva och en är försvunnen. Två av runstenarna (vid kyrkans södra tornvägg och den försvunna) är särskilt intressanta då dessa pekar på förekomsten av ett gille. Gillesväsendet spelade en viktig roll i Mellaneuropa och Norden under vikinga- och medeltid. Gillena var kristna sammanslutningar där medlemmarna förbands hjälpa varandra i nöd och svårigheter. De äldsta gillena i Sverige var ofta sammanslutningar av köpmän. Förutom i Törnevalla är stenar som nämner gillen endast kända från Sigtuna och Bjälbo utanför Skänninge. Kanske för att markera gillets intressen har bilden på den bevarade runstenen utformats på ett starkt symboliskt sätt. Det kristna korset kommer seglande på ett handelsskepp där det utgör mast och segel. Bilden är unik och saknar motsvarighet på andra runstenar. Det har föreslagits att bilden är Törnevallagillets sigill. De första runorna är skadade. Inskriften lyder: ".... a Alvir reste stenen efter Dräng, Öjgeirs (?) son sin gillesbroder. ".... a Alvir reste stenen efter Dräng, Öjgeirs (?) son sin gillesbroder" Stenen är ristad omkring 1030. Den förlorade stenen hade rests till minne av en man vid namn Fartegn, vilket kan översättas med duktig färdeman, resande eller köpman. I samband med diskussionen om att riva den västra kyrkogårdsmuren gjordes en analys av denna och det upptäcktes att ett fragment av ytterligare en runsten satt insatt i den. Textframentet lyder N thani , (ste)n denna.. Av medeltidens gravar finns ingenting bevarat och inte heller från reformationen. Däremot finns gravvårdar bevarade från stormaktstiden. Dessa har inventerats och ritats av av Sune Ljungstedt och finns som bilaga i rapporten. Två av 1600-talets Törnevallaprostar har efterlämnat praktfulla gravstenar av kalksten som nu är placerade under orgelläktaren. Den ena över Johannes Petri Hovillander, död 1661 och den andra över Johannes Johannis Arendt, död 1690. En fragmentarisk häll daterad 1669 utgör tröskel i vapenhuset. Två gravhäller från 1700-talet finns också bevarade i kyrkan. En över Nils Anderson i Linghem, död 1724 och en över rusthållaren i Gällstad Anders Carlson, död 1758. Den äldsta bevarade gravvården på kyrkogården tillhör de borttagna som står lutade mot västmuren. Den är rest över nämndemannen Jöns Nilson i Skarvestad redan 1750. En idag svårläst, kalkstenshäll har tolkats av Sune Ljungstedt. Den är rest år 1787 över en man vid namn Johan Wittkopf som har den ovanliga titeln guldarbetaren.(undanställd vård nr 3). Ytterligare en vård helt oläslig men förefaller vara från århundradeskiftet 17/1800 (undanställd vård nr 7). 1800-talets gravskick finns representerat framför allt i den norra delen av kvarter A där sex gravvårdar från tiden 1856-96 står kvar på ursprunglig plats. I kvarter B finns två sena 1800-talsvårdar kvar och i kvarter C ytterligare en. Bland de undanställda vårdarna vid västmuren finns en vård från 1840 och fem stycken från sent 1800-tal. Planeringen för anläggandet av en ny kyrkogård påbörjades redan 1958. Vid anläggandet av den nya kyrkogården avsågs ursprungligen att västra kyrkogårdsmuren skulle rivas. Detta blev dock inte fallet och den nya kyrkogården invigdes efter flera turer samtidigt som den nyrenoverade kyrkan den 22/6 1970. I samband med anläggandet av den nya kyrkogården byggdes också det nuvarande gravkapellet som finns med på en bild från 1965, se nedan. Minneslunden som kom att anläggas i norra delen av den nya kyrkogården invigdes den 24/8 1984.Län: Östergötland, Kommun: Linköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002280http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002280http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002280RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23