Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

MÖRBYLÅNGA RESMO KYRKA 1:1 - husnr 1, RESMO KYRKA Ny sökning Tillbaka till sökning

Resmo kyrka absid från NO.jpg

Teckenförklaring Bakgrundskarta Copyright © Lantmäteriet
visa stor karta
Byggnadspresentation
RESMO KYRKA (akt.)

1100 - 1199

1130 - 1150

Kalmar
Mörbylånga
Öland
Resmo
Resmo-Vickleby församling
Växjö stift
Resmo 104

Religionsutövning - Kyrka - Plantyp-Enskeppig

Religionsutövning - Kyrka - Salkyrka

Religionsutövning - Kyrka - Plantyp-Enskeppig

Religionsutövning - Kyrka - Salkyrka

Religionsutövning - Kyrka - Plantyp-Enskeppig

Religionsutövning - Kyrka - Salkyrka

Religionsutövning - Kyrka - Plantyp-Enskeppig

Religionsutövning - Kyrka - Salkyrka

Historik

Inventeringsår Ej registrerat

Efter 1050
En träkyrka byggs troligen på platsen.

Ca 1100
Resmo nuvarande kyrka började byggas. Hela grunden till kor med absid, långhus och torn lades ut i ett skede. Det som skulle bli torn uppfördes bara till långhusets takhöjd. Kyrkbygget antas ha uppförts i privat regi, troligen under ledning av en dansk byggmästare. Initiativtagaren kan ha varit stormannen Sueinu vars namn förekommer på en gavelhäll till en Eskilstunakista som hittats på kyrkogården. Antagandet att det var en dansk byggmästare bygger på jämförelser i byggnadsteknik med samtida danska kyrkor, bl a förekomsten av kalktuff i murarna samt tekniken att rakt av...

Läs mer i eget fönster

År 1100 - 1130 Nybyggnad - Korparti
Absidkor
År 1100 - 1199 Nybyggnad
Resmo nuvarande kyrka började byggas. Hela grunden till kor med absid, långhus och torn lades ut i ett skede. Det som skulle bli torn uppfördes bara till långhusets takhöjd. Kyrkbygget antas ha uppförts i privat regi, troligen under ledning av en dansk byggmästare. Initiativtagaren kan ha varit stormannen Sueinu vars namn förekommer på en gavelhäll till en Eskilstunakista som hittats på kyrkogården. Antagandet att det var en dansk byggmästare bygger på jämförelser i byggnadsteknik med samtida danska kyrkor, bl a förekomsten av kalktuff i murarna samt tekniken att rakt avtäcka muröppningar med trä. Dendrokronologiska prover tagna i trämaterial i koret år 1988 visade att trädet hade fällts år 1100. Kyrkan hade ingång i norr och i söder samt en ingång i väster. Alla ingångarna hade vid tiden samma utseende. Högt upp på fasaderna i norr och söder satt rundbågiga fönster. Endast i absiden fanns valv, i övrigt stod takstolen öppen. I absiden fanns ett altare som prästen kunde stå bakom. Absidens fasad smyckades av fyra lisener ställda på en sockel och avslutade av en taklist av sandsten. I fasaden satt ett runt fönster. De äldsta kalkmålerierna härstammar från 1100-talet, troligen 1100-talets mitt och finns i koret och absiden, målade på en glättad puts. Bl a finns i absiden Kristus i majestät (Majestas Domini) inom en mandelformad gloria krönt en liten rundel med Guds lamm. Omkring mandorlan har de fyra evangelistsymbolerna varit målade, nu syns endast Lukas oxe.
År 1130 - 1170 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Kalkmålningar i koret och absiden
År 1130 - 1170 Nybyggnad - Torn
Torn
År 1130 - 1150 Nybyggnad
Långhus
År 1150 - 1200 Arkitekturbunden utsmyckning - måleri, interiör
Målningssvit i kor och triumfbåg
År 1200 - 2008 Ändring
Efter 1050 En träkyrka byggs troligen på platsen. Ca 1100 Resmo nuvarande kyrka började byggas. Hela grunden till kor med absid, långhus och torn lades ut i ett skede. Det som skulle bli torn uppfördes bara till långhusets takhöjd. Kyrkbygget antas ha uppförts i privat regi, troligen under ledning av en dansk byggmästare. Initiativtagaren kan ha varit stormannen Sueinu vars namn förekommer på en gavelhäll till en Eskilstunakista som hittats på kyrkogården. Antagandet att det var en dansk byggmästare bygger på jämförelser i byggnadsteknik med samtida danska kyrkor, bl a förekomsten av kalktuff i murarna samt tekniken att rakt avtäcka muröppningar med trä. Dendrokronologiska prover tagna i trämaterial i koret år 1988 visade att trädet hade fällts år 1100. Kyrkan hade ingång i norr och i söder samt en ingång i väster. Alla ingångarna hade vid tiden samma utseende. Högt upp på fasaderna i norr och söder satt rundbågiga fönster. Endast i absiden fanns valv, i övrigt stod takstolen öppen. I absiden fanns ett altare som prästen kunde stå bakom. Absidens fasad smyckades av fyra lisener ställda på en sockel och avslutade av en taklist av sandsten. I fasaden satt ett runt fönster. De äldsta kalkmålerierna härstammar från 1100-talet, troligen 1100-talets mitt och finns i koret och absiden, målade på en glättad puts. Bl a finns i absiden Kristus i majestät (Majestas Domini) inom en mandelformad gloria krönt en liten rundel med Guds lamm. Omkring mandorlan har de fyra evangelistsymbolerna varit målade, nu syns endast Lukas oxe. 1200-talets början Västtornet färdigställdes med en indragning i murverket från och med andra våningen. Byggnadsskedet är synlig i murverket genom att man användes sig av en annan murningsteknik och typ av sten för de nedersta, tidigare delarna. Valv slogs och ett trapphus byggdes i norr. Tornet fick flera våningar skilda åt av bjälklag och en klockvåning. 1200-talets mitt Korets murar förstärktes på insidan och på detta underlag murades ett högt tunnvalv och ett torn. Resmo kyrkan blev därmed en sk klövsadelkyrka. Detta ska ha skett 1230-40-talet. Interiört hör bl a kalkmåleriet i triumfbågen samman med denna tid liksom rester i absiden, bakom altaruppsatsen. Där framställs S Dionysius och S Nikolaus under baldakiner, troligen kyrkans skyddshelgon, samt kvadermålningar. Absidens ursprungliga rundfönster ersattes av ett stort rundbågigt fönster. Sydportalen fick en ny rundbågig omfattning, långhusets små fönster murades igen och ersattes med ett par stora, rundbågiga. Omkr. 1300 Ett spetsbågigt, delat fönster togs upp i absidens södra sida. Fönstret är bl a syligt på en teckningar från 1600-talet. 1580-talet Västtornet försågs med en hög spira. En vågrät panel spikades på takbjälkarna som ett innertak i långhuset. De norra och södra långhusväggarna dekorerades med scener ur passionshistorien och Yttersta domen tillskrivna Arendt Lambrechtz från Emden. (som vid tiden var anställd av Johan III på Kalmar slott). En öppning togs upp mellan västtornet och långhusvinden. 1634 Kyrkan avbildades av Jonas haquini Rhezelius. 1677 I samband stridigheter mellan Sverige och Danmark använde fienden kyrkan som logement och stall. Kyrkan vandaliserades svårt. Klockorna, skrudar och silver liksom bänkar och predikstol förstördes helt. Alla gårdar i socknen, inklusive prästgården, brändes ned. 1685 Kyrkans lillklocka göts i Stockholm av Michel Bader. 1729 Tornspiran reparerades av byggmästare Fröling. 1729-30 Murarmästare Anders Hane i Gynge ansvarade för vissa förändringar och reparationer. Predikstolen reparerades och flyttade något västerut på den södra sidan (stod tidigare längre österut). Två nya fönster tillkom. Det ena var sannolikt en förstoring av korets södra fönster medan placeringen av det andra är oklar. 1732 Tornspiran reparerades av Nils Swan. 1733 Långhusets tegeltak reparerades. 1739 Fönstret i absiden reparerades. 1741 Västtornet putsades och vitkalkades. Murarna hade fram till dess stått bara. 1742 Östtornet putsades och vitkalkades. Murarna hade fram till dess stått bara. 1743 Sakristia uppfördes. Långhusväggar och sakristia putsades och vitkalkades. Långhuset hade innan dess stått med bara murar. Västtornets bottenvåning gjordes om till vapenhus. Innerväggarnas målningar kalkades över. 1744 Arbeten med sakristians tak utfördes. Invändigt i sakristian utfördes snickeriarbeten; tak, golv, dörr och dörrkarm. Snickaren mäster Pilltz och smeden Hiulberg svarade för arbetet. 1746 Sakristians tak färdigställdes och fick tegelbeklädnad. Arbetet utfördes av mäster Hane. Nordportalen murades igen, västportalen utvidgades och ”tornbågen” mellan tornets bottenvåning och långhuset murades igen så att endast en dörröppning återstod. Arbetet utfördes av murarmästaren Herr från Kalmar och snickaren Pilltz. Långhusets tak sågs över och 300 nya takpannor lades. Snickaren Pilltz gjorde nya dörrar till västportalen och till genomgången mellan vapenhus och kyrkorum. 1747 Två stiftskollekter, d v s insamlingar utförda i hela stiftet, togs upp för Resmo sockens räkning. Nytt golv lades i koret; stenhuggaren Petter Enman kanthögg och lade in 230 alnar skurad golvsten. Han kanthögg också och lade in en stor flisa, troligen en gravsten. Altardisken gjordes mer bekväm, hur är oklart. 1748 Tornspiran reparerades av skogsvaktare Gädda efter ett åsknedslag. 1750 Ny sluten bänkinredning utfördes av mäster Pilltz med 39 stoldörrar och knoppar svarvade av Anders Lustig. 1752 Det omgjorda altarskranket och de nya bänkarna målades. 1752 Kyrkan avbildades av Petrus Frigelius. (Se bild 7) 1753-54 Tornspiran reparerades av Anders Jönsson och ”Bläckslagaren” Olof Smith från Kalmar efter ännu ett åsknedslag. 1754-55 Läktaren målades. Sakristians tak reparerades. 1757-58 Långhusets tak reparerades. Kalk inköptes från Högby, vilket visar att taket låg på öppen läkt och var understruket med kalkbruk. Teglet fästes med spik. 1781 Skador upptäcktes på ”kyrkovalvet”, troligen menas långhusets vågräta tak och på absidens valv. I det senare hade en kraftig spricka uppstått. Reparation utfördes av murmästare Anders Wermelin. 1784 Kyrkan hade problem med läckande tak. Det gällde sakristian och långhuset över läktaren. Reparationer utfördes och troligen var det detta år som sakristians sadeltak tillkom (tidigare pulpettak). 1785 Omfattande arbeten utfördes. Långhustaket sågs över. Teglet togs ned och rengjordes och taket lades om med ny läkt. Flera av takbalkarna i takets konstruktion byttes ut eftersom de var ruttna. Luftningen i korets valv förbättrades genom att nya ventilationshål togs upp. Samtidigt murades gluggar i östtornet igen. Långhuset fick sitt nuvarande trätunnvalv. Av de gamla panelbräderna gjordes en gångbana uppe på vinden. Stora spetsbågiga fönster togs upp som ersättning för de äldre fönstren, två på vardera norra och södra långhusfasaden, samt två i absiden. När absidens nya fönster tillkom förstördes fasadens pilastrar delvis. Kortrappans ingång murades igen och vapenhusets trapphus förändrades genom att den inre begränsningsmuren togs bort. Ansvarig för ombyggnaden var mur- och byggmästaren Hans Wermelin som några år tidigare bl a nybyggt Torslunda kyrka. 1787-88 En ny läktare byggdes, buren av två fyrsidiga pelare med enkla kapitäl. Den hade två trappor. Läktarens bröstning utfördes med en form som svänger kraftigt inåt mitten. 1790-tal Diskussioner pågick om att ta ned den förfallna spiran och ersätta den med en huv lik östtornets. Olika förslag togs fram. Tillstånd söktes bl a av Amiralitetskollegiet eftersom spiran användes som sjömärke. Arbetena drog dock ut på tiden. 1799 Predikstolen och altaruppsatsen tillkom, båda ritade av arkitekten vid ÖIÄ, C F Sundwall och utförda av spegelmakaren Anders Högström. I altaruppsatsen fogades en målning föreställande Kristi förklaring utförd av A J Hansson. Långhustaket, läktaren och fönsterkarmarna målades. Murmästare Wermelin byggde ett trapphus för den nya predikstolen i vinkeln mellan långhusets och sakristian. 1814 ”Kuren” d v s predikstolens lilla trapphus reparerades. 1817 Kyrkan avbildades av Nils Isak Löfgren. (Se bild 9) 1821-23 Sakristietaket reparerades. Den höga stegen i västtornet reparerades. 1824 Häradsbyggmästare Söderström, Kåtorp, besiktigade kyrkan och lämnade ett omfattande förslag till ombyggnad och reparation. 1825 Församlingen förberedde sig för den omfattande renoveringen genom att anskaffa ritningar till den nya lanterninen samt köpa in byggnadsmaterial. Ritningar till västtornets förändring och den nya åttkantiga lanterninen utfördes av G F Bohm vid Överintendentsämbetet (ÖIÄ). 1826 Stor ombyggnad som berörde både exteriör och interiör. Västtornets spira togs ned och själva tornet byggdes om något. En ny åttkantig lanternin med plats för två klockor tillkom över ett nytt torntak. Tornets stora runda fönster placerades längre ner på västfasaden och alla ljudluckorna behölls. Några av de gamla ljusöppningarna blev kvar medan andra murades igen. Torntaket gjordes även något brantare än vad ritningen visar. Lanterninen fick inåtgående luckor. Nertill försågs öppningarna med järngaller. Hörnluckorna, varav ett par numera är försedda med fönsterglas, utfördes endast som blindluckor. Lanterninen målades i en grön nyans ”…som liknar gräsets coleur…” medan luckor och taklist målades i vitt. Inget är vid tiden nämnt om en akantusranka längs taklisten. I västttornets bottenvåning ersattes stentrappan med en av trä och de sk kalk- och sandkurerna vid vapenhusets södra vägg togs bort. Öppningen i vapenhusvalvets nordöstra del vidgades. I stället för det låga bjälklaget över första tornvåningen gjordes ett nytt, ungefär 1 m högre upp med trätrappor. I den forna klockvåningen i nivå med ljudluckorna byttes den mellersta bjälken ut mot en ny märkt med årtalet 1826 och initialer för två män, S I S och P I S. På detta underlag byggdes en klockbock som når ända upp i lanterninen. Långhusets takkonstruktion gjordes om så att takvinkeln blev brantare. Östtornet revs ned så att det hamnade i höjd med långhustaket. Koret fick därmed ett nytt gavelröste i öster, uppbyggt av kalksten, men med taklist av tegel, samt sidomurar som gjordes något högre än långhusets för att det skulle bli möjligt att lägga ett gemensamt vattentak över långhus och kor. Taket försågs med nytt tegel. Samtidigt blev de östra delarna av långhusets östliga hörn ommurade. Det nya takets nock placerades ca 120 cm högre än den gamla. Absidens taklist murades om med tegel och dess tak täcktes med järnplåt. Långhusets gamla bindarbjälkar lämnades kvar eftersom långhusets tunnvalv var spikat på dem. Valvet i långhuset ”vitlimmades”. Nya dörrar med karm gjordes till kyrkans exteriör. Samtidigt utfördes också omfattande fasadarbeten. Huruvida det rörde sig om en fullständig omputsning eller bara om putslagningar och kalkning är dock oklart. Arbetet utfördes under ledning av byggmästare Håkan Göth, Segerstad. I församlingens arkivalier finns mycket detaljer kring arbetena bevarade. Bl a anges att järnplåtar till västtornets tak skulle levereras från Flerohopps järnbruk och att ”gråkalk” skulle tas från Degerhamn. 1834 Lanterninen ommålades av Jacob Berglund i Kåtorp. Anteckning i lanterninen 1849 En klocka, gjuten i Stockholm av C A Norling, köptes in. 1885 Planläggningen för en ny stor renovering påbörjades. Bl a började man köpa upp byggnadsmaterial. 1890-92 Stor ut- och invändig restaurering. Utvändig putslagning utfördes liksom kalkavfärgning i kulör som tidigare. Tegeltaken sågs över men det gamla teglet bibehölls. Även absidens tak sågs över. Sannolikt var det vid denna tid som sakristian fick en direkt ingång i väster. Föreslagen förstoring av fönstren genom att förlänga dem nedåt genomfördes inte men nya, diagonalspröjsade fönsterbågar tillkom. En stor rundbågig portal togs upp mitt på sydfasaden med ett överliggande fönster. Dörrar och fönster var placerade i fasadens innerliv så att en djup yttersmyg bildades. Den gamla sydingången murades igen. Den medeltida altarskivan placerades som tröskelsten i nya sydingången. Bilder tagna efter arbetena visar att fasaderna var spritputsade med slätputsade omfattningar. De gamla igenmurade fönster- och dörröppningarna doldes helt under putsen så att fasaderna visade stora, hela ytor. Invändigt tillkom ny bänkinredning med användande av material från den gamla inredningen och med en omplacering i söder där den nya ingången togs upp. Bänkarna skulle enligt handlingarna målas så som tidigare bänkar varit målade. Golvet i kyrkorummet höjdes med 65 cm genom att ett trägolv på plintar lades över befintligt stengolv. Några av de gravstenar som fanns i golvet samlades i vapenhuset och en lades in i korgolvet. Det är möjligt att det finns fler gravhällar under kyrkans nuvarande trägolv. Den norra av läktartrapporna togs bort. Trävalvet skulle enligt arkivhandlingarna oljemålas i blått. Altartavlan konserverades 1892 av konstnären Nils Kreuger. All förgyllning bättrades. I samband med arbetena upptäcktes bortglömda kalkmålningar på långhusväggarna i norr och söder liksom på triumfbågens pelare. På norra långhusväggen framkom ett rött, veckrikt draperi och i söder, där ny ingång togs upp, fanns tre svårtydda figurer. Fabian Baehrendtz meddelade upptäckten till Byggnadsstyrelsen och målningarna undersöktes av H Hildebrandt. Väggarna putslagades sedan och kalkades i vitt. En orgel installerades på läktaren 1892. Orgelfasaden var ritad av Fredik Lilljekvist. Orgelverket levererades av P L Åkerman & Lund, Stockholm. Järnkamin sattes in i långhusets sydöstra hörn och i sakristian. Nummertavla tillkom, sannolikt förfärdigad av Nils Johan Jonsson i Glömminge. I koret byttes åtminstone en av takstolarna. Fornminnesföreningen (senare Kalmar läns museum) omhändertog en runsten som sedan uppgått i Statens historiska museers samling. 1909 Invändig restaurering. Väggarna gavs en ljusgrön kulör med kalkfärg upptill. Nertill fanns en med oljefärg målad bröstning, upp till i höjd med fönstrens underkant, i en mörkare kulör. Fönsteromfattningarna var markerade med en ljus kulör. Långhusets tunnvalv målades i vitt. Bänkinredningen var målad i vitt och blågrått. Långhuset fick en ny kamin. (Se bild 17) 1915 Torntaket täcktes om med galvaniserad järnplåt, ett arbete som utfördes av plåtslagare A Rydström, Kalmar. Träunderlaget skulle lagas där det var dåligt. Samtidigt skulle, enligt tidningsartikel, lanterninen målas och kors och kula förgyllas. Ny dopfunt av granit tillkom, ritad av artisten G Nyström, Torshälla och tillverkad av A Hagelins stenhuggeri, Eskilstuna. År 1918 framförde Byggnadsstyrelsen klagomål över dopfunten som i ansågs vara av tillräcklig kvalitet. Eftersom det var en gåva tilläts dock församlingen behålla den i kyrkorummet. 1916 Uppgift finns om att sakristian målades. Oklart om det avser interiör eller exteriör. 1924 Kyrkan renoverades utvändigt efter program framtaget av Anders Roland på uppdrag av Byggnadsstyrelsen. Anders Billow från Riksantikvarieämbetet var antikvarisk kontrollant och utförde en omfattande dokumentation. Kyrkans fasader befriades från puts och yttersmygarna till de igenmurade romanska portalerna och fönsteröppningarna frilades. Efter dokumentationen putsades fasaderna åter med en spritputs, avfärgad i ljusbrunt med slät vitkalkad puts i omfattningarna och i de framtagna yttersmygarna. En rekommendation till församlingen från arkitekterna Sigurd Curman och Ärland Noreen, ÖIÄ, om att lämna fasaderna oputsade anlände till församlingen för sent. Fasaderna var då redan omputsade. Taklister, vindskivor och fönsterbågar målades vita. Lanterninen målades i ockragult, vitt och ljusbrunt. Lanternin- och torntaket målades i svart. Långhustaket sågs över. Det gamla enkupiga teglet återanvändes med viss komplettering. Eventuellt tillkom ett nytt taksvall vid denna renovering. Entreprenör för arbetet var byggmästaren Axel Nilsson, Kleva. Mureriarbetena utfördes av murarmästaren Anders Th Johansson, Gynge och Emil Johansson, Mysinge samt målningsarbetena av målaremästaren Anton Henriksson, Smedby. 1925 Under året pågick långa diskussioner om en inre renovering. Stadsarkitekten i Kalmar, J Fred Olsson, hade tagit fram ett omfattande förslag som församlingen inte ansåg sig ha råd med. Man avsåg bara måla väggarna, predikstolen och altaruppsatsen samt att göra vissa förgyllningsarbeten. Den antikvariska instansen sa dock nej till målning av väggarna eftersom figurmåleriet skulle kunna skadas. Martin Olsson var särskilt involverad. Församlingens önskemål om att låta ta fram det äldre måleriet skulle bara kunna utföras om man samtidigt installerade centralvärme. Diskussionerna fortgick. Restaureringen kom till stånd först 1931-32. 1930 Undersökningar utfördes av Martin Olsson inför planerna på att installera ett uppvärmningssystem byggt på varmluft. Förslag fanns på att placera värmeledningslokaler under koret. Arbetena blev dock inte av och istället valdes långtrycksångvärme med pannrum under sakristian, se under 1931. 1931 Stor restaurering efter handlingar framtagna av stadsarkitekten i Kalmar J Fred Olson. Arbetet utfördes under ledning av arkitekterna Nyblom och Skylling. Den stora sydportalens dörrar flyttades ut till yttre murlivet och innanför byggdes ett vindfång med svängdörrar. Även vapen-husets ingång försågs med inre svängdörrar. De nygotiska fönstren fick nya bågar med indelning i rektangulära smårutor med blyspröjs. Bågarna var målade i en ljus kulör. De romanska fönster som hade hela omfattningar återöppnades och glasades (antikglas) med blyinfattade bågar, trots motstånd från Sigurd Curman på Byggnadsstyrelsen som bara ville att fönstren skulle markeras i putsen. En avgörande förändring av interiören blev följden när kalkmålningarna togs fram och konserverades av konservator C L Lundin, Söderdala. Några få kompletteringar utfördes i de ornamentala partierna. Bänkinredningen gjordes bekvämare genom att vinkeln på ryggstöden förändrades, sittbrädan gjordes bredare och avståndet mellan bänkarna breddades. Bänkarna målades ljusgrå med ljusblå speglar. Omfattande målnings- och förgyllningsarbeten utfördes, bl a av predikstol och altaruppställning. Läktarens trappa byggdes om. Orgeln bygges om av A Magnusson, Göteborg. I sakristian utfördes skåpsinredning längs med södra och västra väggarna. Kortrappans nedersta del, som varit igenmurad återupptogs och försågs med en dörr och på korvinden inlades ett flisgolv. Troligen tillkom också golvet i västtornets första våning samtidigt. Den till långhuset ledande torntrappan restaurerades. Ny trappa byggdes till västtornet. Värmesystem i form av en värmepanna med lågtrycksånga installerades i ett nytt utgrävt pannrum under sakristian efter handlingar framtagna av firman Fr Nordströms Eftr. mek. verkstad i Kalmar. Rördragningen från pannrum till långhuset och de radiatorer som installerades drogs genom trägolvets bjälklag. Samtidigt höjdes golvet ett steg i koret. Rördragning till radiatorer under bänkarna bör ha gjorts samtidigt som bänkarna byggdes om. Till pannrummet gjordes en trappa utmed insidan av sakristians västra vägg. Arbetena utfördes av byggnadsfirman Bröderna Olsson i Färjestaden. 1932 Den 27 februari återinvigdes kyrkan av biskop Edgar Reutersvärd. KLM 1932 Altartavlan konserverades av konservator Alfred Nilsson. Väven klistrades upp på ny väv. Ny kilram, rengöring och borttagande av gulnad fernissa. Några smärre påmålningar utfördes. BR 1988 1936 Kyrkans offerstock, en urholkad, järnbeslagen ekstock, konserverades av Sven Wahlgren. ATA 1948 Församlingen anhöll om att få tillbaka sin runsten som fanns hos Kalmar läns museum. Ärendet avslutades 1965. 1949 Orgelfläkt installerades. 1950 El installerades för första gången i kyrkan. Handlingar hade tagits fram av Södra Sveriges Ångpanneförening, Malmö 1947. Några av ljuskronorna elektrifierades. Även belysning ute på kyrkogården tillkom. 1951 I arkivmaterialet finns förslag om att göra elektrisk klockringning från M o E Ohlssons Klockgjuteri. Oklart om det utfördes. 1951 Kyrkans östra gavel frilades från puts eftersom putsen spjälkade svårt från murytan. Synliga takstolsfötter restaurerades. 1952 Resmo kyrka firade 800 årsjubileum med stor pompa och ståt. Kyrkan besöktes bl a av kung Gustav VI Adolf, prinsessorna Sibylla och Margaretha samt landshövdingeparet Wagnsson. 1953 Kyrkans östra gavel putsades och avfärgades. 1960 Troligen byttes tornkorset ut. 1965 Stor exteriör och interiör restaurering efter förslag av byggnadsrådet David Dahl från 1964. Inför arbetena fanns planer på att återskapa mycket av kyrkans medeltida utseende. Det fanns exempelvis önskemål om att återuppbygga östtornet, återställa västtornet i medeltida utförande samt att ta bort de klassicistiska inslagen i kyrkorummet. Såväl Byggnadsstyrelsen som Riksantikvarieämbetet motsatte sig starkt dessa planer varför renoveringsförslaget förändrades. Det som utfördes blev istället följande: Den stora sydportalen murades igen och den romanska södra ingången återöppnades och försågs med en ny dörr av ek. På insidan fick den ett par nya steg av kalksten. Norra ingången fick en ny blinddörr av ek, men den medeltida karmen kunde behållas. Yttermurarna rengjordes men någon dokumentation av murverket gjordes inte. Murarna slammades med kalkbruk och målades med en cemenbaserad färg vid namn Snowcem. Yttertaken och taklisterna sågs över och en ny tupp sattes upp på östra gavelröstet. Långhusets spetsbågiga fönster fick nya solbänkar av kalksten från Sandvikens stenindustri, på insidan slipade, på utsidan huggna. Pannrummet fick en ny yttertrappa. Kyrkan försågs med åskledare. Lanterninen behöll sin färgsättning i ockragult, vitt och ljusbrunt, men med luckor i mörkgrått. Kors och kula nyförgylldes. Fönsterbågar och karmar samt dörr och karm mot väster målades i mörkgrått. Interiört flyttades delar av bänkinredningen om efter flytt av södra entrén. Under läktaren togs bänkar bort, liksom på läktaren. Den södra läktartrappan togs bort och istället byggdes en ny i norr. Orgeln byggdes om av orgelbyggaren Einar Berg, Bromma. I öster togs två bänkar bort på var sida i bänkkvarteren och nytt golv lades in som komplettering där bänkar stått. Dopfunten, som fick en ny sockel, fick sin plats i söder, där tidigare bänkar stått. Kalkmålningarna konserverades av konservator Sven Wahlgren (rengöring med Art Cleanser tvättgummi, injicering av kalkkasein). Wahlgren stod även för färgsättning av bänkinredning och annan inredning. Altaruppsats och predikstol undergick också konserveringsåtgärder. Taket rengjordes liksom väggar, som även putslagades och bitvis kalkavfärgades. Ny mobil altarring, i flera sektioner, tillkom liksom en ny dörr till trappan i södra korväggen. Altaruppsatsens trekantsgavel togs bort, vilket kritiserades starkt av bl a Byggnadsstyrelsen. En duva i trä skulpterad av Sven-Bertil Svensson, Mörbylånga, upphängdes ovan dopfunten och ett nytt triumfkrucifix av samme konstnär fick sin plats i triumfbågen. Bänkinredningen gavs en rödbrun färgton i det inre, medan dörrar och skärmar målades i blå till grå toner. Läktaren målades i grått och blått samt med förgyllda dekorationer (hade tidigare varit målad i pärlgrått och guld). Vapenhuset gjordes ljusare genom att tidigare igenmurade gluggar åter öppnades och glasades. Nytt golv av kalksten lades i vapenhuset i vilket två äldre gravhällar integrerades. En ny trappa av kalksten tillkom mellan vapenhus och kyrkorum. Väggarna putslagades och kalkavfärgades. Även högre upp i tornet återöppnades en del ljusgluggar. Församlingen fick från Riksantikvarieämbetet motta en replik av den runsten som funnits i kyrkan fram till 1890. I sakristian kalkavfärgades väggar och snickerierna bättrades och målades. Toalett anordnades under sakristian. Oljecistern installerades i pannrummet. Byggmästare var Per Olsson och Bröderna Olsson, Färjestaden stod för merparten av byggnadsarbetena. Andra som deltog var: murarmästare Erik Olsson och snickarmästare Ivar Johansson, målarmästare Harry Alfredsson, Färjestaden, Krooks Rörcentral, Färjestaden, Gunnar Anderssons Elaffär, Mörbylånga, Sven Carlssons Plåtslageri, Mörbylånga, målerifirman H Hagblom, Kalmar samt konservator Sven Wahlgren. Automatisk klockringning installerades av Anderssons Elaffär, Mörbylånga medan Firma Värmekonstruktioner hade tagit fram handlingar för oljeuppvärmningen och Tor Engström Konsult för åskledare. Sten till solbänkar, invändiga trappor, golv m m togs från Sandvikens stenindustri, medan Mysinge stenindustri levererade sten till kyrkogårdens gångar och portstolpar. I samband med den stora renoveringen gjordes kyrkans redskapsbod om till bårhus och vattenposter anordnades på kyrkogården liksom fasadbelysning av kyrkan. 1966 Byggnadsstyrelsen uppmanade församlingen att åter placera trekantgavlen på sin plats överst på altaruppsatsen. Utfördes ej. 1970 Anticimex utförde sanering mot träskadeinsekter. 1973 Exteriör restaurering föranledd av att 1965 års putsarbeten inte höll måttet. Hela kyrkan sandblästrades och putsades om efter viss foglagning. Det blev nu en tunn puts som lät murverket framträda. Det är oklart vilka produkter som användes. En modern produkt vid namn Peducem Antik D nämns dock i arkivhandlingarna men riksantikvarieämbetet förordade traditionell kalk. En hel del plåtarbeten utfördes också. Bl a tillkom stormlister av koppar på sakristia och eventuellt även på långhus. Stuprör och rännor av koppar skulle även monteras på långhus men det verkar inte ha blivit så. (Sakristian hade redan rännor och rör av koppar). Västra porten och sakristians dörrar målades grå. Ekdörren i söder mörkbetsades och lackades. Absidens tak målades med Danbolin plåtfärg i svart liksom andra plåtar vid vissa fönster. Kalkstenshällen över Sigmund Elovsson placerades i vapenhuset efter att ha förvarats i redskapsboden under många år. Entreprenör var Bröderna Olsson, Färjestaden. 1982 Ny panna av fabrikat Euronom, typ V30UB installerades. SÖKS (2006) Fastighetssyn 1987-88 Interiör restaurering. Kalkmålningarna konserverades av Jönköpings länsmuseum, Ola Westerudd och Horst Sagener. Väggarna rengjordes med sk Gomma Pane som rullades mot väggarna. Tidigare okända målningar påträffades. Den bäst bevarade bestod av en kvadermålning i fönsternischen som finns bakom altarmålningen men även en strålsol och rester av två figurer framkom. Tak och taklist rengjordes och bättrades. Psalmbokshyllorna i bänkarna breddades. Predikstolen återfick sin ursprungliga blå kulör. Renoveringen föregicks av en omfattande färgundersökning av all fast inredning som därefter målades. Predikstolens blå färg fick gå igen i dörrspeglar till bänkarna och på läktarbröstningen. Den röda tonen i kalkmålningarna användes som accenter på vissa delar av snickerierna. Psalmbokshyllorna breddades. Orgeln, byggd 1931, sågs över av Johannes Künkel, Färjestaden. Delar av kyrkans elledningar byttes ut, bl. a. i samband med att ny värmepanna installerades. 1988 En septitank grävdes ner på kyrkogården, öster om sakristian. I samband med schaktningen utfördes arkeologiska undersökningar. 1989 Två nya kormattor installerades, båda komponerade och vävda av Ingegärd Bäckström, tidigare lärare på Capellagården. 1992 Exteriör restaurering och murverksdokumentation efter handlingar framtagna av Byggkonsult BA Bengtsson, Kalmar och med antikvarisk kontroll och murverksundersökning utförd av Kalmar läns museum. Många av de tidigare antagandena om kyrkans historia kunde nu beläggas, andra förändras. Fasaderna renblästrades med JOS-metoden och total murverks-dokumentation utfördes. Fasaderna skulle enligt handlingarna stänkgrundas med Serponit Hydrauliskt kalkbruk. Där fogarna mellan kalkstenen vittrat skulle foglagning utföras med hydrauliskt kalkbruk, liksom allmän utstockning. Ytputsen slevdrogs och fick på så sätt en oregelbunden karaktär där fogar och stenar antyds genom ytan. Till kalkmålning föreskrevs Ernströms Serponit Gotlandskalk. Kalkfärgen bröts i en varm vit kulör med guldockra och grön umbra (3 msk av vardera per tunna enligt arkivhandlingarna). Sockeln till källardelen under sakristian målades med cementbaserad färg i grått. Träbalk över port mot norr putsades ej över själva porten. Träbalken rensades från rostiga spikar, nätarmerades och putsades på ytorna som inte är direkt ovan dörröppningen. Markering utfördes i putsen efter balkens utsträckning. Som en tilläggsbeställning utfördes vissa putslagningsarbeten invändigt i fönstersmygar. målades med cementbaserad färg i grått. Träbalk över port mot norr putsades ej över själva porten. Träbalken rensades från rostiga spikar, nätarmerades och putsades på ytorna som inte är direkt ovan dörröppningen. Markering utfördes i putsen efter balkens utsträckning. Som en tilläggsbeställning utfördes vissa putslagningsarbeten invändigt i fönstersmygar. Smågavlar i anslutning mellan långhus och torn, vilka var klädda med träpanel kläddes nu med lackad stålplåt över plywood och underlagspapp. Stormlist på vindskivor till ”smågavlar” på långhuset byttes ut mot ny plåt som ihopfalsades med fotplåten under tegetaket. Sakristians tegeltak lades om med begagnat tegel av samma typ som långhusets. Under teglet lades oljehärdad masonite. Sakristian fick nya rännkrokar av koppar. Anslutning mellan sakristians tak och långhusets fasad utfördes med ny ståndskiva av koppar, ca 200 mm hög. Sakristians skorsten foglagades. Långhusets tak genomgick en översyn och man kontrollerade taksvallets kondition, vilken bedömdes som god. Rötskadade trädetaljer i långhusets takfot mot norr samt efter gamla takstolar på öster gavel ersattes med murade kalkstensflis. Äldre lagningar som ej murats ordentligt utbyttes på samma sätt. Takavvattningen förbättrades med nya rör och rännor i modernt utförande och av fabriksmålad plåt i vitt (Plannja). Lanterninen återfick sin ursprungliga färgsättning i grönt. Alla utvändiga träytor såsom fönsterbågar, dörr och fönsterfoder, underslag och trälister sågs över och målades, enligt arkivhand-lingarna, med linoljefärg. Befintliga fönsterkarmar skruvades fast och drevades med mineralull. Nya öppningsbara tornluckor monterade liksom hydraularmar för öppning och stängning. På absiden förlängdes de två av fasadens längsgående lisener som delvis var bevarade. Markeringar gjordes i putsen för tidigare befintliga lisener. På sockeln lades putsen så att fall utåt åstadkoms. Absidens tak utbyttes ej, vilket först planerats. Håligheter tennlagades. Plåten borstades och målades (rostskydd + färg, typ okänd). Ny ståndskiva utfördes mot korvägg. arbetets slutskede då plåtytor just målats kom ett häftigt regn som spolade ner mörk färg på tornfasaden, som fick borstas rena och därefter omkalkas (problematiskt då det var sent på året). Generalentreprenör var Mörebyggen AB, Staffan Axelsson. Övriga: Rolf Anderssons Måleri AB, Oves Byggnadsplåtsslageri, Kalmar VVS-Montage AB. 1990-tal Ett nytt förvaringsskåp av björk installerades i sakristian. 1997 Skadedjursbekämpning bl. a. i tornets timmerkonstruktion. Behandling punktvis med Permetrin. Utfört av 2000 Ett nytt fristående altare uppfördes ca en meter väster om befintliga altare och altaruppsats. Det nya altaret murades av lecasten och kalksten samt med användning av kalkbruk. Som skiva monterades den medeltida altarskivan som länge funnits på kyrkogården. Skivan låg mellan 1890 och 1965 som tappsten utanför den stora sydportalen. Altarskivan, som hade ett trasigt hörn kompletterades med en bit trä. I länsstyrelsens tillståndsbeslut påtalades att altaret skulle ses som tillfälligt och göras reversibelt. Den mobila altarringen flyttas också en meter västerut. Ritning till altaret utfördes av antikvarie Torbjörn Sjögren, Kalmar läns museum. Långhustaket invid tornet lades om p.g.a. läckage. Läckande partier lagades med oljehärdad masonit och nya bär- och ströläkter. Ny oljebrännare installerades. 2000 Resmo kyrka 900 år gammal. Den 24 juni hölls en ”Jubileumshögmässa”. Samtidigt uppmärksammandes den kristna kyrkans nya ställning i Sverige samt kristendomens minst 1000 åriga historia på Öland. Biskop Anders Wejryd ledde högmässan. 2000-talets början Vissa putslagningar utfördes på fasaden, framförallt nertill. 2005 Fönstren målades utvändigt av firma Wideqvists Måleri & Färg i Mörbylånga. . Sakristians vind isolerades med cellulosa. 2006 Skorstensstege på sakristians tak monterades efter anmärkning vid fastighetssyn. 2008 Installation av ny värmepanna, bränsletank samt nytt styr- och reglersystem. Nya fönster tillverkades till lanterninens hörnluckor.
År 1230 - 1270 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar i absiden
År 1585 - 1592 Arkitekturbunden utsmyckning - kalkmålning
Kalkmålningar i långhuset
År 1743 - 1745 Nybyggnad - Sakristia
Sakristia

Anders Hane (Byggmästare)

År 1750 - 1750 Fast inredning - bänkinredning
Bänkinredning

Anders Lustig (Hantverkare - Snickare)

År 1787 - 1788 Fast inredning - läktare
Läktare
År 1799 - 1799 Fast inredning - altare
Altare

Anders Högström (Konstnär - Bildhuggare)

Carl Fredrik Sundvall (Arkitekt)

År 1799 - 1799 Specifika inventarier - altartavla
Altartavla

Anders Johan Hansson (Konstnär)

År 1799 - 1799 Fast inredning - altaruppsats
Altaruppsats

Anders Högström (Konstnär - Bildhuggare)

Carl Fredrik Sundvall (Arkitekt)

År 1799 - 1799 Fast inredning - predikstol
Predikstol

Anders Högström (Konstnär - Bildhuggare)

Carl Fredrik Sundvall (Arkitekt)

År 1915 - 1915 Specifika inventarier - dopfunt
Dopfunt

Alfred Hagelins stenhuggerifabrik (Firma)

Georg Nyström (Konstnär)