21300000002270http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002270Bebyggelse - anläggningLinköping kn, SKEPPSÅS 1:1 LILLKYRKA KYRKALILLKYRKA KYRKAFÖRSAMLING 1995 - LILLKYRKA BEFOLKNINGSTAL - 1805: 235, 1900: 162, 1995: 49 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger 2 mil nordost om Linköping ensam i jordbruksbygden söder om sjön Roxen. Byggnaden ligger på en svag höjdrygg nära vägskäl i ett mycket öppet och rikt sprickdalslandskap med vida utblickar. Vid entrén finns en bod från 1700-talet samt en stiglucka. Prästgården intill kyrkan bär namnet Skeppsås. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett rakslutet kor (i norr smalare än långhuset, i norr däremot i liv med långhusmuren), sakristia i norr och ett vapenhus i väster. Av den äldsta romanska kyrkan återstår långhuset samt del av norra kormuren. I samband med restaurering 1960-63 påträffades grundmurar efter den ursprungliga absiden i öster. Omkring 1500 revs absiden, varefter det nuvarande koret och den därtill anslutande sakristian uppfördes. Det nuvarande vapenhuset härrör från restaureringen 1960-63, efter förslag av arkitekt Kurt von Schmalensee. Det föregicks av ett timrat vapenhus från 1740 (ombyggt 1793). EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Vitputsad fasad under valmat sadeltak. Sedan en påbyggnad 1727 har koret haft samma höjd som långhuset. Gaveltornet över långhusets västra takfall, krönt av lanternin och spira, byggdes 1745 under ledning av domkyrkobyggmästaren Petter Frimodig. I mitten av 1800-talet var kyrkan så förfallen att den hotades av rivning. I stället genomfördes 1864-67 en restaurering, då bl.a. vapenhuset reveterades och hela kyrkan spritputsades. Ingång via vapenhuset i väster. Långhuset välvdes under 1400-talet, medan korvalvet härrör från 1620. I kyrkan finns kalkmålningar från fyra olika perioder representerade, de äldsta från början av 1300-talet och de yngsta från 1620. De unggotiska målningar som bevarats ovan långhusvalven ägnas Kristi passion. Vid valvslagningen under 1400-talet framhävdes ribborna med geometriska och vegetativa ornament. I samband med korets omgestalning år 1620 dekorerades valvet med växtornamentik av typisk renässanskaraktär medan väggarna pryddes med figurmålningar, däribland en Yttersta dom. Den senaste mer genomgripande restarueringen skedde mellan 1960 och 1963 under ledning av arkitekten Kurt von Schmalensee. Murarna putsades om och taken reparerades, långhusets nordfönster murades igen, korfönstret minskades till ursprunglig storlek och korportalens yttre nisch återställdes. I interiören frilades de medeltida putsytorna, triumfbågen förminskades, bänkinredningen byggdes om, alla äldre inventarier konserverades och sakristian upprustades. Vidare borttogs 1860-talets dekorationsmålningar. Altarskåpet, ett inhemskt arbete från omkring 1500, restaurerades 1963, då övermålning från nyare tid togs bort. Predikstolen, tillverkad omkring 1600, stod ursprungligen i slottskapellet vid Grensholms gård, varifrån den skänktes 1741. Den ommålades 1742 samband med att den sattes upp i Lillkyrka, 1963 återställdes 1742 års färg. De ursprungliga renässansfärgerna har frigjorts på en del av predikstolen. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Av den medeltida dopfunten återstår foten samt några fragment av cuppan. Funten antas vara tillverkad av den gotländske stenhuggaren Sigraf i början av 1200-talet. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets webbsida. Det kan antas att kyrkogården anlades i anslutning till den tidigmedeltida kyrkan, eller fanns redan då den första stenkyrkan byggdes. Kyrkogårdens mycket ringa omfattning tyder också på att den aldrig blivit utvidgad. Inga rester av medeltidens begravningar finns bevarade idag. Det äldsta bevarade gravmonumentet är istället från 1580, av trä och målat. Monumentet efterbildar de gravhällar i kalksten som ofta finns bevarade i kyrkornas golv. Monumentet är efter Anna Ericsdotter, hustru till kyrkoherden Georg Clementis (Clemendsson), och deras gemensamma barn. Det är mycket ovanligt att så gamla gravmonument av trä bevarats. HAeR: LIGGER : BEGRAFWEN : MIN : SALIGE : HUSTRU : ANNA ERICKSDOTTER : OC AI ´SOMPNADE WTHI HERRANOM GVDHI THEN 27 IVLII MED SIN DOTTE ER LISABET : OCH MARGARETA : THEN 9 AUGUSTI : STRA AC EPFTER ANO 80 QVICQVID ERIT TANDE: MEA SPES EST VNICA CRS : HV..IC VIVO, HVIC MORIR CAETERA NICHIL CRRO : GIORGIVUS: CLEMENTIS Ungefärlig översättning: Här ligger begraven min saliga hustru Anna Ericsdotter som avsomnade i herren gud den 27 juli med sin dotter Lisabeth. Och Margareta den 9 augusti, strax efter år 80 och 15 århundraden efter Kristus. Mitt enda hopp är Kristus, för vilken jag lever, för vilken jag dör. Det övriga rör mig intet, Georg Clementis (Clemendsson). Clemendsson var kyrkoherde i Lillkyrka fram till 1579, och hade alltså redan avgått då hela hans familj rycktes bort inom loppet av ett par veckor. Ingenting finns i övrigt bevarat på kyrkogården av 16- och 1700-talens gravskick. I Östergötlands länsmuseums arkiv finns anteckningar från sockenstämmoprotokoll rörande underhåll och åtgärder på bogårdsmuren och portarna utförda under 1700-talet och det tidiga 1800-talet. Dessa är av Bengt Cnattingius hand. Av anteckningarna framgår att kyrkomuren skulle vara uppförd 1741-63, trots anteckning om reparation redan 1702. Detta sammanhänger sannolikt med tidens språkbruk där man lätt kan uppfatta reparation som nybyggnation. Uppgifter om muren 1702 omnämns reparation av densamma. 1739 täcks och tjäras sträckan västra muren på sträckan söder om västra porten. Detta innebär att åtminstone delar av muren varit täckt av en trähuv. 1741 Frö-delen av muren uppmurad, sannolikt den NV delen av muren. Uppgiften visar att bruket att enskilda gårdar enskilt ansvarade för olika delar av kyrkogårdsmuren var i bruk också i Lillkyrka. 1742 ringmurshuven repareras på västra muren, norr om västra ingången. 1762 Månestads, Fyrbys och nedre Lundbys andelar av muren uppbyggs, okänt var. 1763 åtgärder på Frö ringmur (NV-delen). 1796 uppgift om reparation av muren. 1820 uppgift om reparationer på större delen av muren. Uppgifter om portarna Om portarna, av vilka idag endast de stigluckförsedda västra och södra portarna är i bruk, uppges att de är nybyggda på 1700-talet. Sannolikt rör det sig om ombyggnadsarbeten. Den östra porten, vilken idag endast består av en öppning i muren, bör även den ha varit försedd med en stiglucka eftersom uppgifterna nedan talar om ett tak som spånlagts och tjärats. Dessutom uppges portens väggar vara rappade och vitlimmade. Västra porten 1708 beskrivs porten. 1735 uppges porten vara gjord. 1762 porten uppmurad ånyo (avser stigluckan), ny port insatt (avser träporten). 1764 täckningen (taket) insättes, året efter spånkläds detta och året därefter tjäras taket. 1780 rappas stigluckan. 1781 rödfärgas porten. Södra porten (kallad likporten) 1697 uppges porten vara gjord. 1739 täcks den med nya brädor. 1749 tjäras taket. 1772 läggs nytt spån. 1781 rödfärgas porten. Östra porten (idag borttagen) 1735 uppges porten vara gjord. 1741 läggs nya spån. 1743 portmurarna rappas och vitlimmas, huvarna rödfärgas. 1749 förbättrad. 1766 porten uppsätts med tak och resning. 1780 porten rappas. 1794 porten uppsätts ånyo. Bland övriga uppgifter från samma källa finns angivelse om att 12 askar (sannolikt trädkrans) och en ek planterades på kyrkogården 1756 av E B Skytte från Runetorp. Sex gravvårdar från senare delen av 1800-talet finns bevarade på kyrkogården, varav fyra också står på ursprunglig plats. Den äldsta på plats är från 1873. De två undanställda går idag inte att läsa, men gravvårdstyperna hör hemma kring 1850-60. Inga större förändringar av kyrkogården verkar ha genomförts under 18- och 1900-talen. På häradskartan från 1878 kan en kyrkogård med samma utbredning som idag ses. Ett flygfoto från 1935 visar en hög trädkrans som döljer det mesta av kyrkogården. I samband med rivningen av det gamla och uppförandet av det nya vapenhuset kring 1960 togs foton också av kyrkogården av Bengt Cnattingius. Dessa visar att kyrkogården även då var glest belagd, men att den rymde ett större antal grusgravar än idag. Jämfört med gravkartan från 1970-talet är en kortare sträcka grusgång igensådd och trädkransen under förnyelse. Lillkyrka kyrka och prästgård från ett foto i Östergötlands länsmuseums arkiv, taget 1940. Bilden visar prästgården i sitt gamla läge, alldeles intill västra stigluckan. Gården har samma läge också på häradskartan.Län: Östergötland, Kommun: Linköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002270http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002270http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002270RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23