21300000002172http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/21300000002172Bebyggelse - anläggningMotala kn, FIVELSTAD 13:1 FIVELSTADS KYRKAFIVELSTADS KYRKAFÖRSAMLING 1995 - FIVELSTAD BEFOLKNINGSTAL - 1805: 308, 1900: 824, 1995: 534 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan, som är väl synlig i landskapet, är högt belägen vid ett vägskäl ca 8 km öster om Vadstena i övergångszonen mot helåkerbygden som omger staden. Miljön i övrigt består av en skola, en f.d. prästgård samt en f.d. komministergård. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång, sakristia i norr och ett torn i väster. I: Medeltidskyrkans utformning är känd utifrån en avbildning av Elias Brenner från ca 1670. Kyrkan var murad och bestod av ett långhus med ett något bredare, rakt avslutat kor, vapenhus i söder och torn i väster. Mellan vapenhuset och koret fanns en låg och smal utbyggnad i trä, av okänd funktion. Av den ursprungliga kärnkyrkan, uppförd under äldre medeltid, återstod då sannolikt långhusets västra del. Dess ursprungliga utformning i öster är inte känd. Västtornet, vilket ännu kvarstår, uppfördes sannolikt samtidigt eller snart därefter. Någon gång under medeltiden revs kyrkans ursprungliga östparti och ersattes med ett nytt kor, bredare än långhuset. Troligtvis härrörde även vapenhuset från medeltiden. Kyrkan valvslogs på 1400-talet och mäster Amund dekorerade den i anslutning därtill. Riven, förutom tornet, i samband med att ny uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1882-83 efter Albert Törnquists ritningar under ledning av byggmästare P.A. Hallander i Varola, intill den äldre kyrkans kvarstående torn. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad. Till det yttre har den genomgående sadeltak, tornet kröns av en svängd spira. Interiören täcks av ett tredingstak i trä. Stora rundbågiga fönster i långhus och kor lyser upp det vitmålade kyrkorummet. Predikstolen finns på nordväggen och har direkt uppgång från sakristian. Kyrkan restaurerades 1949 av arkitekten Johannes Dahl. Orgelläktaren försågs med en underbyggnad som inrymde en mindre samlingssal och ett förråd. Korets mittfönster murades igen, och sidofönstren försågs med antikglas för att dämpa ljusflödet. Predikstol från byggnadstiden. När den gamla kyrkan revs 1882 kasserades 1702-års altartavla, men lämnades utan ersättare fram till 1959. Den nuvarande altartavlan utförd av textilkonstnärinnan Märta Afzelius kunde då invigas. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger fyra medeltida träskulpturer varav ett krucifix som fanns undanställda i tornet fram till 1949, då de restaurerades och återfördes till kyrkorummet. Äldst är en madonna från 1200-talet, de övriga är senmedeltida. Kyrkans gamla predikstol av Olov Wistenius i Vadstena från 1713 förvaras i kyrktornet, i kyrkorummet finns en enklare tillverkad 1882-1883. Den äldst kända orgeln inköptes 1639 och var tillverkad av Anders Månsson Bruse i Linköping. Den byttes ut 1769 mot en begagnad orgel från Vårfrukyrkan i Skänninge tillverkad av kakelugnsmakaren Peter Broberg i samma stad. Piporna var av papp, utom två som var av lera! Vid nybyggnaden införskaffades ny orgel gjord av E.A. Setterqvist i Örebro. Denna ersattes 1970 av den nuvarande orgeln med disposition av musikdirektör Jan Håkan Åberg, Linköping, fasad av arkitekt Lars Stalin, Jönköping och byggd av Orvar Smedman vid Nordfors & Co Orgelbyggeri i Lidköping. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. FÖRSAMLING 1995 - FIVELSTAD BEFOLKNINGSTAL - 1805: 308, 1900: 824, 1995: 534 FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan, som är väl synlig i landskapet, är högt belägen vid ett vägskäl ca 8 km öster om Vadstena i övergångszonen mot helåkerbygden som omger staden. Miljön i övrigt består av en skola, en f.d. prästgård samt en f.d. komministergård. RASERAD KYRKA / RUIN - DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång, sakristia i norr och ett torn i väster. I: Medeltidskyrkans utformning är känd utifrån en avbildning av Elias Brenner från ca 1670. Kyrkan var murad och bestod av ett långhus med ett något bredare, rakt avslutat kor, vapenhus i söder och torn i väster. Mellan vapenhuset och koret fanns en låg och smal utbyggnad i trä, av okänd funktion. Av den ursprungliga kärnkyrkan, uppförd under äldre medeltid, återstod då sannolikt långhusets västra del. Dess ursprungliga utformning i öster är inte känd. Västtornet, vilket ännu kvarstår, uppfördes sannolikt samtidigt eller snart därefter. Någon gång under medeltiden revs kyrkans ursprungliga östparti och ersattes med ett nytt kor, bredare än långhuset. Troligtvis härrörde även vapenhuset från medeltiden. Kyrkan valvslogs på 1400-talet och mäster Amund dekorerade den i anslutning därtill. Riven, förutom tornet, i samband med att ny uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1882-83 efter Albert Törnquists ritningar under ledning av byggmästare P.A. Hallander i Varola, intill den äldre kyrkans kvarstående torn. EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad. Till det yttre har den genomgående sadeltak, tornet kröns av en svängd spira. Interiören täcks av ett tredingstak i trä. Stora rundbågiga fönster i långhus och kor lyser upp det vitmålade kyrkorummet. Predikstolen finns på nordväggen och har direkt uppgång från sakristian. Kyrkan restaurerades 1949 av arkitekten Johannes Dahl. Orgelläktaren försågs med en underbyggnad som inrymde en mindre samlingssal och ett förråd. Korets mittfönster murades igen, och sidofönstren försågs med antikglas för att dämpa ljusflödet. Predikstol från byggnadstiden. När den gamla kyrkan revs 1882 kasserades 1702-års altartavla, men lämnades utan ersättare fram till 1959. Den nuvarande altartavlan utförd av textilkonstnärinnan Märta Afzelius kunde då invigas. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger fyra medeltida träskulpturer varav ett krucifix som fanns undanställda i tornet fram till 1949, då de restaurerades och återfördes till kyrkorummet. Äldst är en madonna från 1200-talet, de övriga är senmedeltida. Kyrkans gamla predikstol av Olov Wistenius i Vadstena från 1713 förvaras i kyrktornet, i kyrkorummet finns en enklare tillverkad 1882-1883. Den äldst kända orgeln inköptes 1639 och var tillverkad av Anders Månsson Bruse i Linköping. Den byttes ut 1769 mot en begagnad orgel från Vårfrukyrkan i Skänninge tillverkad av kakelugnsmakaren Peter Broberg i samma stad. Piporna var av papp, utom två som var av lera! Vid nybyggnaden införskaffades ny orgel gjord av E.A. Setterqvist i Örebro. Denna ersattes 1970 av den nuvarande orgeln med disposition av musikdirektör Jan Håkan Åberg, Linköping, fasad av arkitekt Lars Stalin, Jönköping och byggd av Orvar Smedman vid Nordfors & Co Orgelbyggeri i Lidköping. Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003. Kyrkogårdens historik Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är hämtade från Lantmäteriets websida. Det kan antas att kyrkogården i Fivelstad sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. Ett flertal medeltida gravvårdar har också bevarats. De flesta har också publicerats av Sune Ljungqvist i hans artikel Gravstensstudier i Fivelstad (Ljungstedt 1982). I vapenhuset förvaras ett antal äldre gravvårdar, de flesta infattade i golvet. Äldst är de fragment av så kallade eskiltunakistor (Ljungstedt nr 1 och 2), en typ av gravmonument från den första kristna tiden i landet, uppkallade efter ett fynd i Eskilstuna men betydligt vanligare i Östergötland, särskilt i Vadstenatrakten. Kistorna har från början sannolikt stått ute på kyrkogården. Fragmenten kommer från en gavel respektive ett kistlock. Båda har endast ornamentik och saknar runor. Gavelfragmentet är försett med ett litet kristet kors. Det lilla fragmentet som hittades 1994 är troligen ett fragment av ett kistlock. Det är försett med liljeornament och sju hela och en fragmentarisk runa, sannolikt ett u. Text; u.knut.fath. dvs .u.knut.fath Knut fad(er sin). Samtliga fragment kan dateras till 1000-talets senare del och indikerar att kyrkogården funnits redan då. Den stavkorshäll som också finns i vapenhuset kommer från en liknande men något senare kista, till vilken den utgjort locket. Stavkorshällarna räknas som en övergångsform mellan eskilstunakistor och senare medeltida gravtumbor och dateras vanligen till 11- eller 1200-tal. De är relativt ovanliga i Östergötland och är bara kända i sju exemplar, varav tre från Söderköping. Den aktuella hällen är omhuggen kring år 1600 och försedd med ny text. Möjligen finns rester efter en äldre text i form av på runstensmaner parvis sittande punkter. Till de senare omhuggningsresterna hör också inskriptionen IHS samt en vapensköld. Infattade i vapenhusets golv är också två större gravstenar från slutet av 1500-talet i tidstypisk renässansstil. Den äldre av dessa (Ljungstedt nr 5) är lagd över kyrkoherden Magnus Johannis död 1582. Den yngre hällen (Ljungstedt nr 6) är lagd över hustrun Sigrid Elefsdotter från socknens enda säteri, Räfsjö. Sigrid dog 1594 och tillhörde den ursprungligen norska adliga ätt som senare skulle få namnet Jacobsköld (3 musselskal i vapnet). Fram till 1700-talet fanns en gravsten tillhörande Sigrids sonson, död i Reval 1611, i behåll i Fivelstads kyrka, på vilken detta vapen fanns inristat. En kalkstensgravhäll från 1602 (Ljungstedt nr 4) har ursprungligen varit avsedd att stå på kyrkogården och har därmed tillhört den äldsta generationen av stenar av denna typ. Sannolikt när den inpassades i golvet har toppen på stenen slagits av. Texten är svårbegriplig då den är starkt förkortad. Ljungstedt utläser namnen Anders Engemarson och Anna Ollersdotter förutom årtalet 1602 och en bön om salig uppståndelse. I vapenhuset finns också en något yngre sten i klassisk 1600-tals stil vilken ursprungligen legat i kyrkgolvet (Ljungstedt nr 7). Den är lagd över Lars Anderson, Offe Person och Brita Larsdotter från Sund 1661. Männen var i tur och ordning makar till Brita och ryttare vid Östgöta kavalleriregemente. Äldst av de stenar som står på kyrkogården är en liten kalkstensvård rest 1603, i inventeringen numrerad som undanställd vård, löpnummer 6 (Ljungstedt nr 9). Framsidan pryds av tre rundbågar, varav den mittersta är något högre än de andra. Inskriften är skadad men namnen Sven, Nils och Per Ionneson är klart avläsbara. På baksidan finns ett kors, vilket Ljungsedt menar är vanligt särskilt i västra Östergötland. Han ser det som en kvarleva från de äldre stavkorshällarna. Ytterligare en tidig östgötaryttare finns bland de tidiga 1600-talsstenarna på kyrkogården. Den är rest över ryttaren Olof Person i Sund, död 1624 (Ljungstedt nr 12), undanställd vård löpnummer 3 i inventeringen. De övriga tre kan dateras till tiden mellan 1607 och 1702. Samtliga med karaktäristiska änglar, timglas och IHS motiv. Bland de undanställda gravvårdarna finns tre stycken från sent 1800-tal (1871-88), medan övriga huvudsakligen är från tidigt 1900-tal. Den äldsta gravvård som bevarats på plats är den på plats 23. Den är rest över kyrkvärden C J Anderssons hustru Maria Catarina 1889. Ytterligare tre vårdar från 1890-tal står också fortfarande på ursprunglig plats (grav 329, 337 och 457). Med dessa undantag speglar kyrkogården huvudsakligen 1900-talets begravningsskick. Kartmaterial från 1700-talet (storskifte 1782 och byggnadstomter 1780) visar en kyrkogård med samma form som dagens gamla kyrkogård. På storskifteskartan dessutom klockstapeln. Denna fanns kvar till 1790. Av Brenners teckning (se sid 7) framgår att stapeln varit av trä med höga ben av den sedvanliga typen. Flygfotografier av Fivelstad togs 1939, 1947 och 1954. Samtliga visar samma sak. En kyrkogård med uppväxt trädkrans och ett stort antal grusade gravar i både norra och södra kvarteren. 1940 togs även bilder på själva kyrkogården av Bengt Cnattingius. En av dessa visar hur hela den östra delen av södra kvarteret varit organiserat med enbart grusgravar med mellanliggande häcksystem. Samtliga bilder finns i Östergötlands länsmuseums arkiv. Kyrkogården genomgick en omfattande renovering och omarbetning i slutet av 1950- talet och återinvigdes på Allhelgonadagen 1957. Huvudsyftet med omläggningen var att ta bort den allmänna linjen. För att åstadkomma mindre skillnader mellan olika gravplatser togs också ett stort antal häckar bort och gräsmattor lades om. Ingenting sägs i källan (tidningsartikel i ÖC 4.11.1957) om det också var vid detta tillfälle som det stora antalet grusgravar också togs bort, men detta förefaller troligt. Arbetet med omläggningen leddes och planerades av trädgårdsmästarna C O Lindblad i Mjölby och Stellan Jonsson i Vadstena. Sannolikt är också den aktuella gravkartan gjord vid samma tillfälle eller strax efteråt. Den är odaterad men hör stilmässigt till 1950- eller 1960-tal. Utbyggnaden av den nya kyrkogården och minneslunden skedde efter ritningar upprättade 1989.Län: Östergötland, Kommun: Motalahttp://kulturarvsdata.se/raa/bbr/rdf/21300000002172http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/xml/21300000002172http://kulturarvsdata.se/raa/bbr/html/21300000002172RiksantikvarieämbetetRAÄBebyggelseregistret - anläggning1.12024-10-23