21300000002262http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002262Bebyggelse - anläggningLinköping kn, BJÖRKEBERG 1:15 BJÖRKEBERGS KYRKABJÖRKEBERGS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - BJÖRKEBERG BEFOLKNINGSTAL - 1805: 290, 1900: 370, 1995: 299 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger nära ett vägskäl en dryg mil väster om Linköping. Den är placerad på en svag höjd med vid utblick över slättlandskapet. De s.k. humparna nordost om kyrkan hyser ett stort gravfält. Den omges av prästgård, en fd skola samt några villor. Närmast kyrkan finns ett församlingshem och ett bisättningskapell. Den äldsta kända klockstapeln byggdes 1641 av Måns Jönsson i Mjölorp, medan den nuvarande nybyggdes efter en brand 1741. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare absidkor och en sakristia på korets nordsida. I väster ett timrat vapenhus. Större delen av långhuset samt absidkoret uppfördes under tidig medeltid, sannolikt 1100-talet. Även sakristian är ett senare medeltida tillägg. Kyrkan har vid okänd tidpunkt förlängts i väster (enligt Broocman gjort i "urminnes tid"). År 1567 skadades och plundrades kyrkan av danskarna under Daniel Rantzaus befälskap, några större förändringar till följd av detta synes dock inte ha skett. Ett troligen senmedeltida vapenhus i söder revs 1804. Det nuvarande, timrade vapenhuset härrör sannolikt från 1700-talets senare hälft. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är putsad i ljust gult. Långhuset kröns av en takryttare av trä målad omväx-lan-de i rött och vitt och med lanterninuppbyggnad, som avslutas med en spira. Takryttaren byggdes 1762-63 av Petter Frimodig. Alla tak är spånade, även spiran. Kyrkan exteriör och interiör präglas delvis av förändringar från år 1798, under stiftsbyggmästare Casper Seurlings ledning. Nya och större fönster bröts upp, tre till antalet på långhuset. Ingång i väster via vapenhuset samt direkt till koret i söder. På 1200-talet vidgades triumfbågen och interiören fick en första, senromansk, målnings-skrud, som delvis bevarats. Kyrkan kryssvälvdes på 1400-talet och valven målades av en konstnär tillhörig Risingemästarens skola. Långhusets ersat-tes 1798 med ett flackt svängt brädvalv. Vid restaureringen 1945 framtogs de fragmentariskt bevarade kalkmålningarna från 1200- och 1400-talen. I synnerhet de äldre målningarna är av intresse, eftersom få har bevarats från denna tid i Östergötland. I korets nordvägg finns ett för Östergötland ovanligt inbyggt medeltida sakramentsskåp tillverkat av en urholkad trästock. År 1728 anskaffades predikstolen, den målades 1798 och avfärga-des igen 1945. Altarprydnaden är en modern ikontriptyk målad 1987 av Marice Sariola. Bänkinredningen är sluten. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkans 1330-talsskulptur föreställande S:ta Katarina av Alexandria har förlorat sitt attribut och sitt huvud. Dopfunten är från 1877. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Lantmäterikartor från 1694 och 1854 visar inget som avviker från dagens förhållanden. Enligt en sockenbeskrivning av C F Broocman 1760 hängde kyrkans klockor i en trästapel som sattes upp 1641. Andra uppgifter nämner att stapeln brann 1707 och en ny stapel byggdes 1741. År 1762-1763 byggdes en takryttare på kyrkan. Eventuellt flyttades klockorna då från klockstapeln in i takryttaren. I sin sockenbeskrivning nämner Broocman även att kyrkan innesluts av stora på Kyrkogården planterade Askträn. Det är ovanligt med en sådan notering och träden bör därför ha varit iögonenfallande. Fotografiet från 1915 visar en relativt oordnad kyrkogård med enstaka gravbräden av trä och eventuellt en omgärdninghäck till höger. Fotografiet från 1937 visar en annan mer strikt karaktär med en bred grusad mittgång från söder, stora häckomgärdade familjegravar framför allt väster om mittgången samt stora gräsytor och många björkar inne på kyrkogården. Ett fotografi från 1945 visar kyrkogårdens sydöstra del med en blandning av höga och låga/breda vårdar. Mittpartiet har inte tagits i anspråk i någon större utsträckning. På kyrkogården växer flera björkar. Eventuellt kan det finnas omgärdningshäckar runt en del gravar. Fotografier från 1960 visar i stort sett samma del av kyrkogården och det framgår att de flesta gravarna är grusgravar omgärdade med låga häckar, i enstaka fall med stenram. Det finns även fler gravar på den tidigare öppna ytan. Enligt uppgift togs kyrkogårdens grusgravar bort på 1960-talet då kyrkogården gjordes om. Det skulle innebära att ovan nämnda fotografier från 1960 visar en struktur som snart togs bort. År 1960 invigdes gravkapellet av biskop Ragnar Askmark. Gravkapellet ritades av byggnadsingenjör Ture Jangvik. År 1964 meddelade Kungl. Byggnadsstyrelsen att man inte hade något att erinra mot ett förslag om ytterbelysning på kyrkogården. Träden i norr togs bort i början av 1990-talet.Län: Östergötland, Kommun: Linköpinghttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002262http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002262http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002262RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23