Lidingö kn, LIDINGÖ 5:21 M.FL. RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN)
| Anläggningspresentation | |
|---|---|
| RADHUSEN I KVARTERET CANADA (CANADAHUSEN) (akt.) | |
| Stockholm | |
| Lidingö | |
| Bostadsbebyggelse - Bostadshus Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde | |
| Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde Bostadsbebyggelse - Bostadshus - Småhusområde | |
| LIDINGÖ 5:21 LIDINGÖ 5:22 LIDINGÖ 5:23 LIDINGÖ 5:24 LIDINGÖ 5:25 LIDINGÖ 5:26 LIDINGÖ 5:27 LIDINGÖ 5:28 LIDINGÖ 5:29 LIDINGÖ 5:30 LIDINGÖ 5:31 LIDINGÖ 5:32 LIDINGÖ 5:33 LIDINGÖ 5:34 LIDINGÖ 5:35 LIDINGÖ 5:36 LIDINGÖ 5:37 LIDINGÖ 5:38 LIDINGÖ 5:39 LIDINGÖ 5:40 LIDINGÖ 5:41 LIDINGÖ 5:54 LIDINGÖ 5:55 LIDINGÖ 5:56 LIDINGÖ 5:57 LIDINGÖ 5:58 | |
| Historik |
|---|
| Canadahusen byggdes 1908 vid Kyrkviken nära ändhållplatsen för Lidingötåget, något längre bort än de villor som då låg mest avlägset från Stockholm. De 26 radhusen var från början avsedda som arbetar- och tjänstemannabostäder, främst för anställda vid Lidingöbanan. |
| Radhusen i kvarteret Canada från 1908 är förmodligen Sveriges äldsta radhus uppförda i en villastad. Något år tidigare hade en serie så kallade dubbelhus byggts i Enskede söder om Stockholm. Detta område gick under namnet Den Palmeska villastaden efter dess upphovsman och idégivare ingenjör Lennart Palme. |
| De s k Canadaradhusen är 26 till antalet och belägna vid Canadastigen som är en |
| Samarbetet mellan Arborelius och palme fortsattes i ett radhusområde i kvarteret Canada på Lidingö. Detta radhuskomplex, som omfattar 26 hus med vardera tre rum och kök, är till konstruktion, material och utseende mycket lika dubbelhusen i Palmeska villastaden i Enskede. Det är troligt att Canadaradhusen är de första radhus, som överhuvud byggt i någon svensk villastad. Anläggningen ligger nära spårvägens ändhållplats vid Kyrkviken på norra Lidingö. |
| Radhuset i Sverige |
| År 1907 - 1908 Nyanläggning | |
|---|---|
| AB Lidingö Villastad (Byggmästare) Rudolf Arborelius (Arkitekt) | |
| År Okänt Ändring | |
|---|---|
| Ändringar av byggnaderna: Radhusen på Canadastigen har, liksom många andra radhuskvarter, under åren genomgått individuella ändringar hus för hus. Ägandeformen med 26 enskilda ägare medför närmast med automatik en sådan situation till skillnad från radhus som ägs av en bostadsrättsförening och där ändringarna exteriört sett i regel är mer enhetliga. I många avseenden är Canadahusen mycket välbevarade. Några av husen är utvändigt i allt väsentligt oförändrade. Besök på platsen och studier av bygglovarkivet visar dock att en rad ändringar gjorts sedan byggtiden. De första ändringarna gjordes redan något år efter bygget då radhusen försågs med WC. Att lösa badrumsfrågan, badrum saknades ursprungligen, har varit en central fråga under åren och det har gjorts på flera olika sätt. Exempelvis gjordes en gemensam tillbyggnad för badrum i vinkeln mellan husen 5:27 och 5:58 på 1960-talet. När badrum inretts på övervåningen kan fönster ha tagits upp i samband med detta. Vad gäller tillbyggnader förekommer även ett gavelburspråk på 5:21, några nya takkupor samt en balkong på 5:22. Invändigt är vanliga ändringar att källarvåningarna inretts för bostadsändamål, köken moderniserats eller flyttats och att nya eldstäder installerats samtidigt som de flesta kakelugnar rivits ut. Många interiörer har moderniserats hårdhänt i sin helhet medan det i andra hus finns många bevarade ursprungliga detaljers. Ett stort antal ytterdörrar, både vid huvudingången och vid köksentrén, har bytts ut mot modernare varianter. Någon entrédörr är utflyttad vilket medfört att den indragna förstukvisten/vindfånget är igenbyggt. Entrétrapporna är utbytta i så gott som samtliga fall och utformningen varierar. Även räcken på hörnplacerade förstukvistar har i många fall bytts ut och förenklats. I många fall är situationen idag bättre än under tidigare årtionden. Ett exempel är fönstren. I flera radhus finns de ursprungliga fönstren bevarade medan det i många andra fall är nytillverkade kopior. Tidigare fanns flera exempel på okänsliga fönsterbyten med ospröjsade fönster. Nu återstår endast två ospröjsade tvåluftsfönster i en sekundär takkupa. Vad gäller källarfönstren finns dock några avsteg från ursprungsutförandet. Vid fasadrenoveringar har gaveldekorationer i form av korsvirkesimitation och spåntäckning bytts ut i några fall. Korsvirkesdekoren har därvid i något fall gjorts med lägre kvalitet i utförandet än ursprungliga snickeriarbeten. Detsamma gäller vindskivor där den ursprungliga dekorativa avslutningen saknas. Vad gäller utvändigt byggnadssnickeri finns tämligen stora variationer inom färgsättningen. På många hus dominerar rött medan andra fastigheters snickerier är regelrätt bruna. Däremellan finns ett spektrum av rödbruna nyanser. Flertalet stuprör och hängrännor har av naturliga skäl bytts ut. I de flesta fall har moderna utföranden med mjukt svängda former ersatt de ursprungliga rören med skarpa knyckar. Rörens ursprungliga färgsättning har också ändrats i många fall. Tomterna inramades ursprungligen av låga, enkla trästaket. Numera finns en rik variation av staket och häckar. Även grindar varierar i utförandet. Markbeläggning har under åren utförts med alltifrån grus till öländsk kalksten och betongplattor. Storleken på rabatter och mängden vegetation varierar naturligtvis. | |
